Min ansträngning bestod i att bestiga det lokala fjället med skidorna på, uppåt i ca 2½ timme. Ni kan förstå att det blev till en ansträngning då det bara gick upp över, och det värsta av allt är att det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Men den här fysiska aktiviteten med den otroliga ansträngning som det medförde gav ändå till slut en belöning, ett lyckorus och en känsla av frihet, mod och styrka. Segern över smärtan och den fysiska ansträngningen tog vi ut med en portion av det allra bästa jag vet i matväg, ärtsoppa, den smakade rena himmelriket, speciellt när den ännu till blev tillredd vid sidan av skidspåret. Dagen blev komplett, rik på naturupplevelser och smaker.
Bon appetit.
(Ps: nämnas bör att även Runeberg var med på ett hörn, Runebergstårtan
intogs med kaffet över bålen, smarrigt, kulturella smaker i naturen, kan det bli bättre. Ds.)
3 kommentarer:
Tack för ett fint tips! Ärtsoppa ute om vi skidar över isen till torpet på sportlovet med pojkarna som vi brukar. Inga fjäll att bestiga men stora doser frisk luft ger alltid aptit...och sen en rykande kopp kaffe vid ett hus som sover törnrosasömn vintertid.
Jag hör du är också en naturmänniska.
Och som du säger så är det inget fel på aptiten när man fått ordentligt med frisk luft. Det är det här som man kan säga att är LIVSKVALITET, eller hur?
Jepp, och vi har underbar natur här i norden. Och årstidsväxlingarna gör att man aldrig slutar faschineras. Alla årstider har sin charm.
Skicka en kommentar