En forskargrupp har lagt fram en ny rapport om våra finländska vanor när det gäller lunchpausen. Man ser en alarmerade utveckling när det gäller tidsbruket av lunchpauserna i vårt land. År 2023 förbrukade man över 35 minuter till sin egen lunchpaus och år 2025 använde man mindre än 20 minuter till sin lunchpaus. På tre år har lunchpauserna minskat med 15 minuter och det är en utveckling som är alarmerade och jag är absolut av samma åsikt som forskarna, att detta måste man följa upp och hålla ett öga på för fortsätter den här utvecklingen med att lunchpauserna minskar ytterligare så kommer man få otroliga problem med fysisk och psykisk hälsa i framtiden.
Det här är en alarmerade utvekling som i det långa loppet kan få katastrofala följder. Man vet genom forskning att tiden man ger maten har en stor psykologisk betydelse för hälsan och vårt välbefinnande. Lunchpausen på jobbet eller i hemmet skapar en social tryghet och en gemenskap. Maten väcker känslor och minnen och den ger oss energi samt
njutning. Enbart åsynen, lukten eller samtalet om maten påverkar oss.
En del känner sig plötsligt hungriga eller sugna, börjar fantisera, framkallar
smakminnen som är lagrade i hjärnan. Matfantasier bidrar inte med extra
kalorier men forskningen visar att en del är extra känsliga för matstimuli. Våra sinnen: syn, lukt, smak, hörsel
och känsel är våra fönster mot omvärlden, men som den franska sociologen Claude
Fischler påpekar involverar identifiering av mat komplicerade kognitiva
processer.
Jean Brillat-Savarin skrev år 1825 i sin bok "Smakens fysiologi" att ”Matglädje tillhör alla tider,
alla åldrar, alla samhällsgrupper och kulturer, den går hand i hand med alla
andra nöjen i livet och är där för att trösta oss när de övriga försvinner”. En fulländad matglädje kräver förutom väl fungerande sinnen även en hög
acceptans för maten och kontexten.
Att minska på lunchpausen blir det samma som att minska på sin livskraft och att slarva med maten för att i stället som många börjat göra enligt forskningsrapporten, ta många små mikropauser under en dag gör att den sociala kontakten och gemenskapen runt matbordet under en lunchpaus helt försvinner.
Lunchpausen är avgörande för både fysisk och psykisk hälsa, då den ger nödvändig återhämtning, ny energi och bidrar till en jämnare prestationsförmåga under arbetsdagen. Att regelbundet ta en paus för att äta lunch förbättrar välbefinnandet, minskar stress och kan öka produktiviteten. Kroppen behöver fylla på energidepåerna för att orka med eftermiddagens arbetsuppgifter. Lunchpausen ger hjärnan en välbehövlig paus från arbetet, vilket minskar mental trötthet.
Regelbundna måltider håller blodsockret stabilt, det minskar humörsvängningar och irritation. Att lämna arbetsplatsen under lunch, gärna för att äta utomhus eller någon annanstans sänker betydligt stressnivån. Att äta i lugn takt sänker inte bara stressnivån men underlättar också matsmältningen och att äta lunchen tillsammans med kollegor kan stärka relationer och öka trivseln, som också främjar den psykiska hälsan.
Att hoppa över lunchpausen kan leda till minskad produktivitet, sämre koncentration och ökad risk för stressrelaterad ohälsa. Det ökar också risken för småätande och magbesvär. Lunchpausen och maten ger oss en självklar trygghet i vår sociala gemenskap, inte sällan, bara tanken på att vid tiden för lunch få sitta ner med sina kollegor, eller vid slutet av veckan sitta med familjen och vänner med något gott i munnen, utan krav på prestation, utan samtal om jobb eller deadlines, kan bli som balsam för själen.
Jag har själv förundrats över hur lite tid vi i dagens samhälle använder på att äta tillsammans, gemenskapen under en måltid får lida för det nervösa jaget! Därför skapade jag också 2018 det man känner igen som "MÅLTIDENS GEMESKAPSDAG" som alltid firas den 23 maj, men som med vetskapen i det nya forskningsrönen i måltidssammanhang egentligen kanske också borde firas alla dagar i året.
Min beskrivningen över Måltidens gemenskaps dag den 23 maj är den här:
"En måltid har flera dimensioner. Förutom matens näringsmässiga funktion uppfyller den även ett psykologiskt och socialt behov. Det kan handla om belöning, kärlek eller uppfostran. Maten kan också bekräfta den relation och gemenskap människor har till varandra. Mat och måltider tillsammans med andra människor är viktiga incitament för att känna livskvalitet, självkänsla och glädje. Alltså långt mer än att mat bara behövs för att överleva och tillfredsställa hungerkänslan.
När vi till exempel samlas runt sill och färskpotatis till midsommar är det mer än mat som lockar. En måltid är ett möte, ett sätt att överföra värderingar. Den gemensamma måltiden gynnar helt enkelt demokratin. Gemenskap är ofta måltidens mål och aptiten kommer i gemenskapen runt bordet, men det finns en allt för hög andel ensamma ätare, även om många försöker lösa problemet genom att hitta nya relationer och sociala nätverk. Ensamheten är svår att hantera och blir väldigt påtaglig i samband med måltider.
Måltidens betydelse som en samlande och social faktor är livsviktig. Vi bör alla komma ihåg och lära oss på nytt detta att dela mat samman med familjen och vänner är otroligt viktigt. Det att laga, samlas och äta mat skall vara som en liten marsch mot något positivt.
”Politiker ilar från bordet till sina åligganden, affärsmän slänger snabbt ifrån sig servetten för att ordna med sina pengar, ämbetsmän glömmer att tugga i bekymmer för statens väl och ve. Arbetaren skyndar sig från arbetsplatsen och hemmet för att ’tugga’ i sig arbetarrörelsens kamp och upplopp om klasskillnaderna medan ungdomen jazzar sig bort i allsköns förlorad tomhet. De hemvana, sällskapliga och trygga matvanorna lider under detta evinnerliga och nervösa jaget. Man glömmer att äta och dricka på ett civiliserat sätt”.
Livet kräver under alla omständigheter sina pauser där inte minst bordets nöjen och en måltid kan bidra till att skapa en fredlig och festlig färgton över det dagliga arbetet och man mår i våra dagar gott av att minnas vad en gammal och erfaren statsman en gång yttrat: ”När allt annat slår fel, så får man se till att äta och dricka sig till enighet.”
Vi får inte glömma denna urgamla moraliska och filosofiskt riktiga balans vid en måltid.Vi behöver öka förståelsen för måltidens samlande kraft och inte minst viktigheten bakom måltiden som en samlingspunkt i vardagen, den här sociala gemenskapen behöver på alla sätt och vis uppmärksammas och hedras med en egen dag så att vi kommer ihåg hur betydelsefull den är för varje individ i alla åldrar och samhällsklasser".
.JPG)
.jfif)
