( Brillat-Savarin )
"Njutningen av bordets gåvor är förbehållet människan; den
förutsätter ingående förberedelser för måltidens tillberedning,
val av plats, stämning och invitation av gäster. Glädjen vid att
äta kräver, om inte hunger, så i varje fall aptit; njutningen av
bordets gåvor är däremot allt som oftast oberoende av dessa två.
Under den första serveringen, och i öppningsfasen av en måltid,
äter alla begärligt, utan att växla ett ord, helt ouppmärksamma
på vad som kunde ha blivit sagt, oavsett vilken ställning man har
i samfundet, man glömmer allt runt omkring sig och blir som en
av många på en stor fabrik. Men så fort man får behovet mättat,
tilltar konversationen, och en annan tingenas ordning framträder,
den som tills då endast har varit en konsument, blir en mer eller
mindre "älsklig bordskamrat", en muntlig korrespondent som
lyssnar och ger sig tid till diskussioner.
Njutningen av bordets gåvor medför varken hänryckelse, exstase
eller begeistring, men vinner i varaktighet det den förlorar i
intensitet, och får sin särprägel särskilt genom det privilegium
den har monopol på, nämligen till att göra oss väl upplagda till alla
andra njutningar, eller i det minsta ge oss en tröst för förlusten av
dem. Säkert är ändå att efter en gott tillrättalagd måltid fylls
kroppen och själen av en vällust och ett välbefinnande ".
av Jean Anthelme Brillat-Savarin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar