Besparingar i kosthållet !

Är det att vara innovativ och framåt strävande, är det att föra en hållbar utveckling?


Det är inte alltid man kan se ljust på vardagen hur mycket solen än skulle titta fram, jag har nu i en längre tid försökt att förstå skolkökens ideologi och framför allt fatta kostchefernas tankebanor, varför man tänker och gör som man gör med kosthållet-skolmaten runt om i landet, och varför man envisas med att framhålla den redan så utnötta frasen; att skolan följer de fastslagna kost rekommendationerna och att det inte fattas maten någonting,  men hur mycket jag än försöker att se det ljusa i saken blir min förundran och förbannelse bara större, och det allra värsta är att kostcheferna runt om i landet, största delen av dem, påstår sig föra en hållbar utveckling genom av att skära ner i personalstyrkan och penningsanslagen, och därtill ännu poängtera detta som om det var en ytterst god sak, det här är beklämmande och mycket sorgligt för skolmatens del och i slutändan även en katastrof för eleverna.

Många insändare och debatter har jag fattat min penna för, talat och handlat för elevernas bästa just för att det skulle kunna få njuta en ordentlig skolmåltid, en smakfull och näringsrik sådan, dessutom i en i alla avseenden varande lugn och harmonisk miljö, som det så fint skall heta, men ingen skola i Finland ännu lever upp till. Argumenten har varit många bland dem som varit både för och emot, lika många bra som dåliga, men botten nåddes nog när en av kosthållscheferna påstår sig föra en hållbar utveckling, och att hon är innovativ i och med att hon vill göra nedskärningar i både anslag och personalstyrka. I sådana här fall går det inte att lägga band för tungan, man måste bara agera och det illa kvickt, dessa argument är rena skändningen av det vad som egentligen menas med innovativt tänkande och handlande, man blir ju lindrigt sagt ordentligt förbannad.

Att man kan begrunda hållbar utveckling på kriterier som att man minskar på kökspersonalen, (även om det betyder naturliga avgångar i form av ålderspension, och inga nya anställningar heller är aktuella), och att man drar ner kostnaderna på matportionerna från att ha varit 2.86 euro till nuvarande 2,76 euro är ju en motsättning i sig och bevisar bara det kalla faktum att kosthållet på skolorna, även i jakobstad är under all kritik och sämre kommer skolmaten med all sannolikhet också att bli på grund av detta.

I all ära och välmening kära kostchef, men frågeställningen om skolornas kosthåll kan uppvisa en hållbar utveckling kvarstår. När manskap och anslag dras ner är det inte frågan om att hålla en hållbar utveckling som är förenligt med en god etik och service, det är att lägga ner en verksamhet, eller som nu i skolornas fall, prioritera bort matens betydelse för ungdomarna hur mycket man än vill framhålla att maten har blivit bättre. Och visst, det är glädjande att man även i kosthållet i Jakobstad kan påstå sig vara innovativ, men då skall man också komma ihåg detta:  att vara innovativ när det gäller kosthåll och mat generellt betyder inte att man skall skära ner på anslagen och servicen, innovativt tänkande för både så väl skolköken som restaurangerna, bland kokerskorna, kockarna och gastronomerna är att kunna utveckla nya användningssätt på den traditionella nordiska råvaran, och att förena den bästa nordiska tillberedningsmetoden och kulinariska traditionen med impulser utifrån, men fram för allt betyder det att kunna utrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man skall kunna förbinda med sin egen region, det är att vara innovativ, något som blev fastslaget av alla matambassadörer bara så det blir klarlagt en gång för alla.

Att man sedan välkomnar till Jakobstad Marthaförbundets, Operation skolmaten,  är beundransvärt och att man även infört närodlat i kosthållet är ett gott steg i rätt riktning även om otroligt mycket av en slags attityd-förändring ännu kvarstår. Det är inte frågan om att varken jag eller någon annan av de som strider för en bättre skolmat skulle anse eller mena att skolmaten skulle behöva leva upp till en slags restaurangstandard eller att vi skall tänka oss tillbaka 20-30 år, tvärtom, tänka innovativt, vilket i slutändan är det som skall gagna eleverna, lärarna och även skolköks-personalen, det om något är att framhålla en hållbar utveckling.

Att ta till nedskärningar i personal och portionskostnader för att framhålla det som en slags innovativt tänkande med avsikten att kunna uppvisa en hållbar utveckling är ju rent absurt och bevisar bara tyngden av otillbörlighet och arrogans när det gäller skolelevernas framtid och hälsa , och där, kära kostchefer, och för den delen också alla andra kokerskor på skolkök landet runt, där är ni delaktiga i den arrogans och dåliga utveckling som skolmaten uppvisar.

Åsikterna om skolmaten lär nog aldrig ta slut, det är något vi får leva med

men förhoppningsvis får det dåliga hushållandet med skolmaten ett snabbt slut.