Social gemenskap och ett pedagogiskt ansvar. Barn och mat.

Vi lever i dag i en värld där teknik och data styr vår vardag på både gott och ont, och aldrig förr har vi människor hungrat så mycket efter information som idag. Man kan på goda grunder säga att vi har blivit offer för den moderna tekniken och inte minst lagda i datorns bojor.  Det kan verka en smula patetiskt påstå någonting annat än att allt detta är nödvändigt bara för att vi surfar på en våg av elektroniska signaler med en teknik som är så överväldigande och användbar, men ironiskt nog har effekten för många blivit just det rakt mottsatta, den hungern efter ny information och kunskap som har fängslat oss vid datorskärmen sprider även information med tvivelaktiga intensioner, falska löften, lurendrejeri och gud vet vad, någonting som påverkat många i en mycket negativ riktning.

Det har också blivit en samhällstrend att kunskap skall inhämtas genom media och internät, och det gör oss på många sätt väldigt sårbara. Förr i tiden skaffade man sig kunskap och information genom tidningar och böcker eller bara från mun till mun, må hända kunde det mången gång vara både god eller dålig information man fick, men den skadade oss ändå aldrig på samma sätt som dagens budbärare, Datorn gör. Och ack ja, det är viktigt att framhålla det ungas rätt till informationssökande över nätet men det är också lika viktigt poängtera det vuxnas ansvar i att följa med vad slags information som ges och tas emot, att den är saklig och relevant och inte minst korrekt. Datorer och nyskapande teknik har kommit för att stanna det får vi nog alla ödmjukt konstatera, men det betyder inte att vi för den skull skall ge avkall på en del högst primära villkor.

Den dagliga dosen av närhet till andra, familj och vänner, den pedagogiska kontakten mellan lärare och elever och inte minst mellan barn och förälder är livsviktig.  Den sociala kontakten och närheten till andra, om så bara vid matbordet där hemma i familjen eller på skolan mellan lärare och elev kan bara nås genom ett slags förhållande: kontakten människor emellan. Låt vara att någon av er tycker jag är på villospår eller ute och cyklar, eller på en ”bärtur” som man så kluriskt uttrycker det här i Norge, men faktum kvarstår ändå, den bästa informationskällan och spridaren av information är faktiskt vi människor. Och vi har en förmåga i det att kunna lyssna på varandra när det behövs och det är unikt.

Datorn med internät skall vara ett hjälpmedel  i kunskapssökandet, den skall inte vara en barnvakt. Den uppgiften skall överlåtas till en människa.  Jag blir alltid om nu inte så skrämd som ilsken men nog så förbannad över situationer där vuxna låter datorn bli en slags barnvakt och undrar ofta i mitt stilla sinne över vad slags människor det blir ut av dessa stackare. Jag vet, jag är fanatisk i min predikan om barn och mat, måltidsgemenskapen och måltidsfostran, men jag vill påstå att det behövs nu mera än någonsin förr, och det av den enkla anledningen att så många av oss på en så kort tid -”lärt oss att glömma och välja bort”- ett av dessa primära villkor för all överlevnad.

Barn och mat hör till några av det mest elementära ting som finns på jorden och borde, kunde man då också tycka, vara högst prioriterat i samhället och bland enskilda människor, men tyvärr så är det inte alltid så. Vi blundar för det faktum att vi åsidosätter våra nära och kära, den växande generationen, de får allt för ofta ge vika för våra egna intressen och ideal. Barn och mat är inte det första man som förälder tänker på, tankarna kretsar nog mera omkring problemet med att få tiden till att räcka till för alla olika göromål, måltiden den kan man ändå överse, det finns så mycket mera viktigare saker i vardagen som kräver all uppmärksamhet, men som sagt, min mening är att det går bara till en viss grad att nonchalera detta sorgliga faktum.

Ett av de största bevisen för att någonting har gått galet i samhället med både måltidsgemenskap och måltidsfostran för just barnen (och i lika hög grad även för vuxna) är den inskränkta och tidspressade vardagen vår, och det å sin sida har föranlett till att en massa nya, men ack, så nödvändiga former för pedagogisk måltidsfostran har sett dagen ljus, jag tänker nu närmast på smakskolor för barn.  Det tråkiga är att vi själva har skapat oss den här dystra verkligheten med våra matvanor och det absurdaste av allt är att vi även överför det på våra barn, dessutom helt villkorslöst.

Smakskolor är inte bara ett resultat av en såkallad likriktning i smaker, jag menar på fullaste allvar att det också är en konsekvens, ett resultat, baserat på saknaden av en riktig måltidsfostran. Smakskola och måltidsfostran är en riktig utväg i ett snedvridet samhälle med dåliga matvanor och det ända fungerande pedagogiska verktyg man kan reparera skador av det här slaget med. Man får ju hoppas att också samhället tar sitt ansvar och börjar använda det här pedagogiska verktyget som dessutom gett bevisligen goda för att inte säga revolutionerande resultat där det använts och inte överlåter det här ansvaret till bara ett få antal entusiaster på området. 

Samhället har också hur otroligt eller konstigt det än kan låta ett stort och gemensamt ansvar i att måltidsfostra alla barn och vuxna, måltidsfostran och smakskola borde ingå i all skolundervisning över hela linjen och tillämpas mera som en regel än ett undantag, det borde helt enkelt stadsfästas i en förordning. Och tro det eller ej men så kommer det att ske även om vi ännu är långt ifrån medvetna om det. Jag vill ge en stor eloge till alla de entusiaster som med enkla medel och av egen fri vilja, med en målinriktad, regelrätt och pekpinne fri måltidsfostran kämpar för bättre matvanor hos såväl barn som vuxna.

Det pågår en hel del aktivitet runt omkring det här ämnet och ett i leden av många barn och matprojekt är bland annat barnens egen matfestival här i Norge, ett Barnas egen matstreif. Lekskola, förskola och småskolebarn vallfärdar till matfestivalen och det inte att förundras över när lockelserna är så många och spännande, som t.ex. att få fånga sin egen fisk eller krabba och sedan också få vara med om att tillreda dem med det bästa av det bästa kockar i landet. Det sägs, och det inte alls utan grund, att de goda och glädjefulla matvanorna skall formas och skapas i barndomen och det gör man sannerligen på matfestivaler av det här slaget, här är det den nära och sociala kontakten mellan barn och vuxen som skapar den goda stämningen och lusten till nya smakäventyr. Ta dig fri från tekniken en stund och låt äventyret börja med ögon, näsa och mun som ledsagare. Någonting för alla och en var att tänka på lite oftare.

Bon appetit