lördag 10 oktober 2009

Viktkampen, sunt eller osunt ?

Ät sunt och var fysiskt aktiv ! I tio år har statliga myndigheter förmedlat detta budskap för att få befolkningen ner i vikt, men receptet verkar inte. Sunt har blivit osunt menar Sociologer.

Anorexi är den mest iögonfallande formen för ätstörningar, och den som flest dör av. Men majoriteten av flickor och unga kvinnor lider av bulemi eller överätning. Forskare meddelar dessutom att också pojkar nu i en allt stadigare och större grad lider av ätstörningar.

Det kan verka som en stor paradox att vikten ökar i befolkningen trots att en massiv tillgång på information om sund mat och träningsaktiviteter bjuds ut. Aldrig förr har vi haft en så stor och
mångsidig kunskap om förhållandet till kosten, vår fysiska aktivitet och vår föda.

I 1999 offentliggjorde WHO, World Healt Organisation, att övervikt och fetma var i färd med att utveckla sig till en global epidemi som ville få enorma konsekvenser för välfärd och hälsa världen över. I Finland fick Folkhälsan det nationella ansvaret i att utreda viktutvecklingen och komma med förslag om tilltag och behandling av övervikt. Vad som konstaterades och vad som kunde bidra till att göra någonting med situationen hos den Finländska befolkningen kom aldrig till pappers och än mindre som något nationellt informationspaket ut till allmänheten.

Däremot i en nordisk undersökning som gjordes i Norge, (Tromsö, undersökningen) visar siffror att kvinnor och män i 40 års åldern i snitt väger sex kilo mer än i 1979, och siffrorna det fortsätter att peka uppåt trots statens ihärdiga försök i att vända den trenden. Undersökningen gav vid handen att den statliga synen och deras förståelse samt tillmötesgående måste diskuteras mera ingående och kritiskt. Man kom fram till att myndigheterna tänker för snävt och onyanserat när det talas om övervikt och hälsorisker bland befolkningen, i stället borde man nyansera sig bättre och framförallt ha en bredare kunskap i ämnet.

Bland Sociologer är det en önskan om att man i större grad satte utgångspunkten i en enkel grupp av befolkningens hälsorisk med övervikt, inte hela befolkningens. Man efterlyser dessutom köns-perspektivet. Det är kvinnor som äter sundast, men också de som "slankar" sig mest. 90 % av dem som lider av en ätstörning är just kvinnor. Myndigheternas budskap om övervikt och möjliga oförutsedda konsekvenser kan ha en större betydelse för kvinnor än män, allt detta på bakgrund till forskningen om deras förhållande till kropp och vikt.

I dagens samfund bombarderas både unga och vuxna med budskap om hälsa, sundhet och väl-befinnande via kosten. Det är inte längre vanligt med att ha ett normalt förhållande till maten, ökad fokus på kropp och hälsa skapar ökad press, vi har närmast blivit våra egna näringsfysiologer och det att vara sund, slank och tränad är inte längre bara ett skönhetsideal men också ett hälsoideal. Det har blivit legitimt att vara upptagen av mat på ett sjukligt sätt och synen på den egna kroppen gör att många får ett svårt förhållande till maten, det sunda har på många sätt blivit osunt.

En del människor bantar sig sjuka och äter sig sjuka och det är i detta landskapet myndigheterna borde manövrera och vara aktiva. Det kan verka som ett dilemma att vi skall kämpa mot övervikt och fetma samtidigt som många har en ätstörning eller är i fara för att utveckla en. Här har hälso-myndigheterna en stor uppgift i att samtidigt som det försöker lösa ett folkhälsoproblem också ta hand om alla det människor som är sjuka. Ett av problemställningarna kan bli att vi i framtiden kommer att se en mängd "vackra" vandrande lik.



Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen