Alla har det en sak gemensamt, det skall lära sig att skriva, läsa, räkna och kunna geografi, religion, fysik, kemi, biologi och hel massa andra välbehövliga ting för att klara sig i livet, det skall så att säga skaffa sig en grundkunskap i skolan, och den grundkunskapen står grundskolan för. Och så är det också så att alla dessa elever har den regelrätta lagstiftade rätten till en kostnadsfri måltid om dagen på grundskolan, någonting som står inskrivet i Finlands grundlag och som vi alla i landet egentligen borde vara ytterst stolta över, men... Och så är det också så att lagen säger även de att skolmaten skall också vara en del av grunderna för läroplanen, som en del av elevvården och skolans undervisnings- och fostringsuppgift. Också det någonting vi alla borde vara mer än stolta över, speciellt skolan själv och fram för allt lärare och kökspersonal.... men....?
Skolmaten hör till den kategorin av ändamål som inte borde vara föremål för debatter, diskussioner eller ens kritik, den är ju en ren självklarhet som borde enligt alla grundläggande principer vara fri från alla oväsentligheter som politik och okunskap, prioriteringar och dåliga lösningar. Politik i den bemärkelsen att någon okunnig idiot till politiker sitter i en kommun och påstår sig föra elevernas talan och trots allt gör inbesparingar i kosthållet samtidigt som han själv tar sig en en timmes paus i form av en mer eller mindre kostbar affärslunch...??? Okunskapen smyger sig in i skolmaten i form av dåligt utbildad personal, ja tyvärr finns det allt för mycket av den varan också, och det begrundar jag på den enkla observationen att man nedlåter sig till allt för många dåliga lösningar och prioriteringar som görs på skolan, dels av politikerna i kommunen, men också skolan själv samt också kökspersonalen, så här får det nog alla ta åt sig av den kalla duschen och kritiken som kastas fram.
Skolmaten är enligt en del folk inte alls så illa som den framställs, och visserligen kan det vara befogat med ett slags lindrigt erkännande att i något fall kan det hända att den är bra men i det allra flesta fall är de då fråga om skolmat på skolor som hör till det få undantagen där den behandlas moderligt med stor kärlek och omsorg. Annat är det på det allra flesta ställen, där hanteras maten och eleverna som ett kolli, maten består av industrimat, halvfabrikat eller färdigmat som ingen, inte ens kökspersonalen själv har någon som helst uppfattning om vad den kan tänkas ha för effekt på de som äter den, om den är näringsfull, hälsosam eller ens mättande, och till råga på allt så skall eleverna hinna äta upp den på en kvart i en atmosfär där ingen som helst njutning eller omsorg bjuds eller ens är befintlig, och så talar man om att skolan skall följa gällande kost rekommendationer och att det skall höra till elevvården i ett undervisande och fostrande syfte, pyttsan säger jag då, vackra och fina ord men tyvärr helt utan relevans.
Skolmaten kommer alltid att fånga någons intresse, positivt eller negativt, och så länge den är i det läget den nu är då den bara mer och mer ned-prioriteras blir den totala summan av poängen under minus strecket, jag har en gång förr sagt det samma och förundrat mig över hur det är möjligt att i ett land som Finland, som enligt Hela Europa anses ha världens bästa skolor och pedagogik även har världens sämsta skolmat, hur kan den ekvationen bindas samman till ett positivt intryck, det förstår jag inte. Det jag däremot förstår är att det är dags för att gå in i den tredje fasen av skolmats striden. Hävda barnens rättigheter till en ordentlig och fullvärdig kost och därigenom en god och näringsriktig måltid med ett hälsosamt liv som slutmål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar