FRAMTIDENS MAT ...

Det sägs att vi skall äta mindre kött för att bevara miljön och att insekter är framtidens mat ... ändå slänger vi mat, mera än ca 1 miljon ton per år och land och i samma  andetag så tror vi att insekterna, med alla det förställda krav på natur och miljö kan vara den nya "framtidens mat" för oss människor.

Vi har ett råvaruöverflöd utan like, vi har avfallshögar som är idiotiskt stora och vi har inte sparat på någonting, vi slösar och kastar bort mat mera än vi orkar och hinner äta upp och många menar att vi skall minska på köttproduktionen och i stället börja äta insekter för att minska på miljöbelastningen. Men så länge vi slänger så mycket mat som vi gör lättar inte insekterna på den problematiken lika lite som det hjälper till med att minska på klimatutsläpp och alla dessa omtalade gaser.

Ett beskrivande exempel som förklarar den problemställning vi står inför när det gäller vårt matslöseri är våra dagliga inköp, på din lokala mataffär, hur liten den än må vara, hittar du om du börjar räkna igenom hyllorna, si så där ca 5000 olika matartiklar, alltså, allt från den minsta lilla kryddburk till en fryst eller färsk fisk, en köttbit eller en grönsak och allt annat däremellan, men hur många av dessa artiklar är det du som konsument lägger i din matkasse vid dit dagliga inköp. Man har forskat i detta och kommit till att det är ca 16-25 artiklar i din matkasse och som om inte det heller skulle vara nog så hamnar även 7-12 % av dina egna inköp också på soptippen och det bara för att du sparat på dem för länge i ditt kylskåp och aldrig kom dig för att tillreda dem.

Det uppstår en följdfråga, vart hamnar alla dessa artiklar du aldrig använde eller köpte? Hamnar de på soptippen i sista hand? Högst antagligt och då börjar man i sitt stilla sinne undra; varför ett sådant överutbud på varor vi sällan eller aldrig köper? Jovisst -Vi är privilegierade kunna välja i detta stora utbud, men samtidigt så bortskämda och även kanske en aning blinda för den verklighet som omger oss. Morgondagens eller "framtidens mat" handlar inte om insekter, eller att sluta äta kött, det handlar om att ta ett individuellt, personligt ansvar och att vara ödmjuk inför det faktum att vi behöver inte detta stora utbud av matvaror. Vi måste börja äta klimatsmart, alltså säsongsbetonat, lokalodlat, närproducerat och kortrest.

Vi måste få ny lärdom i hur vi skall gå tillväga i våra inköp, hur vi undviker det stora slöseriet och framför allt hur vi lär oss att inte kasta mat, det är den nya framtiden, inte alla dessa insekter eller andra substitut. Vem skall vi så sätta detta ansvar på att lära oss veta hut ... och lära alla konsumenter välja den rätta vägen. Svaret är lika enkelt och betydelsefullt som det är komplicerat.

Vi kockar och producenter och framför allt alla ni konsulter, konsulenter, forskare, krögare, restaurangskolor och inte minst alla ni måltids och matkulturella ombudsmän har det övergripande ansvaret se till att det ärliga, egna och identitetsfulla måltidsskapandet och konsumenternas framtida inköp uppfyller alla dessa viktiga krav, då och först då uppnår vi en klimatsmart och klimatförändrande effekt, enkelt sagt kan man sammanfatta allt detta i ett enda mycket slagkraftigt ord, nämligen: KONSUMENTUPPLYSNING och det om något utmynnar i ett mål vi med stolthet kan beskriva som just "FRAMTIDENS MAT".

 Bon appetit

Cajsa Warg och jag

"Man tager om man så hafva kan"

Anna Christina Warg, känd som Cajsa Warg, född 23 mars 1703 i Örebro har tillskrivits uttrycket. "Man tager vad man haver", men förekommer inte i hennes verk. I sin "Hjelpreda I Hushållningen för Unga Fruentimber", använder hon däremot formuleringar av typen att vissa ingredienser kan användas när "sådant är för hand" och "Man tager om man så hafva kan". PÅ den här tiden var den lokala råvaran, antingen från den egna köksträdgården eller från nästgårds ett oundvikligt måste. Fjärran "långresta" råvaror var endast förbehållna överklassen och det allra rikaste. I dag har vi alla tillgång till råvaror från jordens alla och mest avlägsna hörn och inget är mera så exklusivt att vi blir förvånade, däremot ser vi trots all denna iver över tillgången på långresta råvaror en ökande tendens till att den lokala råvaran verkar få en ny renässans och ord som KORTREST MAT, lokal produktion och närmat börjar höra till den nya trenden i gastronomi, och vackert så, för det är verkligen eftersträvansvärt.

Min Österbottniska sallad för 4 personer:

3-4 kokta nypotatisar

1 kokt morot

4 rädisor

1 st ny lök

½ gurka

1 stjälk rabarber

En handfull krispig egen gårdssallad 

3 msk råsaft av rabarber

1 dl vatten

1 msk ättika 

1 tsk pepparblandning, svart, rosè, grön och vitpeppar

1: Tag fram en stor skål, stor nog att blanda samman allting i.
2: Lägg i skålen rabarbersaften, ättika, vatten och pepparblandningen och rör om ordentligt.
3: klyfta den kokta potatisen och skiva den kokta moroten.
4: Skiva rädisorna tunt.
5: Dela gurkan i fyra avlånga stavar och skär bort det innersta innanmätet där fröna ligger så att endast det fasta gurk-köttet behålls. Detta görs för att gurkan inte skall "slöa" till sig.
6: Skala rabarberstjälken och strimla den tunt.
7: Skala och skär löken i tunna skivor.

-Blanda samman allting i skålen och låt det ligga och dra i minst en timme.
-Lyft därefter upp salladen ur marinaden och placera den på ett serveringsfat dekorerat med krasse-blad och blommor, några stjälkar av unga ärtskott samt blomskott och blommor om du har det.

-Salladen är en excellent följeslagare till stekt fisk eller grillad kyckling.

TA VARA PÅ DET LOKALA RÅVARORNA OCH GÖR NÅGOT EGET AV DEM, DET ÄR DE SOM GÖR MATEN INTRESSANT OCH GER DEN EN EGEN IDENTITET.

Bon appetit

Tack för maten ...

Tre små ord, på linje med; tack för i dag, ha en god och fin dag eller hur står det till... Vi har allesammans lärt oss denna fras främst för att vara hövliga men också för att visa tacksamhet. Men allting sker så fort nu för tiden, vi kastar i oss maten i flygande fläng och glömmer lätt bort dessa betydelsefulla tre små  ord.

Att tacka för maten är egentligen ett särnordisk bordsskick. Man hör sällan utländska gäster tacka för maten fören de reser sig från matbordet, de håller sällan eller aldrig "tack för maten tal" och enligt en fransk kollega, är det inte längre heller mera så vanligt med att säga; "Bon appétit" före måltiden i Frankrike.

"Visa respekt för måltiden, dyrka den, ha nöje av den. Ni kommer att många timmar i veckan, många veckor om året och många år av ert liv vara en lyckligare människa."

(William M. Thackeray)

Man kan på många olika sätt visa hövlighet vid bordet, man kan t.ex. intresserat fråga kocken/värden eller värdinnan om receptet, hur maten har blivit kryddad, om råvarorna och varifrån råvarorna kommit, det bevisar att du som gäst också varvar ner till ett långsammare tempo och faktiskt tar dig tid till att dryfta och diskutera vad det är du äter och hur det smakar.

Det finns så mycket att vara tacksam för, inte minst bör vi sända bönderna en varm tanke, de som står på och jobbar näst in till dygnets alla 24 timmar 7 dagar i veckan för att vi skall ha god mat på bordet. Jag har haft fördelen att besöka några småbruk under våren, den tid när allt ges nytt liv både på marken och i fähuset. Det är idylliskt och rörande att se små lamm, kalvar, grisungar och kycklingar i sina första levnadsveckor.

För alla de som dagligen jobbar bakom ett skrivbord är det säkert rent ut sagt lockande tänka sig tanken kunna göra något annat med sitt liv. Men när man sätter sig i bilen för att köra tillbaka in till staden tänker man, "hade jag verkligen orkat detta var eviga dag? Mjölka två gånger om dagen, mata dem, ge dem vatten, sända dem till slakt, så, ploga, harva, kratta, skörda och lagra och så försöka sälja varorna mina?" 

Jag hade inte klarat det, inte var eviga dag. Vi förväntar oss mycket av dem som skaffar oss maten; fiskaren som är ute i alla slags väder, bonden som konstant är på vakt, ysteri folket som rör och rör i grytorna, staplar, vrider och vänder på ostarna, det mesta av allt detta är handarbete som sker varje dag och det om någonting är något att tacka för, inte sant.

Ett stort tack också till alla de kreativa kockar som sätter sin inspiration och tillit i det att dessa handarbeten får ett stort och kärkommet välkomnade i restaurangernas kök och på matbordet. Inte bara tillbringar det timmar i köket för att testa ut råvarorna och nya, fantasifulla sätt att använda dem på, men det är också så otroligt generösa med att dela med sig av sin kunskap. Det är "PRIMETIME" för nordiska råvaror, använd dem, skörda dem, fiska dem och frys dem, sylta dem och torka dem, efter en ljus sommar kommer en lång mörkertid och allt vi fick i hus är värdefullt tillskott till en god måltid senare.

" Ingen konvention är löjligare än den som förbjuder tal om mat vid bordet ! Det vore lika jäkligt som att inte få tala om kärlek mellan lakan."

(Fritiof Nilsson Piraten)

Delar av inlägget är en översättning från den Norska tidskriften: Ren Mat.

Bon Appétit