Det var strömming jag skulle berätta om!

Jag slår upp Anna Olsoni (Qvist) kokbok 1, “Kokbok för enkel matlagning i hem och skola jämte korta anvisningar rörande huslig ekonomi”, Kokboken är första upplagan från 1892 och Anna Olsoni skriver i förordet följande:

Citat: “Vid utarbetandet af denna kokbok har det varit nödvändigt att hufvudsakligen hafva två mål för ögonen. Boken bör först och främst motsvara alla billiga fordringar på en lärobok vid matlagningskurser och således vara uppställd så, att den inom ett visst antal lektioner omfattar det viktigaste om födans sammansättning och beredning samt utgör en handledning vid utförandet af vanliga hushållssysslor.
 
För det andra bör den för hvarje dag innehålla växlande matsedlar så att med skolköken må kunna förenas matservering för eleverna själfva eller därjämte för spisgäster och till hämtning, på det att kostnaden må bli den minsta möjliga. Därmed skulle den egentliga invändningen mot det nya läroämnets införande i folkskolan och kvinnliga läroverk förfalla.
 
För att bokens första ändamål, det att vara en handbok i matlagning vid en metodiskt anordnad kurs i huslig ekonomi, skall vinnas bör matlagningen utgöra en praktisk tillämpning af just det ämne som behandlats vid dagens lektion. För att åter ernå det andra målet , måste i boken sådana rätter för hvarje gång beskrifvas, hvilka låta sammanställa sig till en lämplig, för hvarje dag växlande middagsmåltid.
 
Om det redan varit rätt svårt att förena dessa båda ändamål, så har uppfyllandet af ett tredje icke mindre viktigt vilkor, medfört ännu större svårigheter. Boken bör nämligen äfven visa huru man bäst skall kunna använda den egna dagens öfverlefvor vid den följande dagens matlagning, och flere lektioner ha därföre fått ett tillägg af rätter, hvilka ditförts endast af detta skäl.
 
För att vara till nytta i olika delar af landet, där tillgång på födoämnen och sättet att använda dem är så olika, har äfven rätternas antal måst ökas, på det att vid hvarje lektion ett urval måtte kunna göras. Någon fullständighet i detta afseende har emellertid ej kunnat vinnas. En sådan hade kunnat ernås endast genom att ytterligare öka bokens redan förut stora omfång och därmed ock dess pris. Det blir ju för hvarje lärarinna lätt att under de olika lektionerna efter behag tillägga de rätter som i hennes trakt äro vanliga.
 
Då boken genom att förena dessa trenne mål blifvit vidlyftigare än från början afsetts, skall den säkerligen äfven blifva till nytta i enklare hem, där husmodren måste använda mycken omtanke för att bereda en på samma gång närande och billig föda. Priserna hafva med afsikt beräknats höga, och högre vid utminutering med kopp och sked så som mått. än hvartill priset per kg. eller liter tycks berättiga. Erfarenheten har nämligen visat, att vid en annan beräkning matkontot ådragits förlust.
 
Alla speceripriser äro de i Helsingfors 1892 gällande; priset på kött och mjölk är beräknadt efter bästa vara, på ägg ett medelpris af 2 mk tjoget. För de flesta husmödrar skall det blifva lätt att anskaffa dessa födoämnen för billigare pris. Då priset på fisk till och med på samma ort betydligt växlar har det ansetts bäst att därå ej utsätta något pris.
 
I utlandet nöjer man sig i allmänhet med 20 lektioner för hvarje kurs. Denna är dock obligatorisk samt åtföljes på många ställen af ytterligare 20 lektioner hvilka då utgöra repetitioner eller tillägg. Då antalet lektioner här sattes till 30, har det skett för att undervisningen skulle blifva någorlunda fullständig. Det är väl ej heller för mycket om af den 5 à 6 år långa skoltiden 30 dagar egnas åt det för hvarje kvinna så nödvändiga ämnet: matlagning? Ty det kräfves verkligen grundligare insikt i detta ämne, än hvad nu vanligen är fallet, af den husmoder, som skall kunna göra sitt hem till det som det bör vara.
 
Vårt hopp är att genom en sådan insikt skulle kunna vinnas en välbehöflig besparing i hemmen, man och barn få en sundare och kraftigare föda och mera ordentlighet och renlighet komma att råda i de husliga anordningarna. Ty den som lär sig att ordentligt sköta det som hör till ett kök, kommer tvifvelsutan att tillämpa den lärdomen påp husets öfriga förhållanden.
 
Kan vår anspråkslösa bok i någon, om än ringa mån medvärka till detta mål, fyller den sin bestämmelse och det på den nedlagda arbetet har fått en riklig lön.

Onsala, den 11:te augusti 1892. Lotten Lagerstedt. Anna Olsoni.
 
 
Då allmänna principer, som vid utarbetandet af denna bok blifvit följda, skall läsaren snart finna vara öfverensstämmande med dem, hvilka iakttagits vid nedskrifvandet at den kokbok som denna tid utkommer i bokhandeln i Sverige. Likaså äro inledningarna till särskilda lektioner i sina grunddrag de samma i det båda böckerna, hvarföre företalet som ingår här ofvan äfven blifvit undertecknadt med namnen på det personer som under förloppet af senaste sommar i samråd utstakat planen för arbetet; men då förhållandena i Sverige och Finland i många af de afseenden som beröras i arbetet äro mycket olika har en differentiering genast gjort sig gällande vid en mera detaljerad behandling af ämnet, hvarför äfven de särskilda maträtterna, som ingå i den bok som nu öfverlämnas till allmänheten blifvit självständigt utarbetade af undertecknad.
 
Helsingfors, den 14 oktober 1892. 
Anna Olsoni. Citat slut.

Först av allt kan jag inte låta bli eller ens undgå konstatera att Anna Olsoni var före sin tid, hon var ekonomisk, den bästa läromästare i huslig ekonomi på sin tid, en ytterst välutbildad hushållslärarinna som redan då för mer än 100 år sedan förstod att rester skall användas till något nyttigt och välsmakande nästa dag, hon om någon förstod också vad RÅVARUMAXIMERING innebar. Hon var som jag så många gånger redan försökt förmedla det: den som var så mycket mer än bara en hushållslärarinna, hon var föreståndarinna för Pedagogiska Matlagningsskolan i Helsingfors, det som senare skulle bli Helsingfors Universitet, låt detta bara bli sagt ännu en gång, hon var någonting mycket större än Runa Melander, hon var en förebild för all finländsk mathushållning och gastronomi, det var hon som lade grunden för all skolning av hushållslärare i vårt land, det kan inte förnekas.
 
Men till sakens kärna. Under bläddrandet i denna fantastiska kokbok, ramlar det ut ett tidningsurklipp ur boken tillsamman med en ransonerings kupong, kupongen är från den 1 oktober 1931 och ger tillgång till det som hette “VARUBODEN, N:o 2 på Petersgatan 22 i Helsingfors,  urklippet det har jag ingen aning om från vilket årtal det är, det är ett urklipp med rubriken “För köket” som ger ett antal recept på strömming, men när jag vänder på urklippet och läser igenom det som står på baksidan upptäcker jag att årtalet för detta urklipp är 1905. Ledtråden till detta är den text som står på baksidan av detta urklipp, där läser jag följande: “30 år är det den 30 dennes sedan en större eldsvåda härjade inom det s.k. Kampområdet i Helsingfors. Det var den 30 juni 1875. Så fortsätter man med att beskriva den då uppkomna eldsvådan i en längre beskrivning.
 
 
Alltså måste detta tidningsurklipp som ramlade i min famn, enligt alla matematikens regler vara från 1905 eftersom det blir 30 år framåt i tiden som urklippet beskriver en brand som förekom i Helsingfors 1895. Ibland är det ett rysligt intressant detektivarbete man får gå igenom, många gånger nästa intressantare än alla dessa spännande detektivromaner man läser, just därför att det är inte fiktiva händelser man går igenom men verkliga och trofasta händelser man sitter igen med i så enkla ting som ett tidningsurklipp och en ransonerings kupong, kupongen ja, den och tidningsurklippet har kanske, vad vet jag,  tillhört en eller några andra ägare innan den kom i min ägo och ett är så alldeles säkert, nu förblir den hos mig för alltid.
 
 
Jag skulle ju egentligen skriva om urklippet med rubriken “För köket” men hamnade på ett sidospår, det får ni ursäkta mig för men jag kunde ändå inte låta bli att lägga in det i detta sammanhang, det föreföll trots allt befogat.
 
