tisdag 31 januari 2012

Den goda måltidsupplevlesen, en fördom eller en självklarhet?


Butikernas hyllor bågnar av färdigmat och frysdiskarna är fulla av hel och halvfabrikat samtidigt som det flesta av oss vill vara mat-mode-medvetna konsumenter, vi vill följa de olika trenderna, må de då sedan bära eller brista, vara rätt eller fel.  Vi vill äta sunt och hälsosamt samtidigt som vi vill göra det på minsta möjliga tid.  Här i ligger det ett stort dilemma, hur få folk att förstå att den hemlagade maten du gjort själv är det hälsosammaste alternativet. Att maten inte bara är ett fysiologiskt tillstånd som kräver liten uppmärksamhet och tid utan faktiskt också är det rakt motsatta, måltiden är någonting som påverkar vårt psykiska tillstånd i lika hög grad som vårt fysiska och tiden spelar en avgörande roll. Måltiden kan inte varken upplevas eller genomlevas som någonting positivt om den inte ges fullständig uppmärksamhet och koncentration och då hjälper det inte att du går i butiken och söker efter den där köttbullskartongen med reklamen, mormors hemlagade köttbullar, för de är att lura både dig själv och din kropp.

Utbudet är enormt och ständigt överraskas man av den ironi i reklamen som livsmedelsindustrin med en irrationell humor försöker påföra oss, man lurar konsumenter tro att bara för att det står på förpackningen att det är mormors hemlagade, eller handgjorda köttbullar eller vad det nu råkar vara så är det både nyttigt och hälsosamt.  Att man gör på det här viset och dessutom i samma ögonblick tror sig kunna legalisera en industriellt tillverkad produkt genom av att förse den med reklam som framhåller den som både nyttig och hälsosam är ju rena lurendrejeriet. Povel Ramel hade så rätt i en av sina sånger där det sjungs att allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt…

Varför har det blivit så här? Vi äter tonvis av färdigmat, hel och halvfabrikat och vi formligen badar i olika näringsdrycker samtidigt som vi är ängsliga för vår kroppsvikt eller vårt utseende. Aldrig förr har människorna varit så upptagna av kost och diet som man är nu och det ironiska är att aldrig förr har vi proppat i oss så mycket färdigmat, hel och halvfabrikat som vi gör nu, den här ekvationen får man inte riktigt att passa ihop med den livsstil och rytm man egentligen vill framhålla och eftersträva. Det verkar för mig som att man tappat bort någon väsentlig del av den goda matfilosofin och etiken på vägen till ett modernt samhällsliv, den enkla slutsatsen att måltiderna och måltidsskapandet är en allemansrätt och ett kulturarv vi ärvt av våra tidigare generationer har någonstans raderats ut och ersatts med den här mördande reklamen. Jag tror att jag nämnt det någon gång förr att det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt.

Tanken om att måltiden skulle vara en del av det njutningsfulla livet bleknar, ja nästan suddas ut när man ser på vad slags varor, råvaror eller borde vi kanske säga färdiga produkter som är det populäraste bland folk i dag, det är färdigmats portioner av alla det slag, det är mat som är fast food och den gör mig förbannad, ja jag blir aggressiv.

Måltiden en upplevelse för alla sinnen
inte invecklat men utvecklande
I alla Nordiska land går det för tiden tv-program med stora tittarsiffror där man försöker hjälpa familjer komma igång med riktigt kokande i hemmen igen, man har kändiskockar som kommer hem till familjerna och rent ut sagt sätter familjen på skolbänken tillbaka. Här i Norge går det ett program med Eyvind Hellström som heter Hellström rydder upp och Hellströms kjökken där han går till ett slags psykologiskt angrepp på måltidsförhållandena hos familjerna som deltar i programmet, han helt enkelt vänder livet upp och ner för det flesta och det bästa av allt är att familjerna tar det på fullaste allvar och även försöker efterfölja rådena senare, och det är ju positivt och bra, men jag kan ändå inte sluta undra över varför det har blivit så här? varför måste måltiderna och måltidsverksamheten i hemmen utsättas för den här slags radikalism i matväg? När förlorade vi den nära kontakten till både maten och själva upplevelsen av en måltid i hemmen? Och hur mycket har vi gått miste om?

Bon appetit

söndag 29 januari 2012

Runebergstårtan!

Jag kan inte låta bli att dela med mig av en bakelse som nog slår det flesta andra bakverk av fatet. Runebergstårtan, eller egentligen så är det ju inte en tårta utan en bakelse, är så himla god och mycket speciell, en bakelse som, tror jag, är den enda bakelse som endast och enbart bakas under en mycket kort period, den första veckan i Februari till ära för Finlands Nationalskald: Johan Ludvig Runeberg som har sin födelsedag den 5 februari. Runebergstårtan är minst lika känd som skalden själv och äts både hemma och på kaféer land och rike runt. Runebergstårtan förenar landet i en slags nationell gemenskap och påminner oss samtidigt om hur viktigt det är att bevara gamla traditioner och värna vår kulturhistoria. Det är bara så synd att bakelsen efter den 5 februari glöms bort och inte ges lika stor uppmärksamhet resten av året.






fredag 27 januari 2012

Flamberade fikon och hemlagad glass


Flamberade fikon,  och vanilj-glass
valnötskaramell och hasselnötskräm
med en punchsås från Setermo

Tag ca ½ dl valnötter och lika mycket hasselnötter och lägg dem i en kastrull. Tllsätt 1 msk smör, 1 dl socker och 1 dl grädde. Låt allting koka ihop till en tjock trögflytande kinuskiaktig massa. Låt svalna.

Dela några färska fikon i mindre klyftor, värm upp en flamberingspanna och lägg i 1 msk smör, 2-3 st sockerbitar och saften av en apelsin. Låt sockerbitarna lösa upp sig i pannan med apelsinsaften. Lägg i fikonklyftorna och låt dem svettas en liten stund, häll över ½ dl punch , tänd på och låt lågan självslockna.
KOM IHÅG ATT INTE GÖRA DETTA UNDER KÖLKSFLÄKTEN. Servera genast med nötkrämen och en god glass till, häll också över överbliven punchsky på tallrikarna eller över glassen.

Bon appetit

Hälleflundran en fisk med många historier.


