Lokal-mats-hyllan, jag vill se mera lokalt i butikshyllorna!

Det senaste åren har det växt fram trender som på ett eller annat sätt försöker bidra till att vi skall köpa mer lokalt och närodlat, det har poppat upp "Rekoringar", en slags enkel distributionsform för matvaror som skall fungera som en kontaktplattform mellan producent/mathantverkare och konsument, det har bildats pop-upp restauranger, food trucks och olika former av små matprojekt som skall vara till förmån för det närodlade och det lokala.

Det här är alla väldigt goda projekt, men det har en avigsida som inte gagnar varken producenten, läs bonden, eller oss konsumenter, och det är att även om det är avsett för att ge oss konsumenter en direkt kontakt till bonden och bonden ett alternativ för direktförsäljning så når det ändå inte ut till den breda allmänheten, Och jo visst, det är mer än bra att man försöker, och många bäckar små blir till en stor å, men ändå, tänk så mycket mer tillit och ära det lokala och närodlade hadde fått om den lokala råvaran hade varit lätt-tillgänglig för oss alla, tänk om både stat och kommun tillsammans med det stora livsmedelsjättarna hade släppt in den lokala bonden i dagligvaruhandelns butikshyllor, tänk om den lokala bonden hade fått ett par centimeter med hyllplats i den lokala dagligvarubutiken och tänk så mycket mera renodlad, lätt och matnyttig kampanj för det inhemska, närodlade och lokala vi alla hade fått om staten redan bara lite hade gett efter för den hårda byråkrati och dess regelverk som styr all matproduktion i vårt land. Tänk så mycket lättare både bonden och samhället hade fått det i detta utbyte av tjänster och gentjänster, och inte minst vi konsumenter hade fått en bättre förståelse för landets egna råvaror med denna möjlighet.

Jag säger inte att Reko, food trucks, och vad det än måtte vara är någonting onödvändigt, tvärtom, men det jag däremot säger är att om vi vill ha en levande landsbygd så krävs det också en politisk vilja med mycket mera förståelse för det lokala och nära, vi kan och skall inte förlita oss till allt vad man i Bryssel och EU bestämmer, vi kan faktiskt också själva kräva långt mycket mer av vår egen regering, vi kan kräva att få mera lokala produkter in i dagligvaruhandeln och vi kan kräva att staten ger oss konsumenter en bredare och mera riktad information om fördelarna med regionala och lokala produkter och det genom media-kanaler som radio och tv.

Kan man det både i Norge och Sverige så bör man också kunna det i Finland för det ger synergieffekter som genererar goda mattraditioner och till syvende och sist  gör vår finländska mat och dryckeskultur ännu mer attraktiv, hållbar och synlig. Med andra ord jag vill se mera lokala produkter och närodlade produkter i dagligvaruhandeln och så vill jag att staten Finland genom sitt livsmedelsverk EVIRA öppnar upp för att bönder i vårt land skall kunna bedriva direkt gårdsförsäljning utan krångliga och idiotiska bestämmelser, regler som i stället för att strypa den lokala bondens chans till direktförsäljning ger dem chansen till att bedriva denna verksamhet direkt på gården, det är trots allt en vinn -vinn situation för alla parter och inte minst för hela Finland som skulle få en internationell uppskattning.

Tänk lite på detta nästa gång du går i butiken och sneglar över hyllorna till både kött, ost, fisk och grönsaker, hur många procent av varorna är från din region? Och tänk speciellt noggrant över detta när du om möjligt nästa gång besöker en reko-ring, food truck eller annat evenemang, vilken stor fördel det hade varit för både dig och bonden om du som konsument haft chansen att kunna köpa alla dina matvaror ur en och samma livsmedelsbutik och inte behövt ränna runt som en kåt kanin för att samla upp alla dina goda inhemska lokala råvaror, hade inte det varit en otrolig god ide? Kräv en lokal-mats-hylla i din närbutik en "marknadsplats" för lokala produkter. Why not?

Och säg mig varför kan inte också vi som Norge värna våra -nationella matskatter- med dess -unika smakupplevelser och få dem in i butikernas hyllor utan krångel, och då vi nu en gång talar så mycket om klimatförändringar, miljö och konsekvenser, så kanske butikshyllan hade varit ett gott alternativ för bevarande av både klimat och miljö, d.v.s. mycket bättre än det där flängande från plats till plats som förutsätter att både bonden och jag som konsument är bilburna, Reko i all välmening, men det blir ett logistik problem för det flesta så länge försäljningen är koncentrerad till parkeringar och drivs med facebook, alla är nämligen inte på facebook men alla går till den lokala butiken i ett eller annat ärende eller hur?

På tal om midsommar!

stekt strömming

-Jag vaknar till en klarblå himmel där solen går upp över ett vindstilla hav. Och medan dagen gryr hör jag hur några måsar skriker och skränar i fjärran, kanske det bråkar eller slåss över fiskrester och rens som gårdagens fiskelycka för någon förde med sig. En del daggdroppar hänger ännu krampaktigt kvar i några grässtrån i förhoppningen om att inte bli upptäckta av den uppåt stigande solen, och i samma ögonblick sprider sig en kännspak doft i vår närhet, det är kaffekokaren som puttrat färdigt. Jag har vaknat till midsommaraftonens dröm.

Tänk dig att få uppleva en dag där havet ligger nästan stilla och spegelblankt och luften är behagligt ljum, endast en svag bris sveper in över land och solen står på en molnfri himmel.

ett stilla hav

Den varma dagen går över i en ljum kväll, du hör sorlet bland människor, skramlet bland koppar, fat och bestick och i bakgrunden kan du höra både sång och musik allt medan solen envist hänger kvar över horisonten även efter midnatt.

Det råder en euforisk stämning i sorlet bland alla dessa människor då solen hon aldrig går ner den här kvällen och spännande dofter från främmande bord är med om att skapa en god atmosfär runt omkring dig, du kan känna dig både lycklig och välkommen för det är midsommarafton och det är dukat till en fest.

Att fira midsommar är en gammal tradition och går tillbaka ända till hedniska tider. Midnattssolen och sommarnattens magi vill finländarna fira ute i naturen, på landet eller vid sina sommarstugor. Man bjuder vänner och bekanta för att tillsammans fira sommarens höjdpunkt. Midsommarbastu är en självklarhet för varje finsk medborgare, man äter gott och njuter av den vackra midnattssolen, och midsommaren blir inte riktig vad den skulle vara utan allt detta.

Dukat till fest

I Finland firas tre högtider under midsommarveckoslutet: den kyrkliga Johannes döparens dag, den folkliga midsommaren och den statliga, Finlands flaggas dag. Midsommar är den enda tiden på året när den finländska flaggan enligt lag får vaja över natten alltså ett helt dygn på flaggstången, d.v.s.  flaggan hissas midsommarafton klockan 18:00 och halas midsommardagen klockan 21:00.

I det svenskspråkiga Finland har midsommaren drag av både de finska och de svenska traditionerna. Endera kan helt dominera i vissa områden. Midsommaren är en av det viktigaste högtiderna i Finland, som också medför ändrade öppenhållningstider och ändringar i tågens och bussarnas tidtabeller.

Finlands flagga

Vad äter man då till midsommaren. Fiskinläggningar, sillar av olika slag, gravad lax, rökt sik, allt möjligt grillat och olika sallader pryder midsommarbordet, och för att inte tala om grillkorven som har en helt egen nästan ”helig” plats bland alla läckerheter, någon har skämtsamt sagt att grillkorven är finländarnas grönsak nummer en och att den följer oss i fotspåren vart än vi går.

Nypotatis är också något som hör midsommaren till och lika viktig som grillkorven tycks vara för oss finnar under hela året är också nypotatis och jordgubbar något ofrånkomligt under midsommar, det blir inte någon riktig midsommar utan allt detta. 

Ett annat midsommarfenomen som i dag kanske är mera sällsynt men som jag minns från min barndom i Österbotten var att på midsommarafton var det ett måste att äta grisar och dricka röd lemonad, grisarna (ett slags frityrkokt bakverk lagat på en vetedeg och fylld med hallonsylt) var ett måste på midsommar men åts även andra tider av året och jag vågar med fog påstå att det flesta som bor i Jakobstad känner till grisarna som gjordes på Lönngrens café, grisarna som blev så beryktade att det till och med finns i en egen sång gjord av Håkan Sträng, Fäboda Griisan.

https://www.youtube.com/watch?v=5bd051UwMmQ

Lönngrens café har för länge sedan försvunnit men grisarna det lever vidare än i denna dag genom Bergwalls bageri. I Sverige har Ernst Kirchsteiger ”friterade vildsvin” något som närmast liknar våra flottyrkokta grisar men hans är dock utan sylt inuti.