Hur som helst. Fisk och inte minst strömming har under en lång tid, i alla fall det senaste 10- 20 åren blivit föremål för aggressioner i media och press, inte för att den på något vis är oätlig eller billig, nej, men för att strömmingen den har blivit och fortsättningsvis blir bokstavligt talat dammsugen från havet för att endast och enbart hamna som djurfoder, det är enligt min mening fullständigt absurt och helt fel. Vi borde i stället för att fiska strömming till djurfoder koncentrera oss på att lära alla konsumenter äta mera strömming, som tillsvidare ännu är den billigaste fisken man kan få tag på, men som tyvärr nästan bara fiskas för att bli just djurfoder.
 
Med tanke på alla det inlägg, skriverier och all media uppståndelse samt säl- och skarv hysteri i fiskerisammanhang och inte minst dagens fiskeripolitik som förekommer i sociala media kanske det ändå vore på sin plats tänka lite längre än vad näsan är lång och reflektera över vad som är relevant när det gäller fisk, tyvärr har vi en skara allt för många närsynta, trångsynta och egoistiska förståsigpåare som kommer med det mest häpnadsväckande och fullständigt absurda påståenden om varför vi bör gå över till att börja odla fisk i stället för att ta vara på det vilda resurser vi har i våra farvatten.
 
Jag vill gärna här citera (vem det nu än var som skrev detta) urklipp om strömming som jag har i min hand, för det ger en kraftig fingervisning om hur viktig fisk och speciellt strömming var och också är för oss konsumenter, inte bara då men även nu. Strömmingen bör få en större uppmärksamhet på lik linje den hade för över 100 år sedan,det är upp till oss alla att ta det ansvaret!
 
Citat:

“För köket”, “I dessa strömmingens dagar, då denna fiskart snart sagt är den enda som står att erhålla till rimligt pris, torde det vara lämpligt att meddela några sätt för tillagning, af strömming i olika  former. de flesta använda strömmingen endast som smörgåsrätt eller till frukostbordet, men den billiga fisken duger mycket väl att använda äfven till middag, bara man rätt förstår anrätta den.
 
Vi har sålunda först kokad färsk strömming. Den ränsas, sköljes och kokas med dill, peppar, lagersbärsblad; ätes varm med senapssås eller kall ättika och starkpeppar.
 
Stufvad strömming. Skär af halfva hufvudet på strömmingen; smörj en kastrull med smör, lägg strömmingen hvarftals däri med rifvebröd, salt, lite muskottblomma, peppar och smör samt några skifvor citron, häll lite vin och vatten på och låt det koka under lock på sakta eld. Kastrullen skakas några gånger under kokningen. Ätes till inkokt potatis.
 
Strömming med fiskfärsk. Nyfångad strömming ränsas, sköljes och torkas väl. Nedlägges i en kastrull med ett skedblad smör, lite finstött peppar, salt och 4 skedar vatten. Kokas under lock 2 timmar öfver svag eld. Färsen tillreds så: En gädda klyfves i ryggen och alla ben borttages, köttet skäres  från skinnet, hackas och stötes fint med 2 hekto njurtalg och 2 d:o (dito) godt smör; massan upplägges på ett fat och däri inarbetas 3 ägg, 2 matskedar hvetemjöl,  en thekopp söt grädde, salt, peppar efter smak. En form smörjes med kallt smör; ilägges af färsen 2½ centimeter tjockt; därpå nedlägges strömmingen i formen och öfverstryks med fiskfärs. Sättes i lindrig ugnsvärme att gräddas. Sås lagas af sammansatt smör, strömmingsspadet, hackad persilja och litet salt. Då såsen kokar, vispas ett par äggulor däri.
 
Rimsaltad strömming. Nyfångad strömming ränsas, beströs hvarftals med fint bordssalt och får ligga 3 à 4 timmar. Sköljes därpå och kokas ¼ timma i vatten. Serveras med gräslökssås eller, om sådan ej kan åstadkommas. persiljesås. Citat slut.
 
Detta var några över 100 år gamla recept som säkerligen kan implementeras och moderniseras efter dagens förhållanden och inte minst så kan dagens kockar med sin innovation och skaparglädje åstadkomma en hel del recept som säkerligen attraherar gommen och drar till sig en större publik.

Låt strömmingen på alla vis komma tillbaka på matbordet och bli en fast ingrediens i vår husmanskost!
 

Bon appetit!