Kalvdans... eller råmjölkspannkaka, Österbottnisk "pana cotta",
kalla den vad som helst men lika god är den för det. En gammal-
dags dessert som tyvärr håller på att bli allt mer bortglömd, och
så utrotningshotad att den egentligen borde finnas på Unescos
världsarvslista över sällsynta maträtter.
Kalvdansen har en tradition som går långt tillbaka i tiden och ska
med all rätt klassificeras som en gastronomisk pärla, kalvdansen
är absolut en förespråkare för den kortresta och lokala maten, den
är minsann en ambassadör för det ärligt genuina och hederligt
lokala med en uppriktighet som man redan känner av på smaken
Att den första mjölken från kon när den kalvat är den bästa till att
laga kalvdans på vet nog alla bönder, och främst deras husmödrar
eftersom den vetskapen är ett stycke tradition som gått i arv från
den äldre generationen till den yngre. Förr var det så allmänt vid
varje bondgård att göra kalvdansen att den närmast räknades som
en rutinsyssla. Idag när massproduktionen, industrialiseringen
och effektiviteten har tagit överhand är det tydligt att kalvdansen
håller på att bli en allt för bortglömd rätt och en rätt som man på
några få gårdar ännu, - som för att minnas den gamla goda tiden-
håller kvar. Det tycker jag är väldigt synd då kalvdansen kunde
vara en internationell, lika mycket som en nationell angelägenhet,
ett kulinariskt stämpel för tex, det österbottniska, den är ju trotts
allt ett stycke tradition och kulturhistoria, den om någonting är ju
som jag redan nämnde en förträfflig förespråkare för gårdsbruks-
mat, lokal mat och kortrest mat.
Jag är den första att föreslå att vi Nordiska kockar som förbundit
oss till det så fina köksmanifestet där vi fastslagit att tiden är
mogen för att skapa ett nytt nordiskt kök som i kraft av sin väl-
smakenhet och egenart skall kunna mäta sig med det största
köken i världen, också bör göra stor reklam för just kalvdansen,
den om någonting är ett typiskt exempel på vad själva det så
viktiga köksmanifestet förespråkar. Och alla de som inte har fått
stifta bekantskap med själva manifestet kan läsa det längst nere
på min blogg. Det behövs inga stora insatser eller kostnader för
att ge kalvdansen upprättelse, det enda som behövs är en stark
gemensam stämma ifrån oss kockar, med en enad röst kan under
ske. Förespråka, var entusiastisk, innovativ och fram om allt
värna det lokala och kortresta även om du inte har undertecknat
själva manifestet, på det viset säkrar vi inte bara kalvdans men
också allt det som är kännetecknande för den Nordiska maten.
2 kommentarer:
Jag undrar, hur får jag tag på råmjölk om jag inte är mjölkbonde? Mormor lagade ofta och jag älskade kalvdans men varken jag eller mor har gjort för vi bor i stan....
Bästa matvän! Det enklaste sättet för dig att få tag på råmjölk är att besöka någon bondgård och där fråga efter denna råmjölk, men för att du skall kunna få råmjölken behöver du besöka en bonde som har kalvning på gång, dvs du bör veta att den bonden snart skall få en kalv... för det är den första mjölken som kalven skall få av sin moder som är bäst till kalvdans, jag vet inte för övrigt hur det är i Sverige men hemma i Finland brukar man få köpt den som frysen i vissa välsortimerade livsmedelsaffärer. Och jag själv brukar besöka min svågers bondgård hemma i österbotten, Finland för att få den eftertraktade råvaran. Och den är guld värd, Äkta traditionsmat på sitt bästa, tyvärr så utrotningshotad att den borde ingå i Unescos världsarvslista.
Skicka en kommentar