Tiden före jul har alltid
varit en enda stor stress, men förr var det slaktningen och bearbetandet av
högtidens godsaker som lade beslag på tiden, inte allt gnäll om shopping efter
den trendigaste julgåvan eller jakten på den billigaste möjliga julskinkan eller
rullsyltan man kunde hitta i kyldisken. Låt oss ta några hastiga kliv tillbaka
i tiden, tänk dig att du befinner dig i 1800-talets Österbotten och förberedelserna
inför jul står för dörren, berättelsen är fiktiv men kunde lika gärna varit en verklighet
på den finländska landsbygden.I köket på ”Humlebo” härskade brådska med en fullständig koncentration på julslakten, det krossades kryddor i en stor trämortel med en sådan kraft att golvet skakade och ett grönt damm spred sig i rummet, det svävade en doft av muskotblomma, ingefära och nejlikor i luften där självaste ”Stor Ole” hade placerat sig med ett vitt förkläde och en servett om huvudet. Det hackades kött i mindre bitar så att det kunde passera genom korvhornet och bli till korv, och längst framme vid det långa träbordet satt Lina med stoppnål och lintråd och sydde ihop rullsyltan medan några grannfruar tillsammans med Stina, vita som änglar, skrapade kött av alla benbitarna. Nederst vid köksbänken satt den nyligen hemkomne Judit med mordiska armar och stoppade blodkorv över ett stort träfat, köttet det gick med en stor fingerfärdighet snabbt genom korvhornet och lika raskt band hon knut på korven i det rätta längderna som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.
Det dagliga livet på landsbygden var präglat av att man levde väldigt enkelt och primitivt men när det närmade sig jul sparade man inte på någonting, då skulle det bästa man hade på gården visas upp och det innebar bland annat att en gris skulle slaktas. Då var det liv och rörelse i huset och man pratade högljutt om både gröt och skinka, mor i huset hade skaffat sig extra hjälp så det var minst en piga och någon grannfru som var duktiga på matlagning, för det skulle inte bara slaktas till julen, det skulle förberedas mat för hela det kommande året.
Det blev en hel del mat av några grisar och en ox slakt och mycket av det hela blev lagt i en saltlake och lagrades antingen i rökbastun eller i mat boden, men du milde tid så mycket gott det sist och slutligen blev av allt detta man hade förberett och jobbat så ivrigt med. Och det var inte bara syltning, kokning, torkning och rökning vid slakten som upptog all tid, bakandet av julbröd och andra goda kakor till julen sträckte sig också över flera dagar, och man bryggde sitt eget öl samtidigt som man lade fisken till lutning i god tid före jul.
Själva julafton hade också sina ritualer, alla var tidigt uppe och allt manfolk såg till att det fanns tillräckligt med ved inne, för ingen skulle behöva frysa den här dagen, och hela huset skulle värmas upp. Julkärven skulle sättas upp framför köksfönstret och gårdens alla djur skulle få extra uppmärksamhet den här dagen och först efter att man ställt i både fähus och stall till kvällen och det vuxna tvättat sig och fått på sig sina finkläder kunde högtiden starta. Alla möttes i köket där det var satt en vit duk på bordet och all den goda maten ackompanjerades av husets finaste bestick. Man åt bland annat inlagd strömming, gravad sik och lax och kålrots- morots- och potatislåda tillsammans med den obligatoriska julskinkan och efter att risgrynsgröten var uppäten hjälpte alla till med att plocka undan och diska upp före kvällens stora höjdpunkt när julgransljusen skulle tändas och julgåvor skulle delas ut.
