Hur reagerar serveringspersonalen när det möter någon med allergi, och hur löser det situationen för personen i fråga, är det lika tillmötesgående som för alla de andra kunderna, eller möts man av ett fnys, ogillande och likgiltighet... Jag är inte allergiker, men jag känner några i min bekantskapskrets som är det. Några som lider svåra allergier och är tvungna lämna bort tex, mjöl på grund av gluten-intolerans, mjölk på grund av laktosintolerans och någon vitlök för att det är överkänsliga för aminosyran alliin. Hur bemöter restaurangerna dessa och alla andra allergiska kunder.
Det är inte första gången och lär inte heller bli sista gången jag får uppleva en slags intolerans, likgiltighet och arrogans från serveringspersonal mot dessa stackars allergiska personer. Det som slår mig mest och som gör mig flygande förbannad på serveringspersonalen är den totala avsaknaden av förståelse och den likgiltighet dessa allergiska personer möts med. Min ilska når sitt totala klimax när jag får höra en den ena och en den andra urusla bort förklaring. Den ilskan har också föranlett mig till att skriva detta inlägg.
Man skall inte förvänta sig så mycket av någon personlig service på ett fast food ställe som Mac Donalds eller pizzerior typ: Peppes pizza, Dolly dimples eller vad sjutton de nu kan heta. Alla som känner mig vet att jag sällan eller (nästan) aldrig besöker dessa ställen, men gud hjälpe mig det har skett, jag är ju inte tokig ändå... Hur som helst, det minsta man kan begära är att personalen hörsammar en och att man åtminstone får vad man beställt. Så till saken.
Min vitlöks allergiske vän och jag skulle äta pizza på en lokal pizzeria, (och pizzerian skall vara otroligt glad för att jag inte här hänger ut dem) sagt och gjort. Vid traskade in och talade med serveringspersonalen om vitlök allergin, och min förundran över bemötandet slog fort över i förtvivlan när jag hörde på vad man kunde åstadkomma och varför det inte gick att få en pizza utan vitlök, -nej, det var omöjligt på grund av att såsen innehöll vitlöksgranulat-, ok, -men då går det ju att laga pizzan utan den såsen-, inte sant... nej, det var otänkbart i och med att alla såser var på burk och de innehöll vitlök. I det här skedet är jag redan i upplösningstillstånd och man kan ju fråga sig om personalen överhuvudtaget vet vad matlagning handlar om. Och om det alls finns någon respekt, aktning och vilja inför måltidsgästen med att tillmötesgå en så enkel beställning som en pizza utan vitlök, så borde det inte vara den minsta lilla sak för en kock att fixa fram det, -man har väl åtminstone riktiga tomater på köket... och behövs det så kan jag villigt gå in och visa hur man gör en pizza utan vitlök med vanliga färska tomater-. Basta.
Min vän får förlåta mig för min framfusig het, men det kan inte få vara så himla svårt att ordna en så simpel sak som detta? men tydligen var det så! Vännen beställde slutligen en räksallad med batong och en dressing. Ni vill inte veta hur det gick i fortsättningen... Salladen var efter omständigheterna ändå tämligen god och acceptabel, men batong brödet var full av vitlök, likaså dressingen... förstår ni min frustration, här hade vi i nästan 15 minuter förklarat vårt önskemål. Hur ursinnig skulle jag bli? Nu undrar jag om det här är vanligt eller bara någonting jag med mina vänner hamnar ut för. Jag vet att vi inte är ensamma, men många väljer ändå att tiga i stället för att bli till besvär, det skall man inte göra, man skall stå på, göra livet enklare för sig själv och våga säga ifrån och det dessutom med största möjliga kraft och tydlighet, det tycker jag. Jag må då räknas som en pompös gnällspik men är man förtrogen med branschen vet man också var och hur och när man kan sätta in stöten, och här var det tillfället, här hade antagligen serveringspersonalen en dålig kommunikation mellan köket och sig själva eller så saknade man den totala kontrollen och/eller i värsta fall så sket man fullständigt i det.
Jag har jobbat som kökschef i snart 30 år och under den tiden har jag hunnit med ett ganska så stort antal restaurangbesök och många av besöken har också varit minnesvärda upplevelser. På tal om kundernas trivsel så är det upp till serveringspersonalen att visa sin fulla koncentration, vilja och intresse för kunden, där och då. Det handlar om att ta vara på kunden, uppfylla deras önskemål i den grad det är rimligt och möjligt, eller hur. Jag vet bara om några få ställen där du får den totala uppmärksamheten, tilliten och förtroendet mellan personal och gäst och där du som gäst känner dig bekväm i stolen och kan kommunicera med personalen utan att för den skull känna dig som besvärlig eller gnällig. På Silja-line, Galaxy restaurant lobster känner du dig välkommen och även om du har en allergi behöver du inte känna dig som en fullständig idiot som bara gnäller och masar hela tiden, där var det en självklarhet att en sås, dressing eller bröd kunde fås utan vitlök, man månade om att alla skulle trivas lika gott, det var ingen personal som fnyste av dig eller gav dig en hånande blick, inte heller någon som kom med det mest vidunderliga och krassa bort förklaringar, nej här visade man den totala respekten för ALLA, det var och är platsens stolthet.
Varför skall det vara så himla svårt för pizzerior, hamburgerbarer och andra fast-streat-food ställen att uppfylla några av dessa banala och enkla behov som en allergiker kan komma med. Varför saknar man den där totala tilliten till gästen bland serveringspersonal på dessa spyfik... det kan man ju undra. För mig är svaret enkelt, man lagar inte mat varken med känsla eller kärlek och helt utan insikt för det kulinariska. Gästerna är inte inbjudna för att njuta, de är där för att tillfredsställas med ett mänskligt behov, så att säga stilla hungern. De behöver inte upprättas någon sinnlig känsla för maten i form av en måltidsupplevelse, det är behovet man i första hand vill ta hand om hos gästerna, inte känslorna eller den goda upplevelsen. Man betalar för sin mättnad utan risk för att få någonting i gengäld tillbaka.
Bon appetit
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
