Restaurangbranschen i Finland har en skrikande brist på
kockar, varför? Etablerade kockar söker sig till andra yrken och rekryteringen
bland unga nya kockar är lamslagen, varför? När en studerande eller ny
arbetstagare kommer för första gången till en ny arbetsplats, tas den personen
då emot med vördnad och respekteras den personen som människa och arbetstagare,
tar vi hänsyn till personens arbetsbakgrund och ledsagar vi grundligen personen
i fråga till den nya arbetsmiljöns början?
En typisk situation fångad ur den verklighet branschen står
i är denna:
-En ung kockstuderande blir det första dagarna tränad i
servering och får studera menylistan. På menylistan finns det älgfilé och det
instrueras i samband med detta att när någon beställer denna älg biff så skall
man fråga kunden om man vill ha älgbiffen ”medium eller genomstekt”, det samma
går man även igenom med nötkött men kyckling och hönsköttets steknings grad tar
man som en självklarhet. Man antog att självklart visste den studerande om att
kyckling eller hönskött äter man alltid genomstekt, men vad om den studerande
ändå inte visste detta?
Så kom den första dagen när den studerande för första gången
ensam tog upp beställningen från ett bord. Kunderna beställde älg och kyckling.
Den studerande återvänder till kassan där den skiftesansvarige ledande
servitören tar emot beställningen och knappar in den på kassaapparaten.
”Älgbiffen medium och kycklingen medium”
Den ansvarige servitören stoppar upp med knappande på
apparaten och brister ut i skratt, sägandes, ”Inte frågade du väl på riktigt av
kunden om den ville ha kycklingen medium-”?
Nu skall vi tänka mycket noggrant igenom denna sekvens och
fundera över vad det var som gjorde att det gick galet och hur kunde vi ha
undvikit denna situation.
För det första, fördomarna, borde det avlägsnats? För det
andra, dålig skolning, borde man kanske redan i undervisningen gått igenom
detta med kyckling och steknings graden? För det tredje, att skratta en
medarbetare/blivande kollega rakt upp i trynet, är att med sitt eget beteende
som erfaren, arbetshandledare och förman både lamslå och visa respektlöshet
gentemot en kollega och arbetskamrat.
Avvikelser till denna episod finns, men tyvärr är den här
slags beteende och uppförande allt för vanlig, dessutom på förmans nivå och det
är mer än illa.
Vem, vilken, en med självrespekt varande människa, skulle
vilja frivilligt, med en låg lön och ytterst få lediga helger göra ett jobb där
man inte upplever sig få varken respekt eller förståelse för den lilla blundern
man gör på grund av en nervositet inför det första jobbet? Man kan ju fundera
över och fråga sig om arbetsplatsundervisningen i form av handledning är den
rätta lärometoden för att skola dem som vill träda in i restaurang-branschen?
Känslan av att restaurangmiljön är i en ständig stressmodus
är påtagbar och när därtill personalbristen är ett faktum uppstår en allvarlig
frågeställning, vem tar då hand om och hjälper in dessa nya? Borde också
ägaren/ krögaren delta bättre och mer i själva arbetsplatstrivselns
förbättrande, mer än att bara ordna dessa firma-fyllefester en gång i året?
Eller borde vi på allvar börja höja rösterna mot regeringen som ständigt ökar
på skatterna och stryper mer och mer tillgången till arbetskraft?
Det finns säkert inte något enkelt svar på detta och att
lyfta ett varningens finger på något enskilt blir svårt, men vore det kanske
dags för oss alla att se oss själva i spegeln och fundera över hur man med egna
och gemensamma krafter kunde lyfta restaurangbranschen till en mera trivsam och
glädjefull arbetsplats, den tillhör trots allt oss alla i branschen, branschen där vi alla har ett kollegialt ansvar, din och
min trivsel på jobbet är beroende av oss båda!
Detta inlägg är riktat först och främst till alla kollegor i
branschen och inte minst och särskilt till alla krögare och restaurangägare i
Finland, ni har det slutliga ansvaret för trivseln på era arbetsplatser.
Bon appétit.