Mjölk steamad hälleflundra
på en bädd av grillad svartrot och morot
samt en svart trumpetsvampsås kryddad med
Gotlands-tryffel och syrad blomkål


På 1700-talet, rättare sagt från 1740-1872 kallades hälleflundran för helgeflundra, (Hälge) varefter namnet så småningom blev de det är i dag: hälleflundra. Historierna om den här fisken har i alla tider fängslat folks intresse, mest av allt för att fisken kan bli så otroligt stor och dessutom så väldigt gammal, många är det fiskare som genom århundraden skrytigt över sin fångst, och om den enorma storlek som en enda fisk kunde ha, man var övertygad om att just den fisken var den enda i havet som var så stor och att man var den enda som någonsin dragit upp en så stor firre från havet, man kände sig som den "Gamle och havet" där den infångade svärdfisken var ett under. Men hälleflundran den bara fortsatte att växa och snart var det inte bara en utan många som drog upp fiskar på minst 100 till 200 kilo per styck. 


bild: expressen.se
Hälleflundran slutade inte att förbluffa alla dessa fiskare och i och med det föddes också det vidunderliga historierna om denna fisk. Tore Skogman sjunger i sin Storfiskarvalsen att "fiskaren skarvar i så mycket han vill, ja så mycket att armarna inte räcker till" och i många fall är det säkert sant, men när det gäller hälleflundran och dess storlek är skarvandet bara en mild utgåva av de man försöker skryta över, hälleflundran kan nämligen bli över 2 meter i längd, 1 meter i bredd och väga över 250 kg, det är tämligen normalt och en vardaglig syn i det Norska farvattnen, så även de längsta armar får nog skarva i ganska så ordentligt för att täcka hela den längden och vikten. Här i Norge heter den Kveite eller blå kveite.


Skala några morötter och skär dem på längden i smala avlånga klyftor. Skala 4-5 st svartrötter och dela dem på längden och kapa dem i samma längd som dina klyftade morötter. Koka rötterna genast i lättsaltat vatten tills det blivit lagom mjuka. Sila av dem och avkyl snabbt i kallt vatten med några isbitar i. Lyft dem upp på ett fat till vidare beredning.

Hacka en handfull svart trumpetsvamp smått, finhacka en gul lök och fräs allting i en tjockbottnad kastrull med lite olja eller smör. Tillsätt 2 dl grönsaksfond och 2 dl vatten, reducera ner såsen tills det återstår halva mängden, då river du ner ca 1 msk av färsk Gottlandstryffel eller om du inte har det kan du använda den italienska tryffeln i lake som man får i välsorterade livsmedelsaffärer, smaken är inte riktigt den samma men i brist på annat går det. Själv föredrar jag självklart den nordiska varianten, alltså Gottlandstryffeln, visserligen mycket svår att få tag på men har man den turen att ha goda kollegor i Sverige är det inget problem. Håll såsen varm till servering, och strax före du skall servera monterar du i en liten smörklick i såsen.

Putsa och torka av några filébitar av hälleflundra, lägg dem i en lagom stor kastrull där fiskbitarna ryms ligga i botten på kastrullen utan att ligga på varandra, häll över mjölk just så att det täcker, ½ tsk salt och några varv ur pepparkvarnen och så låter du allting få ett ordentligt uppkok, ta av värmewn och lägg lock över , låt stå i 4 minuter då är fisken klar, varken för torr eller halvrå, men just lagom, saftig och län och otroligt vackert vit i färgen. Blomkålen kokar du under tiden fisken väntar på att bli färdig, du tar några små blomkålsknippen och kokar dem i lite vatten tillsammans med 1 tsk socker, ½ tsk salt och 2 msk ättika. Koka blomkålen tills den känns lagom mjuk, men inte heller överkokt. Aj ja glömde berätta receptet är för 3-5 personer och rötterna du blancherat skall du bryna i stekpannan förren du serverar dem med fisken och alla andra tillbehör. Och Jo, självklart har du tagit vara på puts och avskär från både fisk och grönsaker till den egna fonden, men det visste ni ju redan från förr, eller hur!


Bon appetit 

måndag 23 januari 2012

Renskav eller Finnbiff! Samisk Nationalrätt


Traditionell samisk mat består av renkött och fisk. Renskav som man nog lugnt kan kalla för Samernas nationalrätt steks i antingen panna eller gryta och består av tunna skivor renkött. Suovas är insaltat och kallrökt renkött som strimlas och stekts ofta med smör och det Samiska renkoket görs på rått renkött som skärs och kokas under lång tid. Samisk mat har associerats med Slow Food och det inte utan orsak, den Samiska maten är alltid ett gastronomiskt mästerverk där ingredienserna består av råvaror av högsta kvaliet, en stor bit omsorg, kärlek i mängd och massor, en liten nypa salt och en hel del tålamod. När den här satsen av fulländade ingredienser fått koka i en gryta över öppen eld eller i ugnen med den tid det tar för att bli färdigt kan inte resultatet bli annat än perfekt.

Den Samiska måltiden med allt vad det innebär av hantering och tillredning av råvaran kräver en hel del respekt och tillit från kocken för att synliggöra det naturnära förhållandet som Samerna själva anför sina måltider. Den Samiska maten lika mycket som råvaran är ett strålande exempel på naturnära förhållanden. Jag vågar påstå att den Samiska maten är det bästa exemplet på regelrätt måltidsskapande när vi skall tala om närodlat, närproducerat och handgjort, ett skolboks exempel på hur man skall gå till väga för att göra det mesta och bästa möjliga utav en råvara, och att råvaran dessutom är av högsta kvalitet är ett bonus som Samerna verkligen vet uppskatta. En så enkel men ändå smakfull rätt som renskav vittnar om allt detta. Renskaven är den samma i Ryssland, Finland, Sverige och Norge det enda som skiljer dem åt är hur man uttalar det, här i Norge kalls det för Finnbiff och det troligen för att Samernas områden finner man uppe i det nordligaste delarna av Norge nämligen i Finnmark.

Bon appetit

söndag 22 januari 2012

Grillad kycklingfilé



Grillad gårdskyckling Stange
mathavre med sparris och rotsaker
samt en pepparotssås


Beräkna ca 125-140 gram kycklingfilé per person. Jag har använt en lokal kycklingfarms egna produkt då jag vet jag vad jag får, närodlat och närproducerat. Linda in kycklingfiléerna i några skivor beacon var. Stek dem i stekpannan tills det är genomstekta men inte heller överstekta. Under tiden skär du några gröna sparris, en gul lök, en hel röd paprika, en hel mindre morot och palsternacka i mycket små tärningar. Blanda grönsakerna med varandra. Koka 2 dl mathavre så som det står på förpackningen, (brukar ta ca 12 minuter),  häll av vattnet, salta och peppra mathavren och tillsätt nu det fin skurna grönsakerna, lägg på locket och låt blandningen svettas i kastrullen tills kycklingen är genomstekt.

pepparrot-såsen gör du på följande sätt: Blanda ihop 1 dl creme fraiche med 2 msk majonnäs, 1 tsk riven pepparrot och 1 tsk tomatpuré. Rör om, salta och peppra samt smaka av. Lägg upp allting enligt bilden ovan. Kycklingfilén har jag delat på mitten, dvs, jag har skurit upp kycklingen rakt över muskeltrådarna.

Bon appetit

Den fulländade getosten från Stryn



Gratinerad chevre på limpbotten 
med päron-fikon karamell
och en syrlig romanov sallad

Köp hem en bit Chevre, Getost, det finns en uppsjö av olika getostar och alla är det mer eller mindre lika goda så att försöka ge ett tips på vilken av dem som är bäst blir egentligen ganska svårt, men jag brukar använda mig av getostar som är lokalt producerade och handgjorda. Har man inte den möjligheten kan man till nöds köpa den Franska Chevren: Crottin de Chavignol som brukar finnas i det flesta välsorterade affärer.

Några fikon och ett par päron skär du i lagom stora tärningar, ca 1x1 cm i storlek. Kasta dem i en tjock-bottnad kastrull tillsammans med 2 msk god olivolja eller rapsolja, 2 msk socker och 1 msk balsam-vinäger. Låt blandningen koka ihop nästan till karamell, tillsätt 1 msk konjak och rör om. Låt svalna.

Blanda ihop några finskurna blad av romanov sallad med några delade pärltomater, lite finhackad röd paprika, lite strimlad gurka och en liten charlottenlök. Lägg upp på tallrikar.

Skär upp en god limpa eller annat bröd du har hemma, skär bort kanterna på brödet så att du får vackra fyrkanter. Du kan också använda runda formar eller bara ett vattenglas som modell för att göra runda formar av dina brödskivor. Stek brödskivorna i lite god olivolja eller rapsolja tills det fått en vackert gyllene färg. Flytta över brödskivorna på en bakplåt du täckt med bakplåtspapper och lägg därefter en tunn skiva chevre på varje brödskiva, ringla lite olja över och gratinera i ugnen ca 3 minuter på 200 graders värme, har du grillelement gör du det under det i lite kortare tid, vitsen är att osten skall nästan börja smälta, alltså inte helt utan bara nästan. 

Ta brödskivorna med den gratinerade chevren ut och lägg dem upp på tallrikarna över salladen, skeda över på osten en lagom mängd av päron och fikon karamellen och resten ringlar du runt över tallrikarna som dekoration. Servera genast.

Bon appetit

Sjötunga Walevskaja!



Sjötunga Walevskaja på mitt vis
med dill och kräftstjärtsås samt örter

Recept för 4 personer
Ingredienser:

 4st Sjötungefilé (ca 120-150 gr per person)
100 g kräftstjärtar
1 msk sikrom
1 st gul lök
2 dl vitvin
1 dl kräftfond
2 dl grädde
Dill
Oregano
Salt och peppar

Putsa och torka av fiskfilén. Vill du kan du även vända fiskfiléerna i vetemjöl förren du steker dem. (Men det är inte nödvändigt) Salta och peppra fisken och stek dem vackert gyllenbrun i smörad stekpanna. När de är färdig stekta lyfter du dem upp på ett ugnsfat och håller dem varma i ugnen på 65 grader. 

Deglacera därefter stekpannan du stekte fisken i med vinet och häll det över i en tjockbottnad kastrull. Skala och hacka löken smått och tillsätt löken med kräftfonden och grädden samt en liten mängd fint skuren dill i sås kastrullen och låt såsen koka ihop till lagom tjocklek. 

Skär till sist kräftstjärtarna i små bitar och tillsätt dem i såsen. Servera med Potatismos eller pommes duchesse och garnera med lite sikrom, örter, som dill och oregano, runt omkring på talriken. (se bild ovan) Såsen monterar du antingen som jag gjorde det till sist runt fisken och potatisen eller så lagar du en spegel av såsen på tallrik botten och bygger upp anrättningen därefter. För att få lite färg på pommes duchessen kan du använda dig av en brylé-brännare för att ge moset lite vacker färg, men passa dig så du inte bränner för mycket så att moset blir helt bränt, det är fort gjort så övervaka hela tiden proceduren.

Bon appetit

lördag 21 januari 2012

Blinier. Ryska boveteplättar.


Blinier (Ryska boveteplättar) under "Maslenitsan"

Maslenitsa, ("smörveckan"), också känd som bland annat pannkaksveckan är en rysk religiös och folklig högtid. Maslenitsa firas sista veckan innan den stora fastan, det vill säga den sjunde veckan före den ortodoxa kyrkans påsk. Maslenitsa har dubbelt ursprung: ett kristet och ett hedniskt. I den slaviska mytologin är maslenitsa en solfestival där man firar vinterns förestående slut och i samband med det äter man blinier just för att hedra solens återkomst. Blinierna nämligen symboliserar solen.

Under maslenitsa-veckan är kött förbjudet för ortodoxa kristna, (transkribering: Mjasopustnaja nedelja, som betyder ungefär köttomma veckan eller kött-faste-veckan). Medan under själva fastan är alla kött-, fisk-, mejeri- och äggprodukter förbjudna. Vidare förbjuder fastan fester, sekulär musik, dansande och andra störningar från det spirituella livet. Därför är maslenitsa den sista chansen att äta mejeriprodukter och delta i det sociala liv som inte är passande under den mer stilla, nyktra och introspektiva fasteperioden.

Blinierna är bakade på bovetemjöl och skall ätas med smetana som närmast kan jämföras med crème fraîche eller gräddfil i Sverige, men båda dessa är i motsats till smetanan sura till sin smak. Kaviar och hackad lök är en självklarhet till blinierna tillsammans med smetanan och det går till så att var och en blandar sin egen sats på själva blinien.  Blinierna görs som sagt vanligen för att fira vinterns slut och för att kunna äta upp sig inför den stora fastan. Blinier är även vanligt i det finska och karelska köket och det finns till och med speciella blinirestauranger som endast och enbart har specialiserat sig på blinier. Du kan få dem till frukost, lunch och middag, som förrätter, varmrätter och även efterätter, allt enligt ditt önskemål och med det mest skiftande tilltugg, men det klassiska är fiskkaviar, hackad lök och smetana.

Blinierna steks i egna blinilaggar som är ca 18 cm i diameter, 2 cm djupa och utan handtag och vitsen är att blinierna skall serveras rykande heta till gästerna i dessa pannor och i vilka sedan gästerna själva serverar sig den hackade löken, kaviaren och smetanan. "Blinirundorna" dvs, serveringsrundorna för blinier är som regel två, vilket betyder att man får äta minst två blinier, och redan det kan vara nog så mättande även om man bara beställt dem som en förrätt.

Så här gör du den riktiga blini-smeten, satsen räcker till ca 6-8 st blinier.

Ingredienser:

5 dl helmjölk
1 dl piimää ( surmjölk) ( Filmjölk)
25 g jäst
2½ dl bovetemjöl
2 dl vetemjöl
2 äggulor
2äggvitor
70 g smält smör
1 tsk salt

1: Lägg gästen i den fingervarma mjölken och blanda så småningom i bovetemjölet och vetemjölet och rör om tills det blir en slet och fin smet.

2: Täck över degbunken med en handduk och låt smeten få jäsa sig i minst 3-6 timmar på ett lagom varmt ställe. Det allra bästa resultatet nås om degen får stå i rumstemperatur över natten då har degen jäst till sig lite som en surdeg och är klar för vidare behandling. Det här momentet är ytterst viktigt och väsentligt för att smaken och konsistensen skall bli den rätta och det skall man inte fuska sig igenom, för annars blir resultatet bara ett blygsamt skämt som inte ens är i närheten av en riktig blini, och har du tänkt att göra dem på bakpulver så vill jag påpeka att det nog går men du är fjärran från det ursprungliga smakerna till en blini, låt då hellre vara och skaffa dig den riktiga jästen i stället, det lönar sig nämligen.

3. Nu när degen fått jäsa antingen i 6 timmar eller över natten är det dags att röra i äggulorna. Nästa steg är att smälta smöret och röra ner det i smeten  och till sist vispa äggvitorna till hårt skum och försiktigt röra ner skummet i smeten. 

4: Hetta upp blinilaggarna, ( har du inte det kan du med fördel använda din plättpanna eller helt enkelt bara en vanlig stekpanna) tillsätt lite smör och häll i laggen, pannan en del smet, just så mycket att det blir ca 1 cm tjockt, låt blinin "svettas" i pannan tills smeten på ovansidan börjar, "koagulera" då är det dags att vända på blinin och samtidigt tillsätta lite mera smör runt kanterna på laggen eller pannan, låt brynas i ca 1 minut och servera därefter genast till gästen direkt ur pannan, har du en lagg låter du blinin ligga kvar i den när du serverar, det är nämligen hela vitsen med den speciella blinilaggen, att du serverar blinin i den för då hålls den verkligen rykande het.


приятного аппетита
SMAKLIG MÅLTID

Bon appetit

fredag 20 januari 2012

Min "tre stegs raket" Lammfilé med grönsaker.



Lammfilé på sparris och morots-bädd
skysås  och en machesallad topping

Putsa och torka av lammfilén. Beräkna ca 120 gram filé per person. Skala några morötter och skär dem på längden i lagom stora avlånga strimlor. Dela även grön sparris på längden. Ta några pärltomater och dela dem i halvor, skiva några skivor vårlök och tag en handfull machesallad och blanda samman med tomaterna och löken till en liten sallad. Vill du kan du även skvätta lite balsamvinäger över salladen, men kom ihåg att göra det först när anrättningen är klar för servering annars är det lätt hänt att salladen så att säga "vissnar".

Bryn lammfiléerna i het panna med lite osaltat smör tills det fått en vacker färg. Ta dem upp och vira in dem i folie och låt stå på köksbänken i 5 minuter. Under tiden deglacerar du pannan med ett gott rödvin ca 1-2 dl och lika mycket lammfond och låter såsen reduceras ner till hälften, till sist monterar du i en smörklick. Koka upp vatten och lägg i dina strimlade morötter och sparrisen, låt inte koka längre än max 4-5 minuter. Öppna folien och skär köttet i antingen skivor eller bara dela på filéerna i tu. Placera morötter och sparris om varandra på tallriken och över dem lammfilén samt en lagom mängd machesallad, häll lite sås vid sidan av och servera genast. 

Bon appetit

tisdag 17 januari 2012

Den röda baronen!



Den extrema röda färgen, jordsmaken, halten av vitaminer och mineraler gör rödbetan till en grönsak med hälsosamma förtecken, en vitaminbomb och näringskälla som vi borde använda oss av mera än det vad vi gör idag. Den är en gammal kulturväxt som odlats redan i flera tusen år. Vi här i norden förknippar den för det mesta med inlagda rödbetor i ättikslag och som ett tilltugg till olika rätter. Janssons frestelse utan inlagda rödbetor är som kärlek utan kyssar man bara måste ha rödbetor till frestelsen, det hör liksom ihop.

Går vi lite österut på jordgloben samtidigt som vi sneglar söderut hamnar vi på den östeuropeiska sidan som Ryssland, Ukraina, Bosnien, Rumänien osv. Där är rödbetan en ständig följeslagare på tallriken antingen som kokt, stekt eller grillad, den förekommer i grytor, grönsaksgratänger och soppor i olika varianter, men den soppa som nog gjort rödbetan bäst känt är nog den Ukrainska Borstjsoppan, en mustig rödbets soppa som oftast består av endast grönsaker och en massa riven rödbeta, men kan också varieras med kött från gris, ko, eller kyckling och som sedan toppas med en klick av smetana.

Borstj är lika känd som den Franska bondesoppan "Pistouen" och är en signaturmelodi för det Ukrainska bondesamhället på samma sätt som den franska bondesoppan är Frankrikes svar på stolthet och äkta lantliv. Det har blivit mig berättat att enligt en gammal Ukrainsk folktro skulle rödbetan alltid få den bästa tänkbara behandlingen och aldrig kokas, stekas eller grillas förrän den hade blivit kokad med skalet på, annars kunde farsoter och hemska ting drabba hushållet där den tillreddes, man ansåg att den råa rödbetans saft var ett tecken på att blod kunde bli spillt, rödbetan skulle alltid förberedas försiktigt och varsamt så att den röda saften inte hamnade på fel ställe, därför var det också med stort förakt man bland folket såg på adeln som lagade soppan på råa rödbetor, utan att först koka den med skalet på, man trodde adelsmännen var ute efter hämnd för någonting.

Idag är dessa föråldrade vidskepelser bara ett minne blott och rödbetssoppan har åter traskat in i det folkliga köket med en mera gastronomisk avsikt än förr, soppan har vandrat jorden runt och blivit en soppa alla älskar, den har fått en stor uppmärksamhet, minst lika stor uppmärksamhet som det dåtida baronerna haft. Soppan har otvivelaktigt blivit till den röda baronen i vår tid!


Rödbetssoppa med Creme freche
1 liter vatten
1 dl kycklingfond
2 st rödbetor, rårivna
1 dl beacon i tärnigar
1 dl tärnad potatis
2 msk dill
1 dl creme frech till garnering av soppan

1: Stek baconet tills det blivit gyllen färgat.
2: Lägg alla ingredienser i en lagom stor kastrull, koka tills grönsakerna blivit lagom mjuka, salta
och peppra samt smaka av.
3: Servera tillsammans med en klick smetana eller creme frech och ett gott bröd till.

Bon appetit

En havets dansös!




Pilgrimsmusslan
(Bästa tiden för pilgrimsmusslan är nu i Januari)


Nästan alla musslor lever ett betydelselöst liv och utan begivenheter. Tex: blåmusslan och ostronet, båda två är goda havsfrukter, men utseendet deras är inte mycket att skryta över, och deras tillvaro har varit ganska så tråkig, på gränsen till det outhärdliga. Hela sitt liv har det klamrat sig fast till någonting, utan att kunna röra på sig, i väntan på att deras måltid bestående av alger och plangton skall serveras.

Annorlunda är det däremot med pilgrimsmusslan, olikt andra musslor har den en viss kontroll över sitt eget liv. Den sitter inte fast i något utan hoppar omkring på havsbotten, framdriven av sin egna jetmotor. Vattentrycket som uppstår när den klämmer ihop sitt skal med den kraftiga lås muskeln kan förflytta den upp till en halv meter varje gång. Blir det generade kan de gömma sig under sanden, är det missnöjda med sina grannar kan de ju alltid flytta..., och om de är lyckliga, eller vill demonstrera sin frihet, kan det dansa runt på havsbotten. Har man den turen att kunna få dyka i det Norska havsvattnet, kan man få uppleva pilgrimsmusslor, ”dansande” intill någon sandbank, det är en märklig och vacker undervattens balett.

I likhet med alla andra musslor och skaldjur älskar pilgrimsmusslan kallt vatten, därför smakar det också bäst i vintermånaderna, en pilgrimsmussla fångad i det kalla januari-vattnet fodrar ingen tillredning, inte ens en gång kokning eller stekning, utan smakar även väl så gott som den är, med ett fint vitt vin till. Men på andra tider av året smakar den bäst som stekt eller grillad.

Bon appetit


söndag 15 januari 2012

Grillad entrecote!


Grillad entrecote och rotsakspytt
Machè-sallad och pepparrot-sås

Skär 2-3 st potatisar i små tärningar, gör likadant med en rödbeta, en till två morötter, lite beroende på storlek förstås, en persiljerot och två lökar. Bryn rotsakerna i stekpanna och flytta dem över i en ugnsfast form och låt dem efterstekas i ugnen på 165 grader i ca 10 minuter.

Under tiden putsar du av 4 st lagom stora entrecote biffar, ca 150 g per person. Stek dem hastigt i en het stekpanna med lite smör och lyft dem upp på fat. Ta en handfull maché-sallad och blanda samman med lite finskuren röd paprika och några spritärter, placera över biffarna en lagom stor mängd av salladen och till sist häller du över en del pepparrots-sås och en skvätt sky som du fått genom av att skölja ur pannan med lite rödvin. 

Pepparrots såsen gör du så här: Blanda ihop 2 msk creme frech  med 1 msk majonnäs 2 msk riven pepparrot och salt efter behag. Vitsen är att såsen skall vara så pepparrot stark som möjligt utan att för den skull ge ett intryck av att vara för stark, du bör smak dig fram till den rätta mängden. Såsen skall vara balanserad och i absolut harmoni med köttet. Servera genast.


fredag 13 januari 2012

Den Norska Måltiden!


Hjärtmusslor, blåmusslor, färska kokta räkor, Norsk kungskrabba, Pilgrimsmusslor och en hel del hemlagad majonnäs och römme-röra, kan det bli mera norskt än detta, knappast. Alla råvaror så pin färska att det ännu sprattlade förren det hamnade i kastruller och grytor. "Sjömat" som Norrmän själv nämner det, är någonting av det bästa som kan erbjudas.

Visste ni förresten att "skreifisket" Lofottorskens fångstsäsong har börjat, i går styrde inte mindre än ca 20.000 torskfiskebåtar ut på det norska havet för att fånga den norska lofottorsken, "SKREI" som den officiellt heter, och visste ni att det är just den fisken som blir till lutfisk i nästa år, efter att den har fått torka i det fria nästan ett helt år. Men före det har man just nu i januari hunnit med att efter fångsten njuta av både torsktunga, torskkinder (Kjaker) torsklever, torskrom och torskfile absolut färskt i sina bästa former.

Den Norska sjömats-traditionen är ett kapitel för sig. Det krävs en hel del mod och fantasi för att man skall nå upp till den position som norrmän flest själva har när det gäller "sjömat", (skaldjur och fisk) man äter skaldjur och fisk minst 2-3 gånger i veckan i varje norsk familj och det är ingenting ovanligt snarare en regel än ett undantag och dessutom verkar man må bra av den förhållningsregeln. Enligt den senaste forskning är den Norska befolkningens medelålder allt från 10 till 25 år högre än hos många andra nordbor och det beror direkt på den stora mängd sjömat man äter. Norrmän är kända för sin hurtighet och livsglädje, för sitt öppna sinne och sin vänlighet och jag vågar nästan påstå att det är också sjömatens förtjänst.




 Den Norska Atlant-havstallriken 

Hjärtmusselconfit och blåmusslor i vitvin
kungskrabba i dillsås med pilgrimsmusslecabare
och lätt rökta Oslofjordräkor vitlöksbatong 
samt gräslöks och dillmajonnäs

En del av "Den norska Måltiden"

Bon appetit

måndag 9 januari 2012

Årets naturråvara "vildingar" i köket!


