Att man i viss mån försöker förespråka goda och hälsosamma måltider i den här sektorn ( även om det bara är ett försök) är en sak, men när man i samma andetag väljer industriellt tillverkad mat, fullproppad med tillsatser och prioritera bort den uppriktiga och ärliga, rena och äkta råvaran med sin fulländade smak, anser jag att man har rätt att reagera.
Alla har vi varit barn någon gång, och många av oss har barn som antingen går i dagis eller skola, och så är det ju så, om jag får uttrycka det lite vemodigt, så kommer vi alla tyvärr att bli äldre för var dag som går och förr eller senare komma hamna ut för det kalla faktum som så många åldringar redan hamnat ut för: bli beroende av andra.Tänk på det nästa gång du sätter dig ner för att äta en god middag där hemma, hur smakar ditt barns skolmat, eller din mors eller fars mat på åldringshemmet, och hur mycket kärlek och känsla är det satt av i den maten som det serveras, och för att inte tala om tid ännu till.
Kärlek och omtanke, två enkla grepp i måltidssammanhang som kunde så enkelt framhållas och förverkligas har åsidosatts så till den milda grad i den offentliga sektorn att det med ord inte går att beskrivas och man får ju hoppas att när den egna tiden en vacker dag kommer, att man behöver slippa uppleva det tillståndet. Missförstådd och smaklös mat är som sagt det tristaste jag vet och skolmaten samt maten för åldringarna våra är det bästa exemplen på just detta, smaklös mat, varför ? Anser man att maten inte får vara för smakrik åt våra unga och gamla, att det har förlorat en del av förmågan att kunna känna smaker, ja då har man tolkat situationen felaktigt vill jag påstå, för smaksinnet är det sista vi förlorar innan vi dör, vi kan bli döva och blinda men smaken den sitter fortsatt där.
Bon appetit???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar