Aj ja glömde visst nämna att festivalen är från den 5 - 27 maj varje år.
"Det var klosterträdgårdsmästare och apotekare som på medeltiden grundlade sparrisens goda rykte och höga anseende. Även om man på medeltiden inte hade klart för sig de höga halter av vitaminer och mineraler och den låga kalori- och fetthalt som sparris har, hade sparrisen ett starkt rykte om sig att vara mycket nyttig och till och med besitta ”mystiska krafter”".
Ludwig den XIV hade en stark tro på sparrisens undergörande egenskaper och han lät plantera sparris i sin slottsträdgård. Det var också då som sparrisen fick sitt attribut som ”Kunglig grönsak”. Vid denna tidpunkt gjorde också sparrisen sin entré i de tyska adelshusen, och sparris från egna odlingar serverades vid finare mottagningar. De första sparrisrecepten dyker upp redan 1581 i ”New Kochbuch”. Författare till dessa var Max Rumpold, som var kock hos Kurfursten i Mainz.
Här kommer ett enkelt recept på kokad sparris, i det här fallet den gröna.
Kokning av sparris har alltid varit föremål för diskussion och att koka den här ädla grönsaken på det rätta sättet fordrar mera skicklighet och kunnande än bara tur. Det finns många olika påståenden om hur sparrisen skall kokas och det flesta av dessa råd kan möjligen komma under kategorin acceptabla, fast merparten av dem är urusla. Jag har både sett och smakat sparris som rent ut sagt sett ut som den blivit släpad efter en bil, helt sönderkokt och fullständigt smaklös. Och jag har fått uppleva sparris som näst intill skändning knappt fått sig ett vattenbad heller. Den här grönsaken kräver all uppmärksamhet och koncentration den kan få för att den skall bli en succé och nå upp till det gastronomiska rykte den så väl förtjänar.
(Vill man kan man också strö på en hel del finhackad paprika i olika färger, en paprikasalsa. fören man häller på den obligatoriska såsen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar