Natural slim... är det vägen att gå, eller ????

Jag kan inte blunda för det faktum att väldigt många människor
söker på webben efter behandlingsformer för viktminskning och
fetma generellt, jag har i ett tidigare inlägg risat och förbannat
bland annat ett medel som heter "natural slim" dels för att det
inte är något påvisbart effektiv medel men framförallt för att
det inte heller är ett medel som har ärliga och uppriktiga avsikter
för den som faller i fällan att pröva detta, och den åsikten står
jag fortsättningsvis för även om hur många som helst anser mig
ha fel, ingen kan ändra min åsikt i det fallet, jag har trots allt sett
allt för många bevisliga exempel på det motsatta i mitt dagliga
yrkesutövandet.

Jag har noterat att väldigt många, med betoning väldigt många
webbsurfande människor, har sökt på sökord som bland annat:
natural slim och trimgel för att kanske försöka finna den för dem
riktiga och passande bantningsformeln, på min blogg ser jag att
sökfraserna som är det mest användna är just natural slim och
bantning över lag.

Och det som slår mig mest och som också bekymrar är det
oundvikliga faktum att allt för många av det som surfar på nätet
är fullständigt uppslukade av viktkontroll och olika bantnings-
formler, och det värsta är att man har ingen kontroll över sin egna
förmåga för att kunna tänka förnuftigt i detta fall, man är upp-
slukad av en allmänt accepterad slutsats att allt som i hälsosam-
hetens namn och främjandet av ens egna hälsa är någonting gott,
och därför också kan tolkas som rätt och riktigt och som en del av
den vetenskapligt framförda bantningsmetoden/metoderna, och
så leker man någon slags näringsfysiologer på egen hand som
bara gör saken ännu värre just för att man inte har den minsta
lilla aning om vad man håller på med, man är i ett desperat
tillstånd där allting tycks vara tillåtet, även alla nederlag, och av
en eller annan underlig anledning idealiserar man detta. ???

Men är det verkligen så att just natural slim eller trimgel gör skäl
för sina påståenden, nämligen, att du kan gå ner i vikt på bara 3-4
veckor närmare 5-8 eller 10-15 kg bara du följer dieten..... finns
det vetenskapliga bevis för att detta är sant ???? och i så fall, var
finns dessa bevis och fakta, när det inte framkommer hos produkt-
makaren eller försäljningspungten, annat än i form av en egen
slagkraftig marknadsreklam där kuren lovar ge dig som användare
av den en helt ny livstil och framförallt bättre kontroll av din vikt. ?

Visst, en bättre kontroll av din vikt??? till en viss grad, och
säkerligen inte längre än att du hinner få slutfört ditt slanknings-
program med själva medlet... men vad händer sedan när allting är
gjort,??? den dagen du återgår till den normala livsstilen din igen,
är du då tillbaka i den sociala svackan med oro och dåligt själv-
förtroende igen eller har du blivit så förblindad av bantnings-
programmets reklam att alla det självklara bevisen för att ett för
resten av livet lyckat resultat inte kan nås gör att du fullständigt
struntar i dem, vad vet jag, men ett är säkert, lycklig och smal det
hålls du inte !

Jag vill att du som en hederlig och allmänbildad människa skall
tänka dig för mer än tio gånger innan du låter dig luras av dessa
på nätet förekommande olika bantningsprogrammen, sätta ett
stort frågetecken framför beslutet att pröva något av dem ???
Jag har sagt det en gång förr och kan med glädje repetera det till
er alla mer en villigt tusen gånger om, att få ett bättre förållande
till mat och bantning får man endast och enbart genom av att
göra stora och tunga beslut som är med på att ändra ens livsstil
fullständigt, och där hjälper inga som helst piller eller triks,
tyvärr. Det är ditt egna förhållande till mat och kropp som måste
förändras och det måste du inse, den dagen du gör det, blir både
ditt fysiska som psykiska tillstånd ett helt annat, du kan se klart
på ditt matintag och din mentala hälsa och de om någonting är en
ytterst positiv sak, tänk på det innan du klämmer i dig dessa piller,
tänk också på att du blir inte någon lyckligare människa av att
slösa pengar på bantningskurer och allra minst av att pröva något
utpekat piller, vid dagens slut har du bara lurat dig själv och din
kropp. Skall du banta ta kontakt med din läkare eller en närings-
fysiolog och i extrema fall med en psykolog de är det enda som kan
hjälpa dig på riktigt om du har verkliga problem. Sorgligt men sant.

Bon apetit.

Aptitretaren

Lufttorkat älgkött
med en svart trumpetsvamps röra och
syrade bönor och svartvinbärscoulisch

ingredienser:

Några skivor vitt bröd
80 g tunnskuret och torkat salt älgkött
100 g svart trumpetsvamp
2 msk creme frech
1 msk majonäs
1 st mindre gul lök i små tärningar
salt och peppar

1: Börja med svampröran, hacka trumpetsvampen grovt och
gör likadant med det torkade älgkötts skivorna, blanda därefter
med löken, creme frechen och majonäsen, salta och peppra samt
smaka av.

2: Skär bort kanterna på dina brödskivor så att det blir vackert
jämna och fyrkantiga, lägg på varje brödskiva en lagom mängd
av svampröran och ställ brödskivorna på varandra så att det
bildar ett lager av bröd och svampröra, bröd underst och på
toppen. Ställ hela "brödtårtan" under press, dvs: lägg en tyngd
av något slag över och låt den vila i kylen minst 4 timmar. När
den så vilat under press i minst 4 timmar kan du ta den ut och
skiva lagom tjocka skivor att serveras som en förrätt. Dekorera
med några syrade bönor och en svartvinbärssås.

Bon apetit.

Kunskap, glädje och så lite bailys.....

Under kokbokens dag i Grythyttan den 17.10.2009 hade vi den
stora äran att få delta i en klassisk vinprovning med viner från
klassiska distrikt i Gamla Världen. Vinprovningen leddes av
ingen mindre än Carl Jan Granqvist och Karsten Thurfjell, bättre
experter en så kan man inte få; Carl Jan för sitt professionella
kunnande om både vin och måltid, han vet allt och det han inte
vet är inte heller värt att veta, Karsten också för sitt kunnande
men främst för sin förmåga att som journalist kunna beskriva
begripligt för folk vinets alla olika fördelar och nackdelar. Vin-
provningen hölls på Måltidens hus i Norden i "Gastronomiska
teatern".




Senare under kvällen avnjöts så veckoslutets sista måltid på
Grythyttans gästgiveri, en fyra rätters middag med tillbörliga
viner, en middag som likt allt det andra vi fick på Gästgiveriet
var väl genomtänkt och fullkomligt perfekt, och så sant som det
är, så njuter man med alla sinnen. Tack Grythyttans Gästgiveri
vi återkommer i nästa år igen.







Efter en god natts sömn (i ett av Ekmanska gårdens rum) och en
gedigen morgonfrukost på gästgiveriet var det så dags att börja
tänka på refrängen och hemfärden, ett oundvikligt faktum som
gjorde sig påträngande. En solklar söndags morgon med frost och
gulnade blad styrde vi hemåt Oslo till, och konstaterade bägge två
att vi redan börjat längta tillbaka.

Bon apetit.
På återseende.

Skolmaten: Allebarnsrätten och SAPERE.

Även barnen var i allra högsta grad representerade under
kunskapsdagen den 16.10.2009. Det hölls bla; seminarium i
"Allebarnsrätten" En Nationell kampanj för barnens rätt till bra
måltider, samt om pedagogik i förskola och skola kopplat till
måltider och mat. Det hölls också Matstart, SAPERE och matprat
som presenterades av olika representanter för projektet, det
viktigaste och kanske betydelsefullaste projektet är ändå Sapere
som här diskuterades och belystes.

-Sapere, latin, betyder smaka och förstå, en metod framtagen i
Frankrike. En metod som innebär ett positivt och lustfyllt
lärande om mat, som tilltalar både elever och skolpersonal.

-Metoden innebär ett lärande som tränar handens kunskaper,
och sinnenas förnimmelser.

Och vem har sagt att elever i förskolan eller den vanliga skolan
också, inte skall få delta i köksarbetet på skolans kök, då det kan
bli till en hälsorisk eller ett sanitetsproblem, jag tror att jag hörde
detta uttalande i Jakobstad en gång för inte så länge sedan, och
nu hoppas jag verkligen att den kosthållschefen blivit något eller
betydligt klokare sedan sist hon gjorde detta uttalande, alla nya
forskningsrön, och den senaste utvecklingen inom området talar
ett helt annat och tydligt språk. Återigen har mina funderingar
över bland annat skolmatens både pedagogiska som hälsoriktiga
betydelse för eleverna fått en bekräftelse, nu är det bara på tiden
att också skolornas kosthållschefer öppnar sina ögon i Finland.

Barn och mat, skolmat och elever är ett viktigt kapitel i vardagen.
Det är inte någonting vi bara skall ta för givet, det är någonting
vi skall ta på fullaste allvar och säkra genom ett aktivt påhejande
och även våga börja ifrågasätta, Sapere-metoden är ett förträffligt
arbetsverktyg för just bättre förståelse och en riktig pedagogik i
ämnet, skolmaten och eleverna.

På Lördagen den 17.10.2009 fick alla barn mellan åldern 7-15
delta i aktiv matlagning, barnens egen verkstad, tillsammans
med Studenter från Restauranghögskolan lagade det dagens lunch
åt sig själva samtidigt som det fick lära sig att ta tillvara egen lagad
mat, "färdiglagad mat", när det gör sina egna fiskpinnar.
Ett verkligen positivt och pedagogiskt tillfälle för alla involverade.

Bon apetit.

Måltidsriket Grythyttan

På Måltidens Hus i Norden, kalastorget i källaren här såldes
allehanda läckerheter och det var också här den stora gala-
middagen hölls under Kunskapsdagen 16.10.2009.

Lördags morgonen den 17.10.2009 fick vi bekanta oss med
någonting alldeles speciellt och unikt i sitt slag, vi fick en guidad
tur till det vad man i dag kallar för konjakskatedralen, ett antal
konjakstunnor som skall finnas till allmänhetens beundran. Det
är ett projekt som Carl Jan Granqvist brinner för och det är
meningen att när projektet är färdigt skall det vara ett måltids-
museum där bla, dessa tunnor ingår och som han själv sade det:
på restauranghögskolan och måltidens hus tar vi hand om alla
sinnen och på måltidsmuseet ( Aptitum ) är det meningen att man
skall ta hand om alla minnen. - Det skall bli intressant att följa
utvecklingen kring måltidsmuseet Aptitum. Flera besök till
Grythyttan blir det alldeles säkert.

Bon apetit.

Måltidslitteraturens dag i Grythyttan 17.10. 2009.

Den Wretmanska samlingen

Den Wretmanska samlingen kokböcker är en samling böcker av
ytterst stort värde och en samling kokböcker som ingen annan-
stans finns att beskåda, samlingen innehåller så många rariteter
att det flesta av böckerna behöver finnas bak lås och bom.

Tex; Världens äldsta kokbok av en man som hette Platina och
är från 1480, den kokboken är så värdefull och en sådan raritet
att det inte i ord går att beskrivas, hur som helst har man en
chans att på Måltidens hus i Norden i Grythyttan kunna virtuellt
bläddra i denna bok, samtidigt som man kan beskåda den i sin
inglasning under bysten till Tore Wretman. Och det kan jag lova
er att man blir nog lite knäsvag och i all synnerhet ödmjuk inför
mötet med den boken. "De Honesta voluptate, boken om den
ärbara vällusten, det säger väl allt.

Den Wretmanska kokbokssamlingen

Kokbokens dag 2009

Det gångna veckoslutet har vi då besökt Grythyttan och speciellt
Måltidens hus där det under hela fredagen och lördagen har varit
full aktivitet och någonting som gjorde stort intryck på mig och
säkert också på många andra i branchen var hur inspirerat och
stilfullt och framförallt vackert och innovativt man lagade mat
bland det tävlande deltagarna.

Som en del av alla program under detta veckoslut ordnades det
en matlagningstävling för studenter vid Restaurang och hotell-
högskolan i Grythyttan och det intressanta var att i stället för en
råvarukorg fick det ett antal matvarurester från det Svenska
smörgåsbordet som det skulle laga en eller flera nya rätter av.
Därefter bedömdes resultaten av en domarpanel med idel kända
ansikten och en vinnare bland lagen skulle kåras. Och det som vi
bör komma ihåg är att dessa studenter bara var i begynnelsen av
sina studier i matlagning och konst, utbildningen är tre årig och
dessa tävlingsdeltagare var bara i det 4-5 första månaderna på
sina 3 åriga studier, och när man ser på vad det redan i det
skedet kunde prestera blir man stolt över dem, den entusiasm,
engagemang, inspiration och outtröttliga vilja det visade prov
på ger verkligen en fingervisning om vad slags yrkesutbildning
man där levererar ut i yrkeslivet.

Se på några bilder av det vinnande laget som jag tog och kom
också ihåg att det tävlande lagen ännu bara har studerat i endast
5-6 månader av sina 3 åriga studier, det här ni är verkligen
någonting att skryta av, och så är det också just här i förstadiet
till studierna som det bästa kockarna föds som man senare
kan kåra till årets kockar eller någonting liknande. Grattis.

Måltidens kunskapsdag och måltidsliteraturens dag 2009.

Det är nu ett år sedan vi senast besökte Grythyttans gästgiveri
och Måltidens hus i Norden, ett besök som den gången handlade
om alla grönsaker och höstens skördar, vi kan nu säga att det har
blivit till en tradition att vi varje år besöker just Grythyttan, det
är med all rätt det sägs: "Stället man längtar tillbaka till".
Årets besök kommer att bli ett i arbetets tecken och även om det
blir det så är det trots det ett stort nöje att kunna delta. Det blir
ett antal seminarier, utställningar, prisutdelningar och en hel del
diskuterande kring mat, måltiden och allt som rör det ämnet. Vi
börjar med den internationella måltidens dag, World food day den
15.10.2009 och avslutar arrangemanget den 17.10.2009 med den
stora måltidsgalan, hemfärden sker så den 18.10. 2009.

Som sagt årets viktigaste händelse för alla som är intresserade i
att följa vad som är senaste nytt i den gastronomiska sfären, det
är bla: föredrag i måltidskunskap, historia och så naturligtvis
KOKBOKENS DAG. Allt detta sammanfattas i ett paket som heter
Måltidens kunskapsdagar och årets tema är: Sverige det nya
måltidslandet. Arrangör är Måltidsakademien och Gastronomiska
akademien och allting avslutas med en stor galamiddag på lördag
kväll. Förväntningarna är stora och hustrun har redan börjat
räkna timmarna tills vi skall vara på plats.

Viktkampen, sunt eller osunt ?

Ät sunt och var fysiskt aktiv ! I tio år har statliga myndigheter förmedlat detta budskap för att få befolkningen ner i vikt, men receptet verkar inte. Sunt har blivit osunt menar Sociologer.

Anorexi är den mest iögonfallande formen för ätstörningar, och den som flest dör av. Men majoriteten av flickor och unga kvinnor lider av bulemi eller överätning. Forskare meddelar dessutom att också pojkar nu i en allt stadigare och större grad lider av ätstörningar.

Det kan verka som en stor paradox att vikten ökar i befolkningen trots att en massiv tillgång på information om sund mat och träningsaktiviteter bjuds ut. Aldrig förr har vi haft en så stor och
mångsidig kunskap om förhållandet till kosten, vår fysiska aktivitet och vår föda.

I 1999 offentliggjorde WHO, World Healt Organisation, att övervikt och fetma var i färd med att utveckla sig till en global epidemi som ville få enorma konsekvenser för välfärd och hälsa världen över. I Finland fick Folkhälsan det nationella ansvaret i att utreda viktutvecklingen och komma med förslag om tilltag och behandling av övervikt. Vad som konstaterades och vad som kunde bidra till att göra någonting med situationen hos den Finländska befolkningen kom aldrig till pappers och än mindre som något nationellt informationspaket ut till allmänheten.

Däremot i en nordisk undersökning som gjordes i Norge, (Tromsö, undersökningen) visar siffror att kvinnor och män i 40 års åldern i snitt väger sex kilo mer än i 1979, och siffrorna det fortsätter att peka uppåt trots statens ihärdiga försök i att vända den trenden. Undersökningen gav vid handen att den statliga synen och deras förståelse samt tillmötesgående måste diskuteras mera ingående och kritiskt. Man kom fram till att myndigheterna tänker för snävt och onyanserat när det talas om övervikt och hälsorisker bland befolkningen, i stället borde man nyansera sig bättre och framförallt ha en bredare kunskap i ämnet.

Bland Sociologer är det en önskan om att man i större grad satte utgångspunkten i en enkel grupp av befolkningens hälsorisk med övervikt, inte hela befolkningens. Man efterlyser dessutom köns-perspektivet. Det är kvinnor som äter sundast, men också de som "slankar" sig mest. 90 % av dem som lider av en ätstörning är just kvinnor. Myndigheternas budskap om övervikt och möjliga oförutsedda konsekvenser kan ha en större betydelse för kvinnor än män, allt detta på bakgrund till forskningen om deras förhållande till kropp och vikt.

I dagens samfund bombarderas både unga och vuxna med budskap om hälsa, sundhet och väl-befinnande via kosten. Det är inte längre vanligt med att ha ett normalt förhållande till maten, ökad fokus på kropp och hälsa skapar ökad press, vi har närmast blivit våra egna näringsfysiologer och det att vara sund, slank och tränad är inte längre bara ett skönhetsideal men också ett hälsoideal. Det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt.

En del människor bantar sig sjuka och äter sig sjuka och det är i detta landskapet myndigheterna borde manövrera och vara aktiva. Det kan verka som ett dilemma att vi skall kämpa mot övervikt och fetma samtidigt som många har en ätstörning eller är i fara för att utveckla en. Här har hälso-myndigheterna en stor uppgift i att samtidigt som det försöker lösa ett folkhälsoproblem också ta hand om alla det människor som är sjuka. Ett av problemställningarna kan bli att vi i framtiden kommer att se en mängd "vackra" vandrande lik.

Måltidskunskap, rött eller vitt.

I tidningarnas matspalter, olika kokböcker, föreningar och i
restaurangen blir du ständigt föreslagen viner som skall passa
till den ena eller andra maträtten. Men det att koppla vin till
mat är inte alltid en enkel affär.

Att kunna förutse hur en rätt vill smaka och vad slags dryck
som är passande till, kräver både erfarenhet och kunskap. Om
du har en klar föreställning över hur råvarorna smakar och hur
det skall anrättas tillsammans med tillbehören, ja då har du en
god utgångspunkt till att kunna så att säga "teoretiskt" smaka
dig igenom rätten, det innebär att du då också har en större
förmåga att kunna komma fram till vad som krävs i glaset, du
får i alla fall en tydlig riktningslinje att gå efter med den här
förmågan.

Men det oaktat så kommer du inte förbi variablerna; Recepten
är olika, det tolkas på skilda sätt, råvaran har inte alltid samma
goda kvalitet, -och själva dagsformen till den som lagar maten
är med på att avgöra hur den färdiga måltiden kommer att
smaka-. Allt detta blir till slut en slags Teoretisk gissningslek.

Matlagningen är också i en ständig utveckling hela tiden, bara i
det sista tio åren har sättet att laga mat på förändrat sig drastiskt.
Man har tillgång till nästan allt av råvaror under hela året och
man använder sig av råvaror idag man inte visste att det ens
existerade för tio år sedan. Tekniken i tillredningen förändrar sig,
modet i kokkonsten har sina svängningar och helt nya teorier i
matlagningen dyker upp. Många kockar har också blivit duktiga
på att komponera rätter som är väldigt komplexa men likaväl i
balans. Det betyder att vi kan ha en restaurangtallrik som ser ut
som den renaste symfonin, med upp till 8-10 stycken olika
element i en och samma rätt, den kan smaka himmelskt, men det
är inte alltid enkelt att hitta en dryck till den rätten då det sker så
snabba gastronomiska förändringar hela tiden.

"Enkla värderingar". En enklare och renare köksstil gör livet lite
lättare för alla dom som lever av att välja vin. Det blir färre
element att förhålla sig till, det blir mera fokus på själva råvaran,
smakerna är renare. Stekt entrecote med kryddsmör och klyft-
potatis är det enklare att förhålla sig till än om du väljer en spicy
kryddad entrecote med sojahonungs-glace, chipotle och kummin
bearnaise serverat med syltad pumpa och potatis-bonbons med
tryffel och parmesan, ( om nu någon alltså ville komma på den
iden att servera detta. Och du skall inte bortse ifrån det, faktiskt.)

"Att läsa en rätt".Det jag försöker att se på när jag skall analysera
rätten är självklart huvudråvaran, tillbehören och såsen. Vad är
det som dominerar smaksbilden, hur stark är maten ? Hur är den
tillredd ? Är det element och råvaror som kan vara besvärliga som
man behöver ta speciell hänsyn till, eller står man framför en rätt
som säger det är fritt fram och lätt låter sig kombineras med ett
brett spektra av viner ?

"Huvudråvaran". Väldigt ofta vill vi fokusera på huvudråvaran
när vi skall hitta en passande dryck, och mången gång dyker det
upp förvirrade människor på alkoholbutiken med instruktionen
om att inhandla vin till kvällens middag, tex till får. Djurnamnet
är det dom liksom fått med sig medan tillbehören eller hur maten
skall lagas har gått dem hus förbi. Vilken del av djuret som skall
användas kan du fullständigt glömma att fråga dem om. En
kinkig situation för alla involverade, för att gå rakt på sak, du kan
säga det som så: Det är en stor skillnad på får i kål, palak josht
och Provensalskt lammlår även om allt baserar sig på lamm.
Tänk också på skillnaden mellan en carpaccio, ( tunna, kalla, råa
och fina skivor oxkött) och den samma innerfilebiten stekt som
en pepparbiff serverad med peppar och en konjakssås. Vi har det
samma råvarorna men två helt vitt skilda sätt att tillreda dem på.
Många tänker omedelbart rött till carpaccion endast och allena
just för att det är rött kött. Men i det flesta tillfällen vill det passa
bäst med ett vitt eller rosévin i sammanhanget.

"Tillredningen". Hur råvaran behandlas och hanteras eller lagas
har alltså en stor betydelse för den totala smaken, självklart kan
man också säga att olika råvaror kräver olika sätt att laga dem,
en bit oxkött från lårbenet eller tex yttersteken vill du aldrig
kunna skära i skivor och grilla eller steka som biffar då det är
segt kött - på samma vis som det är en ren skam att koka en
filébit i timmar i en sås, den som är så mör i sig själv.
Någon teknik i köket gör lite för att förändra smaken i rätten
och åter andra metoder förändrar rätten helt, tex rökning
eller grillning. Också konsistensen på råvaran kan ändras kraftigt
vid en tillredning, tänk bara på gravning av lax.

"Tillbehören". I en maträtt är det likaväl så att birollerna ofta kan
spela en lika stor roll som själva huvudrollen. Tillbehören avgör
oftast vinvalet, inte minst gäller det för såsen. Tänk dig tex, ett
stekt kycklingbröst med en ljummen vinägrett sidoställt med
det samma kycklingbröstet i en murkelsås, det är två helt skilda
måltider med olika intensitet, genomförande och vikt, dessutom
med smaker som kräver fullständigt olika uppföljning i glasen.
Antingen vi har med asiatiska, europeiska eller andra mat-
traditioner att göra så vill ändå alltid fett, syra och det bittra
elementen ligga väl så mycket i såserna och tillbehören som i
själva huvudråvaran. Det betyder också att vi kan genom av att
justera dessa element anpassa maten med vinet helt fram till
serveringen. Också konsistensen från tillbehören påverkar rätten.
Föreställ dig en ångkokad torsk med en blomkålspuré och en
hollandaise. Självklart är det mycket fett i både purén och smör-
såsen men konsistensen här vill få dig att uppleva detta som en
väldigt fyllig och tung rätt. Medan kokt blomkål och en tunnare
syrlig smörsås vill ge dig en helt annan och lättare upplevelse
som kräver ett helt annat vin.

Bon apetit.

Grönsakssoppa till efterrätt...

Barndomsminnena går till familjens fruktträdgård; vi banade oss
väg igenom en djungel av rödvinbärs och stikkelbärsbuskar för att
komma fram till själva kärnan i trädgården, och där i det ena
hörnet fann vi rabarbern, den där stora och lite mystiska växten.

Med våra små och slöa sablar högg vi dem ner som om vi skulle
ha varit Tarzan. Så drog vi dem med oss in i köket och bad om att
få rikligt med socker, det var en magisk kombination: Extremt
spröd konsistens, syrlig och spännande smak och socker i
generösa mängder, det är som om man ännu känner mungiporna
vrida sig och det vattnas i munnen.

Rabarbern är en gammal kulturplanta från Kina, där har den
odlats i över 5000 år. Till Skandinavien kom den på 1800 talet
och blev snabbt en växt som odlades överallt, den är odlingsbar i
alla zoner på grund av sin otroliga tålighet, det stora och breda
bladen dräper allt ogräs i dess omedelbara närhet.

Det finns flera typer av rabarber men huvudsakligen använder
man sig av den gröna eller röda sorten till bakverk och efterrätter.
Rabarbern är egentligen en grönsak men äts oftast som en frukt.
Förutom att äta rabarbern som rå med socker rekommenderar
jag på det varmaste att koka den, den är ypperlig till saftkokning,
till sylt eller marmelad och ett absolut måste som en soppa, tänk
dig en varm sommardag med en iskall rabarbersoppa eller en kall
sensommarkväll med en värmande rabarbersoppa och lite vispad
grädde till.

Det senaste tillskottet i ett kulinariskt perspektiv för rabarberns
del är att den passar utomordentligt väl att kombineras med
speciellt stekt fisk och då i synnerhet med stekt makrill. Den så
klassiska serveringen av vårens första makrill inkluderar gärna
en rabarbersås eller soppa. Syrligheten gör att den passar därför
också väldigt bra till fet mat.

Det är en fördel att koka rabarbern utan skal eftersom det vill bli
lite segt, ju äldre de är desto segare blir det. Men koka gärna fond
på skalet och ändorna du skär bort, -med lite socker och citron-
saft, för då bevarar du den fantastiskt fina röda färgen-.

Ljum rabarber-ingefärasoppa
med kanelgrädde

Ingredienser:

500 g rabarber
125 g socker
1 dl vatten eller dessertvin (T;ex, Marsala)
1 tsk citronsaft
1 tummestor bit ingefära, skalad

50 g valnötter
1 msk honung

Rabarbern skalas och rensas, skalet kokar du tillsammans med
vattnet eller vinet, sockret och citronen i 15 minuter och silar av
vätskan i en annan kastrull. Den skalade rabarbern skär du nu i
små bitar och lägger bitarna i kastrullen med den silade vätskan.
Ingefäran river du på rivjärnets finaste del och blandar den ner
i kastrullen med dina rabarberbitar, låt detta stå och dra i minst
20 minuter då är rabarberbitarna mjuka och möra och soppan
klar att ätas. Vispa grädde tillsammans med lite kanel och socker
och lägg det över soppan.

Valnötterna rostar du i en het stekpanna eller kastrull och rör
ner honungen med valnötterna lagom länge så att det blir
glaserade och får en karamelliserad konsistens, låt det kylas ner
en liten stund fören du dekorera portionen med några nötter.

Bon apetit.

Social Japansk lek

Tempura, Japansk frityr
och tryffelbakt kungskrabba

Det Japanska köket har alltid varit fascinerande, färgrikt och
framförallt smakfullt, det har också en inneboende glöd med
känsla för det konstfulla i maten, mycket av den Japanska
gastronomin, ja, man kan nästan säga att allt har en egen själ,
en slags urkraft som skall symbolisera både ytterligheter och
en stabil harmoni. Det asiatiska köken har alltid återspeglat en
slags inre gastronomisk filosofi där allting skall ha en otroligt
god och fin balans, inte bara i själva maten och råvaran men
särskilt och speciellt mellan maten och gästen. Maten skall på
ett finkänsligt vis förbereda gästen för en själslig vandring
in i det okända men ändå harmoniska, man träder in i en slags
yin och yang värld full av förväntningar.

Det som jag tycker är det allra elegantaste och raffinerade i
det Japanska köket är nog utan tvivel sättet att fritera på.
Tempuran, och som Tore Wretman så fyndigt beskrivit det
i en av sina kokböcker; "den här skimrande vackra och goda
japanska rätten som inte innebär något stadfäst, exakt recept,
(annat än möjligen frityrsmeten) utan snarare är en metod
att snabbt laga till olika ingredienser som små frasiga muns-
bitar". Och dessa munsbitar är inte bara goda utan även en
vacker syn för ögat, just den slags kulinariska läckerheter
som definierar det Japanska köket.

Den Japanska frityrsmeten (Tempurasmeten) gör du så här:
ta 1 st ägg, 1 äggula, 2 koppar iskallt vatten (låt gärna isbitar
smälta i vattnet), 1/4 tsk bakpulver, 1½ dl mjöl. Vispa ägget
med vattnet och bakpulvret, därefter tillsätter du mjölet och
vispar allting utan att det blir alldeles slätt. Smeten bör inte
göras förrän alldeles innan den skall användas.

Mitt fat innehöll också några bitar Norsk kungskrabba som
på ett västerländskt vis napperades med tryffelbitar och en
god sojasås. Slutprodukten var ett möte med den Japanska
gastronomin, en lek och en social umgängesform sammansatt
i ett enda ord, likt en Haiku, kort och kraftfullt: Tempura.

Bon apetit.

Min frestelse...

Bananbakelse med
vilda bär, chokladparfé och
sockerflarn

Allra helst så skall du göra smördegen själv, det är det bästa, men
är man osäker på resultatet kan man utan att behöva skämmas
ta till dessa färdiga smördegsplattor man hittar i frysdisken på det
flesta livsmedelsbutiker. En platta räcker för två personer, man
delar den i tu och snittar med en vass kniv en rektangel 1 cm
innanför smördegsplattans ytterkant, dock ej igenom till botten.