Föreningen Arktiska Aromer i Finland har valt Kråkbäret till årets vilda bär, Röllekan till årets vilda ört och björk-svampen till årets svamp. Fina råvaror och en del av dem nog så speciella, det skall bli intressant och spännande och inte minst lite utfordrande att få göra någonting ut av dessa råvaror. Goda kollegor nu får vi gnugga geniknölarna våra och komma med en massa innovativa recept. Jag ser fram emot tiden med dessa råvaror. Här får du mera information om årets "vildingar" som skall erövra köket och ge smak åt många nya och kanske gamla rätter:






Bon appetit.

söndag 8 januari 2012

Barn och mat

Det är i tidig ålder som det goda intrycken och rätta egenskaperna med förhållande till mat skall skapas och ingen teknik kan göra det bättre än Sapere med smakskolor för barn. Teknik som utvecklats för att med en lekfull tillnärmning till alla slags råvaror kunna väcka barnens intresse för det gastronomiska. En sensoriskt träning med mat för alla sinnen. En måltidsfostran där man medvetet lär barn till kritiska och självständiga individer och konsumenter. Här riktigt ser man hur barnet är ivrigt intresserat av att både få smaka som känna och lukta på chokladfondy, låt barnen få leka under kontrollerade former med maten, det väcker deras nyfikenhet och intresse för maten samtidigt som det börjar våga smaka på någonting nytt. Mat-hälsa-livskvalitet är årets kampanj för Norge i det Nordiska ministerrådet, och barnen är en del av den kampanjen.

 

 



Jag önskar alla, speciellt barn ett smakrikt och
spännande nytt mat-år! Och till er föräldrar
säger jag, lägg inga gränser för barnens nyfikenhet
och låt inga pekpinnar förekomma i den måltidsfostran!

Bon appetit

Galette Norwegia


Galette Norwegia med flamberade hjortron
hallon-päroncoulis och chokladdekor

© Christian Tikkanen 2012


Ta ett smördegs botten och dela det i två lika stora fyrkanter. Skär ut en inre fyrkant i smördegsplattan utan att för den skull skära helt igenom. ( Den här inre fyrkanten tas bort efter att smördegsplattan är färdig gräddad och i smördegsbottnet fyller du hallon och päronmassan).

Chokladdekoren görs så att du smälter lite mörk blockchoklad i vattenbad och därefter spritsar du ut vackra lagom stora dekorationsbitar av chokladen på ett bakplåtspapper, ställ chokladen i kylen en stund så att den hinner stelna ordentligt och därefter tar du några chokladdekorer och ställer dem på dina tallrikar enligt bilden ovan. 

Ungefär 100 g hjortron behöver du till flamberingen. Hetta upp en flamberingspanna och lägg i 1 msk socker och ½ dl hjortronlikör samt hjortronen låt det brynas i några få minuter just så lagom länge att hjortronen hinner bli ordentligt varma, vrid upp värmen på plattan till full effekt och häll i ½ dl konjak och tänd omedelbart på, låt lågan från konjaken fallna av sig självt och lägg därefter upp de flamberade hjortronen på tallrikarna tillsamman med resten av tillbehören. Vill du kan du även låta några matskedar god vaniljglass slinta med ner i eller över galetterna. Och är man riktigt inkommen i flambering kan man med fördel även låta flamberingen ske så att själva galetten är den som brinner samtidigt som den serveras, på så vis blir hela efterätten en enda show, någonting som verkligen imponerar på dina gäster, då måste du bara komma ihåg att hålla alkoholen varm i minst 80 grader för att flamberingslågan skall kunna hållas levande tills du har serverat efterätten till dina gäster. Jag kan lova er att det imponerar på gästerna.



Bon appetit

lördag 7 januari 2012

Chateaubriand på älgfilé!




Älgfilé à la Hakadal med röstirulle
en nobel sås och smörslungade rotsaker

© Christian Tikkanen 2012

God helg

Bon Appetit

fredag 6 januari 2012

Vår trettondagsmåltid!

Trettondags firandet!


Helstekt grisfile på salladsbädd
och en kryddstark äppelchutney 

Marques de Riscal 2007. Spanien


Putsa och torka av en hel gris innerfile, puts och avskär använder du givetvis till att koka den egna fonden på. Salta och peppra grisfilen och bryn den hastigt på alla sidor i en het stekpanna. Lägg därefter upp filen på ett stekfat eller i en ugnsfast form och låt den efterstekas i ugnen på 165 grader i ca 7-10 minuter. Använder du dig av en stektermometer skall den visa minst 72 graders kärntemperatur. 

Under tiden skalar du 1 äpple av den syrligare sorten tex: ett nordiskt gårdsäpple eller vinteräpple. Skär äpplet därefter i små tärningar och lägg tärningarna i en kastrull. Tillsätt 1 msk ättika 2 msk socker, en hel neilika och en hel stjärnanis, ½ tsk kanel och 1 dl äppeljuice, Låt koka ihop till en chutney och tillsätt mot slutet en matsked smör för att avrunda smaken. 

Lägg upp en liten del sallad på botten av en tallrik, på salladen placerar du några skivor grisfile och över filen napperar du med lite äppelchutney. Servera genast med ett gott rött vin till.


Bon appetit.

torsdag 5 januari 2012

Den som fikar efter mycket... mister ofta hela stycket! Banta dig smal med smör .... ????

Det är eftermiddag och paret Vesipatja är i färd med att träda in i den stora livsmedelsbutiken. Parets yngsta dotter, Meri'a är van vid att få sin vilja igenom så hon föreslår att det är chipsdag i dag, Lempi och Kalle-Kulta Vesipatja är föräldrar som aldrig lärt sig säga nej och än mindre någonsin kommit på att matfostra sina barn så följden är att Meri'a får sin vilja igenom.

På vägen genom affären rundar det kött och fiskdisken och där står det också en liten monter med några aktuella kokböcker strategiskt utplacerade för att fånga kundernas blickar och eventuella intresse. Paret stannar till och på försättsbladet kan det läsa följande: Gå ner i vikt med fett, när allt annat känns omöjligt. Paret Vesipatja stirrar varandra djupt i ögonen och med en enande nick bestämmer det sig för att lägga boken i kärran.