"picka laka" till fisk

Ett annat matfenomen som förekommer speciellt i Österbotten och den finlandssvenska kustregionen är något som heter ”picka laka” en rätt som består av en del kokvatten från nypotatis koket blandat med en del smör, några lökringar och lite finskuren dill, denna rätt äts med den kokta potatisen och gärna någon inlagd sill. I Tornedalen på den svenska sidan finns en rätt vid namnet dopp-i kopp, som högst antagligt är i släktskap med "picka lakan". Namnet "picka laka" härleds närmast till att picka i en lake, d.v.s, man doppar en bit potatis på gaffeln i denna lake ”sås” och äter detta samman med någon fisk eller allra helst sill man valt. Jag har goda barndomsminnen av denna ”potatis sås” som i vår familj inte bara åts till sill och midsommar men också stekt strömming under andra tider av sommaren.

Pikkalaka eller dopp-i-kopp.

1 dl varmt kokvatten från potatiskoket

50 g smör

½ tsk salt

Några lökringar

Några kvistar färsk finskuren dill

Allt blandas samman och utgör en slags sås till potatisen, som sedan oftast serveras ur en gemensam skål vid sidan av eller som en egen portion t.ex. ur en kaffekopp.

Här ett annat midsommarrecept.

Kaviarpotatis:

Koka några nypotatisar med skalet på, salta dem lätt. Låt dem svalna, skär dem därefter i lagom stora tärningar, ca 1x1 cm i storlek. Lägg tärningarna i en skål och tillsätt ½ dl sikrom, 2 msk créme fraiche och 1 msk citronsaft, salta och peppra samt smaka av och servera genast. Passar utmärkt till fisk och speciellt till den gravade siken eller laxen.

"Njut av tillvaron, det är det små enkla tingen som ger livet mening"!

 Jag önskar alla redan nu en smakfull och fridfull midsommar.

 Bon appetit

En god måltid, matglädje för det små!

bild 1

Mat är både en viktig kulturbärare och inlärningsplattform och målet på min arbetsplats är att barn inte bara skall bli glada i maten men också få uppleva glädjen vid att laga och äta maten tillsammans med andra. Vi vuxna är förebilder och idoler, därför är det en odiskutabel självklarhet att vi vuxna sitter vid matbordet tillsammans med barnen. Det är också en helt självklar del av vårt arbete att sätta oss ner för att äta och smaka på allt vi blir serverade tillsammans med barnen, och att tänka pedagogiskt, kreativt och fantasifullt runt måltiderna. Min roll som kökschef är att vara en förmedlare av måltidskunskap och en inspiratör när det gäller bärkraftig mat och hälsofrämjande kosthåll. Att ha fokus på ökad medvetenhet runt friska-färska-rena råvaror, varifrån det kommer, hur det har odlats och hur vi kan ta vara på näringsinnehållet och det enkla, goda smakerna ger barnen redan i en mycket ung ålder en bättre förståelse för vad mat och måltid egentligen handlar om, för det är så mycket mer än bara mat.

På min arbetsplats i Norge jobbar vi för att måltiden skall bli en arena för: gemenskap i goda matupplevelser, de goda samtalen, reflektionerna och inlärning för alla barn samt vuxna. Det är frågan om att rätt och slätt visa barnen alla det goda värderingarna en god måltid kan ge oss och inte minst hur mycket klokt och fint vi lär oss av att dela det med andra. En god måltid är ett samfundsansvar vi vuxna bör ta på fullaste allvar, goda upplevelser ger ökade kunskaper och barns delaktighet formar ett samspel som bidrar till den egna matkulturen. Barn är otroligt nyfikna och går för det mesta med på allt som är intressant, och det är vi vuxna som måste kunna och våga släppa barnen in i både förberedelserna av matlagningen och i själva matlagningen.

bild 2

Traditionerna måste leva vidare och det är genom barnen som den traditionen skall leva vidare, därför är det också som sagt mer än viktig att vi vuxna gör allt vi kan för att det skall bli möjligt, det är av stor betydelse att barnen får vara med i matlagningen för då känner det sig inkluderade och värdesatta, det är all den gemenskapen som gör måltiden värdefull. I Norge har man tillsammans med Arne Brimi, Frode Selvaag och min arbetsplats, Læringsverkstedet, utarbetat konceptet, ”et godt måltid” -En god måltid- där man har fokus på, lokala råvaror, läs Kortresta råvaror, handgjord och sund mat, mattraditioner, matkultur och matglädje.

Jag har i snart över 25 år argumenterat för att man också i Finland borde tänka lite mera på barnen som skall ta över och föra vidare den finländska matkulturen, man borde bry sig mera om att värdesätta måltiderna för barnen i både barnträdgården, förskolan och inte minst i skolan där vi i Finland är enastående genom vår skollunch ordning, en ordning som funnits i över 70 år och inte kan jämföras med något annat land, men också en måltidsordning som det sista 20 åren tyvärr kollapsat av en hel del oförståndiga politiska beslut.

bild 3

Den finländska skollunch ordningen präglas i dag av en ignorans, en slags sjuklig och inte minst känslolös mottaglighet där endast och enbart ekonomiska fördelar beaktas, en verklighet som baserar sig på industriella råvaror, d.v.s. hel- och halvfabrikat, mat som ingen människa behövt använda mera krafter på än att med kniven eller saxen sprätta upp en kartong med till exempel citron-sej, färdigpanerad och frusen fisk som bara behöver en liten stund i ugnen, eller i värsta fall att en tonfiskburk är basen för en rätt där ingenting annat än konservöppnaren och lite muskelkraft har bidragit till att rätten uppstått, alltså saknas det en fullständig empati för både maten och barnen som skall äta den, det är synnerligen trist.

Vi har i Finland på många vis kapat banden till det handgjorda då det gäller skolluncherna och försatt köksorna på skolorna i en lindrigt sagt ohållbar situation, en situation som på intet sätt bidrar till att göra den finländska matkulturen och mattraditionen bärkraftig och än mindre hälsofrämjande. Jag har som alla säkert redan insett och vet skällt ut den finländska skolmåltiden på alla tänkbara vis och jag har lindrigt sagt varit en agitator och en provokatör som inte sparat på orden någonstans, och det kan behövas för att öppna åtminstone någons ögon.

Så skall jag också vara så pass ärlig och samtidigt fräck konstatera att aldrig hade jag trott att jag skulle behöva gå utomlands för att få så fullständig gehör för mina ideologiska tankar kring ”barn och mat” men det har jag fått här i Norge, här uppstod det aldrig någon strid om barnens rätt till en hälsosamt tillrättalagd måltid som dessutom utan några som helst komplikationer och undantag SKULLE och SKALL vara handgjord och tillredd på friska-rena och goda råvaror, det var helt enkelt ett odiskutabelt krav som bara måste uppfyllas, och det gjorde jag dessutom med glädje.

bild 4

För mig och mina kollegor är det mer än bara en självklarhet, det är ett blodigt allvar som man i Finland ännu inte tycks ha lärt sig förstå har en värdefull betydelse för barnens syn på mat-traditioner-kultur och inte minst samhörighet, jag önskar så innerligen att vi i Finland en dag kan sälla oss till den skaran av människor som älskar och värdesätter våra barns rätt till EN GOD MÅLTID. Här är detta inga tomma ord men värderingar vi jobbar med och tar på fullaste allvar 24 timmar i dygnet och det bästa av allt är att även staten Norge genom sitt regeringsprogram stöder detta fullt ut även om man i Norge inte har någon så kallad skolmatsordning.

Jag är ytterst glad och inte minst stolt över att få vara en del av Læringsverkstedet barnträdgårdar som är Europas största privata barnträdgårdsföretag med över 200 barnträdgårdar i Norge, 100 i Sverige, några i Lettland, ett par i Dubai och verksamhetssamarbete i Afrika genom barnorganisationer och det företag som försöker göra en skillnad i hur man skall fronta matkultur för barn. Vi är som det redan blivit sagt en arena för barnen som för fram det goda egenskaperna i en gemensam måltid, allt och inget är viktigare än att vi lär barn goda måltidstraditioner som genererar en god matkultur.

Bon appetit

Källhänvisning av bilder.

Bild 1: Egen, CT.

Bild 2 och 3: Livsmedelsverket. Sverige

Bild 4: Barnkonventionen. se.