Pensla plattorna med uppvispat ägg och grädda dem i ugnen på
220 graders värme i ca 10-12 minuter, då skall de vara fluffiga
och stigit på höjden med det fyrdubbla. Tag dem ut och låt dem
vila på galler, den snittade inre rektangeln petar man försiktigt
lös och tar av, den skall senare användas som lock till bakelsen.

In i bakelsen eller man kan också kalla dessa för "Galetter" där
lägger man en fyllning av något slag, vad helst man önskar, sedan
lägger man det löstagna locket på plats över fyllningen och till
sist låter man lite pudersocker falla över bakelsen.

Min favorit är en fyllning med antingen stekta äpplen eller banan
som fått en skvätt konjak eller calvados över sig, samt en god
liten klick egenhändigt lagad choklad eller jordgubbsparfé. det är
den absoluta följeslagaren denna bakelse kräver. För att göra den
ännu mera exklusiv har jag valt att blanda med en del smultron,
blåbär och hallon och som avslutning på toppen ett sockerflarn.

-Sockerflarn gör du så här: Tag en bakplåt och lägg ett bakplåts-
papper över plåten, pensla därefter pappret med några droppar
olja eller smält smör, inte hela pappret utan bara så stor del som
du anser dig behöva till att laga dina sockerflarn. Då du gjort detta
strör du ett ytterst tunt lager av strösocker rakt över det penslade
bakplåtspappret, lagret skall som sagt vara ytterst tunt. Därefter
skall det gräddas i ugnen 200 grader just så länge att sockret har
smält och blivit vackert gyllenfärgat, då skall ugnsplåten med
sockret genast ut och svalna. Viktigt är att man inte rör plåten
eller försöker flytta bakplåtspappret över från plåten, utan låter
allting vila tills det har kallnat, då går det att bryta lös stora
sockerflak från själva pappret-. Lycka till.

Bon apetit

Vårt land, vårt land

Finsk bondost och stekt banan
med varma hjortron och en
konjaks-likör sås

Det finns i Finland en efterrätt som inte är kopieringsbar på något
som helst vis, inga substitut eller snarlika ingredienser kan
jämföras med den här efterrätten, den är så speciell och typiskt
Finsk att den rätt och slätt är en raritet i sig. Man skulle kunna
tycka att den här efterrätten ändå skulle vara stulen från tex;
Frankrike då det trots allt är en ost som är huvudingrediensen i
den här desserten, men si nejdå ! den här osten är så Finländsk
och bondaktig att om man skulle försöka spåra den bakåt i tid så
skulle den med all säkerhet kunna härledas till ingen mindre, än
Bonden Paavo själv, den är så genuint fosterländsk och känd
bland alla Finländare att den räknas som en nationalegendom.

Vad är det för en slags ost vi då talar om, jo, Kajnuun Leipäjuusto,
Kajanalands Brödost direktöversatt, men i folkmun, finländsk
bondost. Det är en ost som efter att den genomgått både ystning,
gräddning i ugn och lagring kan sägas vara någonting mitt
emellan en ost och en pudding, en slags Finländsk Pana cotta typ,
lite lik den goda kalvdansen man hittar hos alla bönder överallt i
Norden, bara med den skillnaden att den här bondosten är fastare
i konsistens och otroligt smakfull i sin karaktär, och därför också
ytterst passande som en dessert med just hjortronsylt som
följeslagare, att den också bara kan hittas speciellt i Finland och i
synnerhet i Karelen gör osten till en verklig gastronomisk raritet.

Många Finländare brukar också kalla den här osten för knarooste,
den knarrande osten, just därför att den när man tuggar den
knarrar i munnen, någon har också jämfört den med bilringen
michelin...hur som helst så är den en ost som fått internationellt
erkännande. Normalt skall den serveras med bara en varm
hjortronsylt, ingenting mer, men jag valde att dessutom servera
en stekt banan vid sidan av. Och osten den hittar man i varje
välsorterad livsmedelsaffär, vacumpackad i portionsbitar eller
som en hel puck.

Värm upp självplockade hjortron i en kastrull tillsammans med
1 dl hjortronlikör och 2 msk konjak samt ½ dl socker, rör om
och låt koka ihop en liten stund, häll därefter direkt över osten.
Vill man göra det hela lite mera exklusivt skall man också värma
osten en liten stund i ugnen på 220 grader tillsammans med några
droppar tjock grädde och lite kanel.

Bon apetit.