Fårkött / Självmarinerat lamm...

Jag tar mig friheten att kopiera mig själv från ett tidigare inlägg.

Säkert har många av er redan läst inlägget från ifjol om just lamm-

köttet. Men då nu det återigen är dags att fira påsken tycker jag att

det kan vara på sin plats med en liten repetition, fårkött är ju trots

allt så himla gott, bara det görs på det riktigt ordentliga sättet utan

extra krusiduller och skrikande motsättningar

På 1700 talet var det några ämbetsmän som ville starta en
införsel av utländska får hit till Norge, de var missnöjda med
kvaliteten på köttet det fick...Bönderna var skeptiska. Men idag
är det en av Norges viktigaste raser - dalafåret- en korsning
mellan skotska raser som blev infört runt 186o. Av dagens raser
är väl "spælsau" kort-svansfåret, det norskaste av dem alla.

Hur som helst, oberoende av ras så har det Norska fåret, lammet
en säregen smak och karaktär som inte går att efterlikna någon
annanstans, här vid det branta sluttningarna, i fjälldalarna och
det blomstrande fjällhedarna vandrar det Norska fåret, fria och
lyckligt ovetande om att det bokstavligen marinerar sig själva.
Den Norska naturen med sina fjäll, dalar och ängsmarker bjuder
på en ovanligt stor portion av olika örter och arktiska växter som
dessutom fåren tydligen älskar mer än allt annat, och det märks
också på smaken i fårköttet.

Här vandrar dessa lammsadlar, lammkotletter, pinnekött, smala-
hoder, lammkronor och lammfiler som representerar den Norska
gastronomins ädlaste och finaste råvaror. Fårkött är och förblir

det ädlaste du lägger fram på bordet i Norge och sadeln samt

fårlåret, Lammelåret eller som vi kanske mera känner igen
det i Finland, fårfiolen, den räknas till det allra bästa näst efter

filen.

Någon har en gång sagt att -får smakar ull- men det vill jag då
absolut inte hålla med om, det har en karakteristisk smak, ja, men
aldrig att det skulle smaka ull eller för den delen lukta kofta. Och
har det mot förmodan varit så, ja då har nog också tillredningen
varit av det sämsta laget och därav en misslyckad smak-
upplevelse. Det Norska fåret behöver inga kopiösa mängder av
olika örter att marineras i, än mindre en massa olika kryddor för
att täcka någon påståd ull eller kofta smak på.

Lammelåret, Fårfiolen- bakläggen med en del av steken kvar
fodrar inte annat än salt och peppar och ett antal oskalade
lökar, morötter och några vitlöksklyftor som tillbehör i långp-
pannan under stekningen, kanske någon skvätt rödvin att
ösa över låret och eventuellt några droppar god olivolja
som för att ge den sista smörjelsen, det är nog för att ge en
smakupplevelse av den ädlare sorten. Glöm alla de underliga
påhitten om att marinera köttet i mjölk för att få bort ullsmaken,
det är bara nonsens och hokus pokus. Ge fårköttet i stället den
förtjänta behandlingen och tillredningen och ingen kommer att
tänka på varken ull eller kofta därefter.

Fårfiol/Lammstek

Tag fram en långpanna och ställ i den några oskalade och i bitar

skurna morötter, palsternackor, en eller två rotsellerin, en kålrot,

några lökar och vitlöksklyftor och en hel del färska timjankvistar.

Över detta lägger du din fårstek eller fårfiol, (Bakläggen med ben)

som du gnider in med salt och peppar. Till sist häller du över några

deciliter rödvin och avslutar med att skvätta lite olivolja över det

hela. Stek fårsteken eller fiolen i 125 grader ca 55 minuter per kilo,

ös då och då, vill du kan du ta ner temperaturen ännu lägre men

kom då ihåg att ge steken längre tid i ugnen.

Glad och God påsk till er alla
Bon apetit

Påskkycklingen

Ugnsstekt hel kyckling och en rotsakssky

samt cous-cous kryddad med gröna ärter

tryffel och kantareller

Receptet för 4 personer

Ingredienser:

1 st hel kyckling

3 st morötter

1 st hel rotselleri

2 st rödlökar

1 msk finskuren timjan

Saften av en apelsin

½ dl soya

1 msk god olivolja

salt och peppar

2 dl rödvin

1 nypa tryffelsalt

2 dl gröna ärter

1 dl kantareller eller annan blandsvamp

1 msk tomatpuré

smör

1: Skala alla rotsakerna och spara skalresterna till att koka

rotsaksskyn på. Skär rotsakerna i grova stycken och lägg dem

i en ugnsfastform. Över detta lägger du den hela kycklingen som

du gnidit in med lite peppar och salt.

2: Häll över kycklingen soyan, rödvinet och olivoljan samt saften

av den hela citronen, strö så till sist över den skurna timjanen.

3: Stek kycklingen på 200 graders värme i en och en halv timme.

Ös då och då. Under tiden kokar du en egen fond på alla skal

rester. Sila fonden efter ca 45 minuter och häll den över

kycklingen och rotsakerna. Fortsätt att grädda och ös då och då.

4: När en halvtimme återstår att grädda kycklingen sätter du

cous-cous i en kastrull, häller kokande vatten över, just så mycket

att det täcker, och låter detta svälla i högst 15 minuter.

5: Under tiden kokar du gröna ärter mjuka och steker i stek-

pannan en handfull hackade kantareller eller annan blandsvamp

tillsammans med en nypa tryffelsalt. När sedan ärterna och

svampen är klara blandar du dem samman och tillsätter detta i

den färdiga cous-cousen.

6: Skyn du hällde över kycklingen silar du nu i en kastrull och

kokar upp tillsammans med en matsked tomatpuré, salt och

peppar samt en liten klick smör.

Rotsakerna som legat under kycklingen lägger du upp snyggt på

ett serveringsfat och kycklingen den trancherar du och lägger på

det samma fatet med rotsakerna. Cous-coussen lägger du upp i en

skål eller på det samma fatet som allt det andra du lagt upp och

såsen i en såsskål.

-Skalresterna skall ha så mycket vatten över sig att det just täcker.

Du kan även använda rödvin istället för vatten, eller häften av var.

Koka just så länge att en tredjedel av vätskan återstår då blir det

bäst.-

Bon apetit.

Ekologiska bananer eller äpplen....

Det talas mycket idag om Ekologiskt odlat och Eco-produkter. Det håller närmast på att bli en folkrörelse, och inget ont i det, men så skall vi samtidigt komma ihåg att det ekologiska skall vara kännetecknande av att man har produkter som vid både odlandet och framställningen av dessa har så lite som möjligt gjort påfrestningar på miljön. I dag kan man köpa Ekologiskt odlade bananer i den lokala affären på den egna gatan runt hörnet, likaväl som man kan köpa ett ekologiskt framodlat äpple av den lokala bonden på andra sidan gatan, och i mitt stilla sinne väcks då frågan vilket av dessa två alternativ som egentligen är mest ekologiskt, för mig är det den lokala bondens äpple som nog gäller ändå.

För mig betyder Ekologiskt att det skall kännetecknas av att det är på ett miljövänligt och naturnära sätt framställda produkter och råvaror, att man har på ett medvetet sätt inte bara försökt utan också gjort tanke till handling genom av att ha produkten så nära naturodlad som det bara går och att miljön inte har belastats

när varan framställts.

En god ekologisk produkt är en produkt, oavsett vad det än måtte vara, som har en lokal förankring som kan identifieras med den egna regionen, då och endast då kan man vara säker på att den verkligen är ekologisk, långväga resta produkter är inte med om att föra ordet ekologi i rätt riktning när transporter och andra faktorer är med om att påverka miljön i fel riktning. Ekologiskt skall ju kännetecknas av att det är rent, utan tillsatser, fritt från giftiga kemikalier och framförallt miljöbesparande, därför blir det lite svårt för mig att kunna sätta ett ekologiskt stämpel på den långväga resta bananen även om den är hur mycket ekologisk som

helst. Det lokala bonden eller grönsaksodlaren ger dig dessutom synliga bevis för att han faktiskt är en renodlad ekologist och du kan känna dig säker på dit val, medan den långväga resta produkten enligt min mening gått igenom så många mellanhänder att sannolikheten för en ren ekologisk råvara är i fråga satt ?

Forognerlax med dillstuvad potatis

Forognerlax med dillstuvad potatis,

karamelliserad rödbeta

och en kräftsås

Receptet för 4 Personer

Ingredienser:

480 g laxfilé (120 g per person. Allra helst en hel fisk som

du också filéar själv, och tar vara på renset till det egna

fondkoket och till kräftsåsen du skall laga).

2 st hela färska rödbetor

½ msk socker

½ dl ättika

2 msk smör

½ kg kräftskal ( Skal man har sparat i frysen just till

sådana här tillfällen).

+ fiskrenset

1 st gul lök

1 st vitlöksklyfta

Några pepparkorn

2 dl grädde

1 dl vitvin

smör

1: Börja med att laga grunden till såsen. Skala löken och vitlöks-

klyftan, skär dem i mindre bitar. Lägg en klick smör i en tjock-

bottnad kastrull och tillsätt löken, vitlöken och kräftskalen. Låt

det fräsa en liten stund utan att det blir bränt. Tillsätt fiskrenset

pepparkornen och häll över vinet och fyll därefter på med vatten

just så mycket att det täcker allting. Koka i 20 minuter.

Sila vätskan, skalen, renset, vitlöken och löken kan du kasta för

det har avgett all den smak som behövs till fonden. Koka vidare

fondvätskan tills endast en tredjedel återstår. När det är gjort

tillsätter du grädden och låter den koka ännu en liten stund till

lagom tjocklek och simmighet. Vill du kan du nu klippa i gräslök

eller färsk dill. Såsen är färdig och kan värmas upp strax före

serveringen, när du värmer upp såsen kan du med fördel tillsätta

en liten klick osaltat smör då blir såsen vackert glansig och får en

fyllig smak.

Karamelliserad rödbeta

1: Skala rödbetan och riv den därefter på den grövsta delen av

rivjärnet, lägg den i en skål och tillsätt sockret och ättikan. Låt

stå i rumstemperatur och marinera sig i ungefär en timme.

2: Värm upp en stekpanna och lägg i 2 msk smör, låt smöret bli

lite brynt, häll i den rivna rödbetan med både sockret och ättikan.

Låt detta brynas i stekpannan i ca 3-4 minuter eller så just så

länge att all vätska kokat bort, då skall rödbetan vara lagom

mjuk och färdig. Sockret har gjort att under stekningen när all

vätska avdunstat blir rödbetan karamelliserad och får en lagom

brynt sockersmak och blir djupröd i färgen.

Laxen den steker du antingen i en god olivolja eller osaltat smör,

inte mera än 2,5 minut på den skinnfria sidan, skinnsidan steker

du tills den är lagom knaprig men ändå inte mera än max 3

minuter annars blir den bara fort torr och ointressant.

Potatisen skalar du och tärnar ned i lagom stora tärningar och

lägger dem därefter i en kastrull med så mycket grädde att det

täcker potatisen. Tillsätt finskuren dill och kanske gräslök och

låt allting koka under omrörning tills potatisen känns mjuk och

grädden tjocknat.

Jag hade gjort så att jag använde mig av färska kräftor jag kokade

och tog kräftköttet tillvara för att hacka ner det i min dillstuvade

potatis. Givetvis använde jag också skalen av kräftorna till att göra

den fond som blivit beskriven.

Bon Apetit.

Skolmaten. Det senaste inom skolmaten hemma i Finland ...

Man kan ju undra över varför jag väljer att på min blogg allt som oftast skriva om skolmaten och problematiken runt den. Saken är den att jag anser den ha blivit så undermålig och ned prioriterad att det behöver få bli allmänt känt bland så många som möjligt. Och enligt min menig är det så att det är i barndomen och det unga åren som matfostran skall ske, det är där och då den egna upplevelsen av vad god, näringsriktig, hälsosam och njutbar mat bör formas, det är där man bör få lära sig att måltiden innebär inte bara att äta, det är också en form av social samvaro där man skall trivas och ha det trevligt samman i en avstressande, lugn och harmonisk miljö. När detta är sagt och vi ser på vad framtiden har att bringa, kanske vi kan som jag i inlägget nedan konstaterar se på saken med en liten blygsam optimism.

Jag har noggrant följt och följer fortsättningsvis utvecklingen med den Finländska skolmaten, om den överhuvudtaget alls är på väg att förbättras i någon som helst riktning eller om den står på stället och stampar... med en viss entusiasm och blygsam optimism kan jag konstatera att det trots allt sker någonting med den, Det enda trista är att upplysningen jag nu tänkt att delge er är material och nyheter som kommit till min kännedom från annat håll en det Finländska mediat, Äkta vara organisationen har gett ut följande information om den Finländska skolmatens tillstånd och framtida öde, trots allt ett glädjebud som man får hoppas att blir ALLA skolors motto.

Läs artikeln här nedan:

Finländsk skolmat uppgraderas

Nyheter. 16 mar.
Finlandssvenska skolbarn får, precis som de svenska, näringsberäknad mat.
–Men vad om de inte äter av den?

Det frågade sig Harriet Strandvik, aktiv i finlandssvenska Marthaförbundet. Nu är hon projektledare för Operation Skolmat, som dragit igång i vinter.

Marthaförbundet är med sina över 10 000 medlemmar Finlands största svenskspråkiga kvinnoorganisation. I år har de dragit igång Operation Skolmat för att inspirera barnen och alla som finns runt dem till bättre mat.
Bakgrunden till projektet är bland annat dåliga siffror om finlandssvenska skolbarns kostvanor, för lågt intag av fibrer (frukt, grönt och bröd) och för högt intag av socker.

Harriet Strandvik anser att den offentliga måltiden är bortprioriterad. Finland följer samma utveckling som Sverige med stora centralkök. Små kök läggs ner och med dem även den personliga känslan för måltiden – matkärlek, arbetsglädje, kvalitet.

– Det verkar som om offentlig mat är en enbart en ekonomisk belastning, måltiden är för Operation skolmat en möjlighet att matfostra barn och unga på ett positivt sätt.

I projektet kommer de inblandade skolorna att bjuda på en grönsaksbuffé, personalen utbildas och inspireras. Resultatet från en av skolorna var slående: Grönsakskonsumtionen gick upp från 8–41 kilo per dag och eleverna blev piggare.
Operation skolmat ska också verka för att smakträning enligt Saperemetoden ska ingå i undervisningen.
Det är också viktigt att få med sig föräldrarna på båten. Familjerna ska informeras och få stöd och inspiration med hjälp av matlagningskurser och kockdueller.

V-cuppen i Backhoppning

Holmenkollen i Oslo har efter en omfattande nyrenovering och ombyggnad rest sig som fågel Fenix ur askan. Nästa år är det den verkligen stora festen här på Holmenkollen, då är det WM på skidor, och inte bara hopp står på dagsordningen, det är så mycket annat som sker. Det här gångna veckoslutet var ett så kallat prov WM då hela det nya anlägget testades och sattes på prov inför den stora utmaningen till nästa år. Det måste jag då verkligen säga att otroligt fint har det blivit och även om allting har kostat en otrolig massa miljarder att få till så är det trots allt ändå hela Norges Nationalanlägg man talar om.

Tyvärr så måste jag konstatera att den finlandssvenska bloggen jag också har är allt för trög och tekniskt ostabil när det gäller att hålla en god standard så det närmaste jag kan gör är att kanske helt avsluta den och övergå helt till denna min än så länge ordentligt stabila blogg, får se vad som blir aktuellt, någonting måste hur som helst göras.

Citron och pepparmarinerad torskrygg

Citron och pepparmarinerad, stekt torskrygg

ångkokta gröna sparris och spröstekt beacon.

Receptet för 2 personer

Ingredienser:

300 g Torskfilé. (allra helst ryggbiten)

En handfull gröna sparrisknoppar, (ca 6 st)

Saften av en citron

2 st beaconskivor

Salt och peppar

Smör till stekningen

1: Putsa och torka av fiskfilen och dela den i två bitar. Lägg

bitarna i en lagom stor skål. Häll över citronsaften, salta och

peppra lätt. Låt fisken stå i denna marinad i en timme.

2: Ångkoka sparrisen i några få minuter, lyft dem upp och ställ

dem i en lagom mängd på varje tallrik, (djuptallrik) i botten.

3: Nu är det dags att steka fiskfileérna i en smörad stekpanna,

stek fisken på bägge sidor inte mera än i några få minuter, just

så länge att fiskköttet har blivit nästan genomstekt, det ser du

genom av att fiskköttets äggviteämnen så att säga har koagulerat,

och när det gäller för torsken så blir köttet så där lätt, lätt rosa-

aktigt och fast i konsistensen. Lyft fisken upp på varje tallrik över

den kokta sparrisen.

4: Avsluta anrättningen med att garnera med en stekt beacon-

skiva över toppen på varje fiskfilebit, häll det överblivna stek-

fettet över allting till sist. Kan med fördel serveras tillsammans

med dillstuvad potatis eller även bara som sådan till en förrätt.

Bon apetit.