Förrätt:
och en balsamico-örtkryddad sallad
Rendjursfile A la Röros
Rotsaksbrässé och klyftade fjällpotatisar
Efterrätten:
Multesuppe med tjukkmjölkspudding
och söte krydderbrödskrutonger
( Hjortronsoppa med tjockmjölkspudding
och söta kryddbrödskrutonger )
Ingredienser:
200 g hjortron
100 g socker
1 dl vatten
½ dl vitvin
1 st stjärnanis
1 st kanelstång
2 st nejlike frön
65 g socker
3 dl visp grädde
1 st vaniljestång
2 dl Tjockmjölk från Röros *
2 st gelatin plattor
100 g kryddbröd från Galåvolden gård, i tärningar *
40 g Röros smör *
Smält 100 g socker i en kastrull tills det är gyllenbrunt. Häll i vatten, vitvin, stjärnanis, kanel och nejlika och låt det koka upp.
Tillsätt hjortronen och låt det koka ihop i ca. 5 minuter. Lyft upp hjortronen och låt dem rinna av. Ta bort kryddorna. Koka ihop lagen till passlig konsistens. Passera hjortronen igenom en sil och rör dem ner i lagen.
Lägg 65 g socker i en kastrull, tillsätt grädden och vaniljestången och låt det koka ihop tills sockret har löst seg upp. Dra kastrullen ifrån värmen og piska in Tjockmjölken. Smält gelatinen i lite kokande vatten och rör den in. Fördela allt i engangs formar och låt stå kyligt i ca. 1 timme tills puddingen styvnat.
Bryn smör i en panna och stek brödtärningarna gyllene. Lägg dem på hushållspapper för att rinna av. Anrätta puddingen i en djup tallrik och häll soppan runtomkring och lägg på brödkrutonger.
Den supén vi genomlevde här på Röros Värdshus kan inte beskrivas som någonting annat än en verklig måltidsupplevelse, för det förstas så gav den en smak av det lokala och för det andra så bekräftade den det som en riktig måltidsupplevelse bygger på, nämligen, genuiteten, etiken, moralen, filosofin och tankarna omkring själva måltidsupplevelsen, den var allt igenom godkänd, just därför att filosofin runt upplevelsen bygger på det tre enklaste ting, maten, servicen och själva omgivningen, och har man vägarna förbi Röros i mellersta Norge är ett besök till denna restaurang och hotell ett givet måste, det är inte bara det kulturhistoriska byggnaderna som har en förnimbar känsla av tradition att berätta för en, även maten har i allra högsta grad en kulturell bakgrund och framförallt en jordnära förankring till platsen, den är lokal ända ut i fingerspetsarna, och det tackar jag särskilt för. Resan kan fortsätta med gott mod.
2 kommentarer:
Härliga bilder, och vilka vackra namn dom har på sina rätter!! ;) //Livsnjutarn & Pärlan
Jo ni bilderna talar sitt egna språk och maten den kan jag intyga är så genuin och lokal som det går att få.
Förrätten ur Gauldalsforssen, varmrätten från trakten intill och efterrätten bara 5 km ifrån värdshuset, snacka om lokala råvaror. Tänk då allt folk skulle lära sig att uppskatta det som finns i den egna trakten eller på den egna bakgården hur mycket intressant och dyrbart man skulle kunna hitta.
Skicka en kommentar