Nu är saken den att både Lempi och Kalle Kulta är båda överviktiga och har under åren skaffat sig en diger kroppsmassa som när man lägger i hop den gemensamma vikten blir nästan lika mycket som en mindre bils totalvikt, närmare 260 kg. Det blir inte heller bättre av att dottern också är i färd med att få en allt för korpulent kropp, vad var det man brukar säga, sådan dotter sådan moder...hur som helst, paret Vesipatja har ju i alla fall försökt gå ner i vikt och många läkarbesök har det även hunnit med under åren.

Frukt och bärdisken lika mycket som grönsaksdisken rusar paret förbi i sådan fart att man nästan skulle tro att det har ont om tid, men det visar sig att färdigmat hyllan är den som lockar, där stannar man till i en evighet verkar det som och man insuper det magiska krafterna från hyllan. Det blir två packet , nej det blir tre paket med 2 portioner var färdig mat med köttbullar i brun sås, potatismos och kokta grönsaker,  för familjen Vesipatja är hungriga stackare.  Så även om det där antalet portioner hade mättat minst 6 personer är det i minsta laget för dem.

Smör... SMÖR... SMÖÖR,  konstaterar Lempi, vi måste köpa smör det lär ju ska vara så bra att banta med, säger hon till sin make Kalle- Kulta. Hmm ja jooo, ta några kilo. Väl framme vid kassan har paret lyckats roffa åt sig lika mycket mat som en hel bataljon kunde klara av att överleva på i minst ett halvår.

Väl hemma med alla matkassar är det mikron och portionerna med köttbullar samt den bekväma soffan med den stora flat-skärmen som gäller, där äter man till och med sin morgonfrukost. Dotterns chips slinker ner mellan köttbullarna tillsammans med det klistriga potatismoset och allt sköljs ner med minst en liter coca cola.

På den stora flat skärmen går det just ett program om mat och hälsa, och hur man kan gå ner i vikt med en fettrik kost. Lempi och Kalle-Kulta sitter som fastklistrade i soffan och det sista chipsresterna slinter ner med mera coca cola. På flat skärmen dyker det ständigt upp en bokstavskombination det hört om men aldrig tänkt över dess mera, LCHF, gå ner i vikt på ett sunt sätt utan att minska på ditt fettintag.. står det.

När tröttheten tar över är det dags att gå till kojs och fulla med både mat och nya infallsvinklar på hur det skall kunna bli av med en del kilon, en hel del dessutom kastar det sig båda samtidigt i den sköna vattensängen med en duns. Det hörs ett litet svagt pysande, så där som när luften går ur en ballong och plötsligt känns det också både fuktigt och lite kyligt omkring dem där det ligger. -Lempi, -ja Kalle, -jag tror att vi behöver komma oss upp ur sängen annars drunknar vi...

I eftertankens kranka blekhet konstaterar det båda att banta det måste de och hur det görs spelar ingen roll så länge det inte behöver ändra så nämnvärt på sina kostvanor... vad var det som reklamen bestod i, gå ner i vikt på ett sunt sätt utan att minska på ditt fettintag, såå var det visst..! Och vad stod det på den där kokbokens försättsblad, Gå ner i vikt med fett, när allt annat känns omöjligt...?

I eftertid kommer det också visa sig att paret Vesipatja aldrig kom sig ur sina dåliga matvanor av en så enkel anledning att det blev fångade av den moderna flugan: reklam. En bit mördande reklam som till råga på allt råkade passa just dem, de att äta sig mager med fet kost. Men med kombinationen färdigmat, lathet och LCHF råden att äta mera fett och mindre kolhydrater visar det sig att paret Vesipatja behöver ambulans transport till närmaste sjukhus, inte för att det just nästan drunknat, men på grund av att deras kroppar har kolapsat, Kalle-Kulta lider akut hjärtsvikt och Lempi får allvarliga problem med att hållas upprätt, hon får svimningsanfall som visar sig vara mycket allvarliga, hon hart gått in i en sockerchock.

Händelserna i den här historien är faktiskt sanna, men personnamnen är fiktiva, det skedde i England för ett antal år sedan och i dag är paret friska men går på uppföljningskontroller varje månad för att kontrollera sina hälsotillstånd. Dottern då, hur gick det med henne, lyckligtvis fanns det på hennes skola en hjälpsam lärarinna som tog hand om matfostran för henne och i dag är barnet en av det många smakskolebarn i den Engelska versionen av Sapere som bland annat Jamie Oliver varit med om att starta upp. Paret Vesipatja mår i dag efter omständigheterna väl och är stolta över att dottern infört andra rutiner i hemmet och köket som är till gang för hela familjen.

Konklusionen är följande: allt för många har blivit allt för lata och tycker att soffan är den bästa träningsplatsen för att hållas i form och så blir man bara fetare och fetare och latare och latare samtidigt som man inser att man borde göra något och då blir det sämsta valet med den enklaste lösningen oftast det man väljer, dvs. man har ätit fel i åra vis, allt för fet mat, hel och halvfabrikat och så kommer lchf rådgivare och säger åt dig att fortsätt att äta fet mat, du kan banta dig lycklig på det, och cirkusen är i gång, kostdiket och hälsoträsket hägrar inte i horisonten mera, man är mitt i det och att komma upp ur det kräver otroligt stora ansträngningar och det slutar allt som oftast också med ett tillbakaslag, det är den bittra sanningen som man dessutom väljer att ignorera just därför att det blir för jobbigt. Sensmoralen i hela detta är låt dig aldrig luras av påkostad reklam, speciellt reklam baserad på kostråd, man kan inte köpa sig fri från ohälsa med ännu mera ohälsa

(Så en gyllene regel för alla som skall banta, du måste förbränna mer än vad du förbrukar för att överhuvudtaget kunna mista några kilon, så de att som bland annat LCHF förespråkar: äta mera smör, det är rena idiotin och bara nonsens, du gör dig själv en björntjänst med det, Bantning kräver stor arbetsinsats i form av träning och åter träning eller hårt fysiskt arbete för att du skall gå ner i vikt. Det är den kalla sanningen oavsett vad annat som blir sagt).

Här en liten röd tråd till kostdebatten och varför folk dör i både svält och fetma, visste ni att fetma och övervikt är ett lika stort hot för mänskligheten som svältkatastroferna, vi har idag fler överviktiga människor än svältande människor, vi har en överproduktion av livsmedel och mat, och det värsta av allt är att det är inte bristen på mat som skapar svältkatastrofer och att människor dör av hunger, det är en långsiktig undernäring och felnäring som gör människorna så svaga att det dör av diarré, mässling, eller vad som helst som i den rika världen mest är en tillfällig irritation. Tänk så många människor vi kunnat rädda från en plågsam död om vi för en liten stund lämnat utrymme för medmänsklighet och omtanke. Journalisten Martin Caparros lämnar inget utrymme för misstolkning när han skriver att det produceras mat för 12 miljarder människor varje år, men vi är bara 7 miljarder ... så de som dör av svält dör helt i onödan, medan andra bokstavligen föräter sig, det sätter både svältkatastroferna och viktproblemen i en helt annan dager, och inte minst ger oss en fingervisning om vart vi är på väg och det verkar inte som någon lycklig framtid vi stakar ut för oss.


måndag 2 januari 2012

Att använda sunt förnuft eller gå ner i vikt och förlora levnadsår på grund av felaktiga kostråd

Det senaste åren har en våg av kostråd svept in över land och många är det människor som börjat surfa på den vågen. Och det flesta av alla dessa så kallade råd som kastas ut i etern, tillhandahålls av kostrådgivare eller "licensierade näringsterapeuter" som allt som oftast är personer som dessutom tror sig vara experter, bara för att det gått några kvällskurser eller en och annan dagskurs...som påstår att livet blir så mycket bättre om man börjar fullföra det kostprogram som just de förespråkar.

LCHF är ett typiskt sådant program där man varken vill eller kan förstå ens lite grand av vad biokemi handlar om, man tyr sig till egna upphittade påståenden och plockar ut ur den allmänna forskningen endast de bitar man tycker passar ens egna syften. LCHF kost är i längden farligt har man redan länge kunnat påvisa av den enkla anledningen att slutar man äta kolhydrater så går det riktigt illa till slut när kroppen inte får de den behöver. Nu vet jag att jag får en hord av lchf anhängare över mig som påstår det rakt motsatta men det kvittar för kalla fakta talar sitt tydliga språk.

Nu har allt flera biokemister, fysiker och nutritionsforskare blivit oroliga över den här enligt dem farliga trenden med att man skall följa vissa kostråd så intensivt som alla dessa rådgivare framhåller, i det allra flesta råd vill man att någonting av det "onormala" skall utelämnas, som tex i lchf kost så skall man utelämna nästan alla kolhydrater, för att det enligt lchf:s teori är onaturlig föda... ??? Biokemister kan i dag påvisa att allt de av kolhydrater som vi lämnar bort i vår kost straffar oss längre fram i livet då vi får följd sjukdomar som benskörhet, diabetes, hjärt och kärlsjukdom och fetma, det är kalla fakta som ingen inte ens lchf  anhängare kan blunda för.

(Ingen är så blind som den som inte vill se och ingen är så döv som den som inte vill höra)

Och vad mera skrämmande är att många av dessa fanatiska kostråd och speciellt LCHF har bidragit till att bulemi och anorexi har ökat kraftigt det sista åren och Annika Dahlqvist vågar till och med påstå att LCHF är den riktiga kosten för en anorektiker eftersom den får hunger och mättnadskänslorna att fungera som det skall?????  Snälla lilla vän här handlar det om någonting så mycket mera annat än just hungers-känslor och mättnadskänslor, här handlar det om en stor portion psykologi och förståelse, och hungerkänslan och mättnadskänslan är bara ett bonus på vägen till ett normalt liv.

Här lite fakta om ökningen av anorexi och bulemi, forskningsrapporter från England:

Jag nämnde redan i ett tidigare inlägg hur illa det kan gå och hur illa det gick för människor som äter för fet mat, genom en fransk nutritions-studie: Lyon Diet heart Trial:  
(för övrigt den kändaste studien i världen som måste avslutas efter bara 27 månader för att det var oetiskt försvarbart att fortsätta med den då bevisen var så klara för att för mycket fett i maten ger dig dödliga följder) och ändå tycks man bland lchf anhängare tycka att fett är bättre och du kan gå ner i vikt genom det... Visserligen går du ner i vikt men du förlorar i levnadsår det du sparar in på i den dieten, det har man inte tänkt över alls.

Kostråd och näringslära är ett område ägnat endast och enbart för proffs och folk som verkligen är insatta i hur kroppen fungerar och jag kan inte förstå hur människor med en total inkompetens på området ens vågar sig på att uttala sig om vad som är bra och vad som är dåligt i kostväg. Varför kan vi inte bara låta forskare få ge oss det rätta svaren och förhållningsreglerna. Än så länge finns det ingen försvarbar forskningsrapport på att lchf eller någon annan av dessa matreligösa kostförhållanden skulle vara hälsoeffektiva. Jag provocerar medvetet för att folk skall kunna lära sig att använda sunt förnuft och inte låta overkligt vackra eller flyktiga drömmar styra deras liv som bara för dem längre ner i kostdiket och det djupa hälsoträsket.


"I dagens samfund bombarderas både unga och vuxna med budskap om hälsa, sundhet och välbefinnande via kosten. Det är inte längre vanligt med att ha ett normalt förhållande till maten, ökad fokus på kropp och hälsa skapar ökad press, vi har närmast blivit våra egna näringsfysiologer och det att vara sund, slank och tränad är inte längre bara ett skönhetsideal men också ett hälsoideal. Det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt".


Kostrådgivning och näringsterapi i all ära men låt det då ske med folk som är mer en utbildade på området. Folk som studerat och forskat i nutrition mer än bara några veckor och månader, folk som vigt ett helt liv till förståelsen för kost och hälsa och som kan ge det rätta råden även om det många gånger kan kännas tungt eller besvärligt,det är mitt råd till alla er som överväger ett kostråd eller en näringsterapi. Tänk över situationen mer en bara en gång och överväg dina val noggrant förren du kastar dig in i den komplicerade världen av mat och hälsa, för den världen kan vara både grym och vacker samtidigt.


"Måttlöshetens offer är de som offrat allt av sin måttfullhet"
(Kinesiskt ordspråk)


Mat, hälsa och livskvalitet är frågor som tas upp i programmet Ny nordisk mat i år när Norge tar över ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet, det skall bli intressant följa forskningen och höra experters uttalanden under året och deras sammanställning i den avslutande konferensen till senhösten.


Bon appetit



söndag 1 januari 2012

Den sista frestelsen!

 

Nordiska smaker i en gemensam förpackning.
Den ultimata efterrätten eller den sista frestelsen.

Havtornsblamanché i glas med blåbärssås och hjortrontopping
sockersnurra och en kanelnougatine samt choklad-dekor 

© Christian Tikkanen 2012


Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen