Älggrytan som blev ett minne för livet.

Trenden är tydlig, höstens färger har en palett som rör sig från det gyllengula till det djupt violetta med markens alla jordfärger i en djup kontrast. Friskheten, renheten och det nordiska ljuset dominerar trendbilden den här säsongen och det riktigt känner man i smaken på alla råvarorna.

Kristin Moelven, jägarinnan, kökschefen och ägarinnan till ett känt värdshus har bjudit mig med på älgjakt -Hon är ljus och mild som en skandinavisk sommarnatt, men när hösten kommer får Hon "mord" i blicken-. Det måste avslöjas att jag aldrig varit med om en älgjakt eller någon annan jakt för den delen och det kanske beror på att jag är en så ofantligt stor djurvän och helst vill se dem alla levande, trots mitt yrke. Men likafullt kan jag inte heller blunda för det faktum att det är en nödvändighet med både jakt och slakt, och jag inbillar mig att när det görs humant och utan att orsaka bytet onödigt lidande så är det acceptabelt. 

Säsongens älgjakt är i full gång och jag känner mig faktiskt hedrad som blivit inbjuden delta i årets näst sista älgjakt och medan vi vandrar längs den smala skogsvägen in till stället där kafferasten och en god "skogspicknik" skall avnjutas går tankarna mina tillbaka till en episod där det var vi, min kompis, och jag som var det "jagade" och byte i skogen den gången. Eller kanske vi var rivaler som gjorde intrång på den 16 taggade älgtjurens revir, mossa och lava flög som missiler genom luften emot oss när tjuren borrade det gigantiska hornen som en grävskopa i marken och vi kunde se i hans ögon att han var så att säga "skitförbannad" och tänkte med all sannolikhet gå "berserk" vilket också resulterade i att vi blev sittande på en stor sten i över 2 timmar för att undkomma hans ilska och jag måste bekänna att det var första gången jag hoppats på att en jägare hade varit i närheten för att avsluta episoden.

Kristin får sig ett gott skratt av min berättelse, och påminner mig samtidigt om att skogens Kung skall man ha STOR respekt för även under andra tider på året. Sittandes vid braselden diskuterande om vilt, mat och lite ditt och datt konstaterar vi alla runt lägerbålet att mat från skogen står i skarp kontrast till det som kommit fram under den sista tidens matskandaler. Älg, Ren, Hjort, dvs: viltkött kan man ändå lita på, det har levt i sitt eget matförråd och det känner man sannerligen på smaken. 

Jag vet inte om det var för att skona mig från "älgmord" eller om det bara var ödets vilja och en ren tur som gjorde att jag inte kunde höra ett enda skott den här dagen, men likaväl så åt vi ändå den bästa och smakfullaste älggryta någonsin. Man skall alltid vara förberedd för allting blir det sagt av jägarna och i det ögonblicket går det upp för mig att man har med sig frusen"älgskav" från förra jakten för att kunna ställa till med denna härliga måltid. Efter den välförtjänta och mättande måltiden ute i det fria och väl hemkommen slår ödets nyck emot mig med all sin kraft, som för att bevisa sin styrka i att vara skogens kung och inte rädd för något trotsar en ung älgtjur alla sina sinnens förstånd och smaskar i sig några björkskott intill vår gårdsinfart. Snacka om närkontakt när man minst anar det, jag sköt honom med min kamera och det tyckte både jag och tjuren var tillräckligt med avfyrande för den här dagen.

Receptet för 4-6 personer

Ingredienser:

800 g innerlår eller skav av älg

4 st gula lökar skalade och skurna i ringar

1 dl tomatpuré

5 st vitlöksklyftor (finhackade)

2 tsk grovmalen peppar

1½ l vatten

2 dl grädde

Finhackad persilja

Smör till stekningen

Maizena till avredning

eventuellt lite salt

1: Skär köttet i strimlor eller använd färdig älgskav och stek det i smöret. 

2: Tillsätt löken och låt det steka ytterligare i ca 5 minuter. Rör i tomatpurén och tillsätt därefter peppar, vitlöken och häll på vattnet.

3: Låt det koka tills köttet är mört, det tar ca 15-20 minuter. 

4: Rör ut 1 msk maizena i grädden och häll det över i grytan, låt det småputtra i 1 minut.

5: Strö över finhackad persilja och servera genast med ett gott bröd till. Vi åt grytan i all sin enkelhet tillsammans med ett stenugnsbakat surdegsbröd och det kan jag lova det kändes som att himlen var vår plats på jorden just där och då.

Bon appetit.

"Vid sina sunda vätskor"...eller osunda metoder...

Vad är sunt och vad är osunt? Vad är normalt och vad är onormalt. Jag har skrivit om det här i ett antal gånger förr och det skadar inte heller att ännu en gång upprepa min ståndpunkt på det här området,  Jag ser i mitt dagliga arbete hur folk förändras och hur folks livsstil brutalt förstörs genom bland annat deras kostvanor och deras inställning till vad som är sunt eller osunt. Jag ser också människor som på andras olyckliga kostvanor skapar sig goda affärer och, som sagt, "förtjänar" pengar på andras olycka, och det jag då ser är att dessa extremister som utövar sina hokkus pokkus metoder verkar inte ha den ringaste aning om vad det egentligen håller på med.

Sunt för mig är att leva efter principen om att äta normalt, motionera normalt. AJ ja, vad är normalt då... Normalt det är att äta allsidig kost på riktiga råvaror, hemlagat, handgjort, tre gånger om dagen, till jämna och fasta tider på dagen och med stor vikt på portionsstorleken, det är redan så många gånger tekniskt och fysiologiskt bevisat att inga motargument kan skingra den slutsatsen.

Jag kan inte och säkerligen också vill inte förstå varför de på den senare tiden dykt upp en skara underliga och synnerligen tveksamma metoder som dessutom vill hävda sig som läkekonstens underbarn och naturmedicin...? Metoden Ayuverdal där man genom av att se på personen i fråga eller genom massage kan förutse levnadsvillkor och fastslå kostråd på basen av det här är ju rena rama rappakaljan och verkligen hokkus pokkus, eller att man går till en kinesiologisk undersökning och får fastslått att man har mag och tarmbesvär bara genom av att man blir masserad eller känd på låret är ju också det rena rama bullskiten och det värsta av allt är att så många låter sig luras tro att det blir friska av metoderna bara det får kosta lite, men verkligheten har visat sig vara en helt annan.

Dessa metoder och råd skulle inte vara så misstänkliggjorda om det hade varit för deras ärlighet, charm och mångåriga kunskap man skall besitta för att klara av den här slags bedömningar på folk, men faktum är att dessa kost och livsstils råd är mera än bara flummiga och ospecifika, de är nästan på snudden till groteska och det ironiska i det hela är att de saknar en fullständig utbildning, Eller jadå, utbildning och utbildning, de har genomgått en snabbkurs på ett eller annat ställe och får sedan ett diplom varefter det huvudstupa direkt kan kalla sig för "Licensierade" kostrådgivare eller näringsterapeuter...Jo jo, licens kan man skaffa sig nuförtiden nästan var som helst det är bara att gå en kvällskurs så är man licensierad upp till öronen men lika okunnig för det...medan utbildning och yrkeskunskap får man bara genom mångåriga studier och vägledning. Ett varningens finger vill jag lyfta mot dessa råd. HMM. Jag har några i min närmaste vänkrets som blivit anfallna av dessa "hyperextrema metoder" och INGEN, jag påpekar och vill uttryckligen poängtera detta att INGEN och då menar jag faktiskt INGEN av vännerna blivit det minsta lilla friskare eller sundare i sina kostvanor. Tvärtom, de har grävt sig djupare ner i kostdiket och närmast ramlat in i ett dietkärr utan mål och mening och det bara för att de senare efter en tid kunnat konstaterat att metoderna inte hade någon som helst varaktig effekt.

Det som också är mycket illa är hur dessa metoder skall tillämpas, man ombedes lämna bort eventuella mediciner man fått genom sina läkarbesök och det är ingen som vet vad slags effekter eller symtom det medför att så radikalt lämna bort utskrivna läkemedel, Ja men visst, många kanske äter allt för många läkemedel, men skall du så här radikalt lämna bort alla läkemedel som dessa två metoder jag redan nämnt
vill framhålla, och det här dessutom helt utan en legitimerad läkarens inblandning eller kontroll verkar nog närmast som en säker dödsfälla för mig.

Naturmedicin i all ära men då vill jag också påpeka att naturmedicin aldrig i sin grundform var tänkt att grundlura folk på pengar. Min uppfordring till alla som utan läkarvetenskapligt yrkeskunnande och utbildning men genom suspekta diplom anser sig vara legitimerade kostrådgivare eller näringsfysiologer är att de skall tänka noggrant över vad det är de försöker erbjuda folk, man förändrar folks kostvanor till något onaturligt och förvränger folks medvetande till något suspekt som får fatala följder i längden. Vi kommer att få folk med en ny folksjukdom. nämligen Kostorektiker...om vi fortsätter på den här vägen.

Vi blir vad vi äter...

Det visste man om redan på mitten av 1700-talet och fadern bakom dessa kloka ord var ingen mindre en Jean Anthelme Brillat-Savarin, en man och en gourmand, en matälskare av ytterst stora mått  med en passion till det kulinariska så hög få av oss idag ens når upp till. Att frossa i mat har människor gjort mer eller mindre i alla tider men att göra ätandet till en konstform där man vill föra njutningen till en högre sfär kräver både kunskap och visdom samt ödmjukhet och inte minst tolerans.

Varje kosthållschef och skolköksa samt en och annan beslutsfattare borde tvingas läsa boken Smakernas fysiologi så kanske vi hade fått mera rättfärdigare och ärligare människor bakom och i det offentliga köken. Skolmaten och den offentliga måltiden dyker allt oftare upp till diskussion och förundran, och man frågar sig vad som har hänt med den gamla hederliga kokkonsten i skolköken, har det blivit så uruselt att det är ingen som kokar mera?

I ärlighetens namn måste jag bekänna att det nog faktiskt finns de som ännu lever upp till dessa kokkonstens mest elementära krav, nämligen att göra allting själv med egna händer och av eget huvud, det sorgliga är bara det att dessa män och kvinnor hittar vi inte i det offentliga köken.

Nu blossar det upp nyheter om oärlighet och fusk, mörkläggningar och lögner, djurplågeri och det ena med det andra på skolmatsfronten, dag för dag tillkommer det nya häpnadsväckande avslöjanden om en det ena och det andra som förargar även den mest arroganta och ointresserade läsare. Dagens skolmatspolitik är en ren fars och en enda eländig pedagogisk cirkus där scenen består av en eller flera gycklare (Beslutsfattaren) och en joker, den (Kosthållsansvarige) och samspelet dessa två emellan ser ut att gå ut över alla andra och speciellt de som skall äta deras sörja.

Det senaste tillskottet i den här farsen är den om  avslöjanden att olaglig skolmat serveras runt om i våra skolor både i Sverige och Finland, varför. Läs här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/olaglig-skolmat-slar-ut-svensk-produktion_7705346.svd?fb_action_ids=627036520668739&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
och begrunda sedan om det finns fog för mig att säga det samma som Brillat för några hundra år sedan själv sade och menade, nämligen det att vi blir vad vi äter. Så här borde det inte få vara i något av det nordiska länderna. Vår nationella gastronomiska rustning har fått sig en repa i lacken som inte går att dölja. När skall vi inse att barnen behöver ännu mera omsorg av oss i måltidssammanhangen än vad vi själva behöver, just därför att de är så sårbara och när skall vi inse att barnen tar efter och gör precis som sina rollfigurer, vi vuxna. Vi kan bli bättre på att vara goda förebilder för våra barn i alla måltidssammanhang eller hur? Det är en enkel och billig investering i framtiden som ger hög utdelning.

Den Offentliga Måltiden...dags för lite "uppdate".

Det förundrar mig att när man diskuterar skolmaten i Finland via media bland beslutsfattare, politiker, kostchefer och projektledare i olika skolmats sammanhang så är man väldigt benägen att förvränga bilden av dagens skolmatssituation. Man hänger upp sig i en förskönad bild av någonting som en gång var då man påstår att bilden över skolmåltiden ändå inte är så dålig som många vill påstå, man menar att skolan genom skolmåltiden är en god måltidsfostrare och att skolmåltiden på många sätt genom sin existens bidrar till att tillrättalägga en god och näringsrik vardag för eleverna. Man vill gärna också föra fram skolmåltiden som den stora förebilden för husmanskost, vilket jag med all rätt anser vara en total överdrift i dagsläget.  Har det blivit så att man inte mera vill eller vågar tala i klarspråk och kalla en spade för en spade eller vad är det man är rädd för. Ser vi en trend där den goda och riktiga matfilosofin ersätts med likgiltighet och arrogans.

Vi skall komma ihåg att dagens skolmåltid på det allra flesta ställen i vårt land består av hel och halvfabrikat som man bland både läkare och professorer blivit ytterst kritiska till och som man bland eliten av kockar satt ett stort frågetecken framför, om det här alls borde få existera på mattallriken. Situationen och problematiken med skolmaten blir absolut inte bättre av att skolan och många förståsigpåare menar att dagens barn och föräldrar har blivit nyhjälplösa och att det är i första hand föräldrarnas fel att barnen har det som det har det bara för att man inte klarat av att göra det rätta tingen för måltiderna i hemmet. Ja, det finns många nyhjälplösa, men de nyhjälplösa har blivit hjälplösa på grund av sammhällets hjälplöshet, likgiltighet och arrogans, och det är detta som är hela problemet i ett nötskal.

Det är mer än illa att man går ut med pamfletter och utrop där i första hand hemmen och föräldrarna skall bli anklagade för ett dåligt måltidsperspektiv och måltidsfostran. Det är en skandal att man överhuvudtaget ger sig in i en sådan framställning där hemmet är på det anklagades bänk och man vågar mena att skolan och skolmåltiden är en bra plats för att rätta till i den situationen och i samma andetag ger man ändå tydliga signaler genom skolmåltiden som är det rakt motsatta. Visst, det görs säkert mycket på olika plan för skolmaten, men verkligheten är den att ingenting är ännu implementerat eller ens igångsatt för att det skall framstå som en förändring i situationen och under tiden växer missförhållandet och frustrationen hos folk flest.

Vi vet att skolmåltiden är den sämsta förespråkaren för en god måltidsfostran över hela linjen i vårt land då den borde kunna vara den bästa i sitt slag, vi vet att skolmåltiden består till 65% av hel och halvfabrikat, vi vet att skolmåltiden består av tillsatser i en cocktail som ingen har den ringaste aning om vad det gör med barnens kroppar, vi vet att barn tvingas äta sin skolmåltid under press, vi vet att barn tvingas äta sin skolmåltid allt för tidigt, vi vet att skolmåltiden är allt för kort och vi vet att barnen i många fall tvingas gå hungriga resten av dagen för att de inte fick ta mer, vi vet att maten dessutom på allt för många håll är kall och det värsta av allt är att vi vet att skolornas kök kastar mat för  miljoner i vårt land. Hur fan kan då någon komma och säga att situationen är under kontroll eller att det inte är så allvarligt, eller att det är föräldrarnas fel när det inte har fostrat sina barn i måltidssammanhanget rätt och därför kan man inte skylla på skolan. Vidrigt säger jag.

Vi vet med all säkerhet, och det är ett bevisat faktum att skolmåltiden/maten i Finland är en kombination av flera års dåligt framförande och illavarslande attitydförhållanden med maten både bland beslutsfattare och måltidspersonalen. Vi vet också att den genomgripande och alltomfattande handlingskraften hos alla måltidskreatörer som agerar i den offentliga måltiden har lamslagits av en så kallad "nyttolöshets-förlamning" vilket betyder att man slutat bry sig och agerar därefter. Vi vet också att skolmåltiden har bidragit till att den allmänna synen på mat och hälsa är liktydig med dåliga matvanor och det just på grund av att skolan inte uppfyller ett enda av sina egna krav med goda måltidsförebilder och den så viktiga måltidsfostran och det om något är mycket allvarligt och tragiskt. Det underliga är att även om vi är tusen gånger mera medvetna om konsekvenserna av våra dåliga matvanor och val i dag så är det så att barn på 1940 talet åt bättre mat och mådde bättre en dagens ungdomar.

Då på 40-talet var det en självklarhet att maten skulle vara handgjord och god samt uppfylla alla de uppställda kraven, nu verkar de kraven ha gått i glömska eller så är det helt enkelt så att ingen bryr sig när inte heller den offentliga sektorn bryr sig, vi så att säga skiter i konsekvenserna de är ändå så långt in i framtiden att vem bryr sig... Och även om det görs en hel del fint och värdefullt arbete bland frivilligorganisationer runt om i landet så syns inte effekten av den verksamheten alls i skolköken någonstans, varken på skärbräden eller i deras kastruller. Min fråga är NÄR skall skolan, beslutsfattarna och fram för allt måltidspersonalen ta sitt ansvar? Och när skall vi sluta påstå att vi är bäst i världen på den här fronten då verkligheten är en helt annan. Till och med jag är villig att bränna bilar på gatorna för den här saken.

Det skadar inte heller upprepa att jag har det flesta av den Finländska kockeliten och hela det Finländska kocklandslaget med förvaltning inberäknad som flankstöd i mitt upprop för bättre offentliga måltider, deras signering av petitionen: Den Offentliga Måltiden är en bekräftelse på att vi i eliten bland kockar verkligen bryr oss om vad barn äter och är mycket bekymrade över framtiden.

VILL DU OCKSÅ BLI EN MEDVETEN KONSUMENT SOM BRYR DIG OM VAD DINA OCH ALLA ANDRA BARN FÅR FÖR MAT PÅ SKOLAN SÅ SKRIVER DU UNDER HÄR:

       http://www.skrivunder.com/den_offentliga_maltiden

Och kom ihåg det är DINA skattepengar beslutsfattarna och det kostansvariga leker med så då har du också en laglig rätt att få veta vad som görs med dem, du har faktiskt rätten att ställa krav!

Naturlig konservering av kött, Danskarna steget före i en ny forskning.

Bearbetade köttprodukter som skinkor och korvar tillsätts vanligtvis det omdiskuterade ämnet natriumnitrit för konservering. Efter tre års arbete har danska forskare nu kommit fram till att olika nordiska örter och bär kan fungerar som ett naturligt alternativ till konservering.

Natriumnitrit, saltet som tillsätts köttprodukter både för färg, smak och konservering hindrar bland annat uppkomsten av bakterier som kan föra till matförgiftning. Utan natriumnitrit skulle köttet vara grått och inte haft den röda färg som vi blivit vana med. Att natriumnitrit är ett omdiskuterat ämne hänger samman med att det reagerar med aminer i kroppen och bildar kräftframkallande nitrosaminer. Tillsätter man askorbinsyra eller syntetiskt framställd c vitamin (E 300)  i köttprodukterna kan man motverka uppkomsten av nitrosaminer, och en måltid med c-vitaminrikt innehåll kan motverka uppkomsten av dessa nitrosaminer på samma sätt.

Största delen av livsmedelsindustrin menar natriumnitrit är helt nödvändigt som tillsats, men det ekologiska köttprodukterna är det bästa beviset på det motsatta. Det nordiska hälsomyndigheterna och livsmedelstillsynen säger att den mängd natriumnitrit som används är innanför den tillåtna mängden som får användas och att det inte finns någon risk för negativa hälsoeffekter knutna till natriumnitrit. Hur det nu kommer sig så är ändå natriumnitrit inte tillåtet användas som tillsats i barnmat i någon som helst form och man kan ju börja fundera över om det inte också borde förbjudas för oss vuxna då vi vet vad som sker med små barn om de utsätts för natriumnitrit. Barn är mycket känsliga för konstgjorda tillsatsämnen i maten av en så enkel anledning att barn intar mera mat och vätska i förhållande till kroppsvikten än vi vuxna, därför är de också mera sårbara för en akut nitrat/nitrit förgiftning. 

I ekologiska köttprodukter och alla andra ekologiska råvaror för den delen är det inte tillåtet med några som helst konstgjorda tillsatser inte ens detta konstgjorda salt, natriumnitrit, (E 250). I ett Danskt forskningsprojekt, "Berrymeat" har man koncentrerat sig på nordiska bär och örter som det nya konserveringsmedlet för ekologiska köttprodukter berättar Projektledaren Flemming Hansen. Projektet har pågått sedan 2011 och forskare från Aarhus Universitet och Teknologiska Institutet, DMRI i Roskilde har sett på hur örter och bär kan användas för att konservera ekologiska köttprodukter, dessa är nämligen proppfulla av antioxidanter som har antibakteriella egenskaper.

Bruket av örter och kryddor för konservering av mat är definitivt inte något nytt. I det forna Egypten redan 1500 år f.Kr använde man sig av spiskummin, kanel och timjan som konserveringsmedel för mat och Kineserna har genom alla tider använt sig av örters hälsobringade egenskaper. Att använda sig av gammal visdom och kunskap för att utveckla nya produkter utan konstgjorda tillsatsämnen är något som allt flera efterlyser och intresserar sig för. Man får hoppas att resultaten av Danskarnas ansträngningar blir en succé och att vi i en snar framtid får se nya livsmedelsprodukter med naturliga konserveringsmetoder och medel i butikshyllorna. 

Små blinier på Finlands självständighetsdag den 6 december är inte långt undan, så här gör du dem.

Det är 96 år sedan Finland blev självständigt och det är knappt 4 år tills att man i Finland skall fira 100 års jubileum med både pompa och ståt ( 2017). Självständighetsdagen den 6 december är den dag man i land och rike runt, även som utlandsbosatt tänder blåvita ljus för att markera dagen. Det är också den dagen vi Finländare tänker tillbaka på alla de män och även kvinnor som stupade under kriget för sitt fosterland, det är den dagen vi Finländare, i motsättning till många andra land, med stolthet vill minnas och hedra de ännu få levande Veteraner som gav Finland dess frihet och självständighet. Det är en dag man firar i många hem i stillhet och ro, med det tända blåvita  ljusen i fönstret, men det är också en dag med studenters fackeltåg till senatstorget, militärparader och hedersvakt vid hjältegravarna samt kransnedläggelser. Som sagt det är en dag vi Finländare har all orsak att vara stolta över, även om den har en sorglig bakgrund med krig och elände  som följd så är det en dag man dagen i dag firar med jubel och gott humör till ära för alla de som gjorde dagen möjlig.

Små blinier i cocktailformat

Ingredienser till 100 st blinier

2 dl mjölk
4 äggulor
4 äggvitor
25 g jäst
80 g smör
1 dl smetana eller cremé fraiche
1 dl Bovetemjöl
2 dl vetemjöl
1½ tsk salt
1 tsk socker

1: Värm mjölken med smöret till 37 grader, (fingervarm) och tillsätt saltet, sockret och jästen och rör om.
2: Tillsätt äggulorna, den syrade grädden, bovetemjöl och vetemjöl samt rör om ordentligt och låt stå i rumstemperatur och jäsa i minst en halvtimme. Under tiden vispar du äggvitorna till hårt skum varefter du rör försiktigt ner äggvitan i smeten.
3: Lägg så smeten i en stor spritspåse och knyt igen påsen. Klipp upp en liten öppning i mynningen på spritspåsen och spritsa ut små klickar, inte större än att det flyter ut till  plättar på ca 20-25 millimeter i diameter i en het stekpanna.
4: Stek dem vackert gyllenbruna på bägge sidor och lyft dem upp på galler eller hushållspapper att svalna. Servera därefter genast med en liten klick uppvispad smetana, en liten mängd fiskrom och finhackad lök.

PS: känns smeten för tunn kan du alltid tillsätta lite mjöl åt gången tills den känns lagom tjock, men låt den inte heller bli allt för tjock, den skall ha en konsistens av någonting mitt emellan plätt och pannkakssmet. Och för er som inte visste det så går det faktiskt att vispa både smetana och den fetaste creme fraichen till hårt skum som håller ihop och kan spritsas ut. 

Bon appetit