Skolmaten/ åldringsvårdens bespisningar... lite ur en annan synvinkel ?

Bristsjukdomen Folsyresjuka är en allt för vanligt förekommande sjukdom bland Finska medborgare och främst inom åldringsvården och bland grundskoleeleverna, dessutom av orsaker som skulle ha kunnat före-byggas på ett mycket enkelt sätt,  genom av att inte använda halv eller helfabrikat.

B 12 vitamin bristen hos den Finländska befolkningen är också tyvärr allt för hög, och som följd sjukdom förekommer i en allt för allmän sekvens bristsjukdomen b 12, med bland annat benskörhet och mjölk-syrekramp som ett vanligt förekommande hälsoproblem. Och dessa problem är en följd av att man äter för mycket halv och helfabrikat, det är den kalla sanningen av idag. Informationen om dessa nu förekommande bristsjukdomar kommer från oväntat håll och ger samtidigt en fingervisning om hur illa vi har ställt det för våra ungdomar och åldringar när det gäller att förse dem med en enligt föreskrifterna " regelrätt och mångsidigt tillrättalagd näringsrik kost"...informationen kommer från det Finländska apotekens försäljningspunkter, där det framkommit att man det 5 sista åren börjat inhandla allt för mycket vitamintillskotts preparat, och att förfrågningar om bristsjukdomar relaterade till kosten har blivit allt för vanliga, därav har man inom Apoteks-förbundet sett sig nödgad att informera Statens Näringsdelegation och Social och hälsovårdssektorn samt informera forskningssamfundet och läkarsamfundets olika organisationer för en förfrågan om vad som kunde eller borde göras.

I ett längre perspektiv kan följderna, enligt min mening, gå så långt att bristsjukdomarna blir kroniska sjuk-domar med följder som gör befolkningens hälsa kännbart kännsligare för yttre påverkan, dvs: immunförsvaret blir försämrat och kroppens egna försvarsmekanism blir reduserad. Denna information är någonting som man vet om bland annat i Stat och kommun och bland politikerna idag, att man sedan i landets kommuner bland det som beslutar om barns och åldringars bespisning valt att inte hörsamma denna information eller ens ta den på allvar något desto mera vittnar bara om en ren okunskap och inkompetens bland det berörda, eller så är det så enkelt att den kortsiktigaste ekonomiskt fördelaktigaste vinningen översköljer allt det sunda förnyftet.

Och så när nu det dokumentationsrika bevisen är lagda på bordet kan vi återgå till mitt kära skötebarn, nämligen SKOLMATEN. Och här vill jag framföra den så för sig själv tydligt talande föreskriften och lagen, Den Finländska lagen, lagen om grundläggande utbildning ( 31§), samtidigt som jag ställer ett stort, STORT, frågetecken över tillämpningen, tolkningen och praktiserandet av denna lag hos våra kommunpolitiker, och de som bestämmer över hur en skolbespisning eller åldringsvårdens bespisningar skall se ut i praktiken. Så här står det i lagen: Enligt Finlands lag, lagen om grundläggande utbildning 31§, skall skolorna erbjuda en styrd, fullviktig och kostnadsfri måltid. Måltiden skall motsvara en tredjedel av det dagliga näringsbehovet. Och skolmaten skall också vara en del av grunderna för läroplanen, som en del av elevvården och skolans undervisnings- och fostringsuppgift. Min stora förundran är om man nu då har gjort sig en rättvist och riktigt hänsynsfullt genomtänkt värdering om skolmatens betydelse bland alla våra beslutande organ i landets kommuner när trots allt situationen pekar på någonting helt annat och forskning dessutom bekräftar detta att barn och åldringar inte alls mår bra i vårt samhälle. Här har våra kommunala rättigheter totalt åsidosatts av okunniga och giriga pampar som bara ser en siffra i stället för en medmänniska.

 Någonting för alla och en var att tänka över!

Man borde kanske inte säga i detta läge Bon appetit ?

Jag väljer att säga då:

Tankar från mitt köksbord, väl bekomme !