Skolmat...bör man hålla det man lovar???

Skolmaten i Finland och det Nordiska samarbetet

Finland är i år 2011 ordförandeland för nordiska ministerrådet och som huvudtema har Finland valt hanteringen av klimatförändringar på alla nivåer.  Den så kallade offentliga måltiden, alltså, skolmaten, dagismaten och bespisningen för våra åldringar är också inkluderade i det mål som temat hanteringen av klimatförändringar på alla nivåer för med sig. Den offentliga måltiden har ett stort ansvar i att kunna uppfylla detta mål genom av att förse sina måltidsgäster med en så miljövänlig och hälsomässigt korrekt måltid som möjligt. Det handlar inte bara om att kunna tillgodose ett behov, det handlar också om att kunna vidareförmedla ett viktigt budskap. Att kunna äta klimatsmart, vilket för de offentliga kökens del innebär att man skall tillgodose sina gäster med handgjorda måltider på lokal och närproducerade råvaror av bästa kvalitet, alltså mat som inte rest långväga, dvs Kortrest mat, de är det enda rätta om vi skall tänka klimatsmart. 


Om man tillreder mat på råvaror som har rest nästan ett helt varv runt jorden förren den dimper ned vid det egna köksbordet eller i den offentliga matsalen, som typ: tonfisk, fryspackad torsk, sej eller andra dylika råvaror från fjärran land, ja, då är man inte medveten om konsekvenserna för sitt handlande och absolut inte en som värnar om miljön, man är nog mera att betraktas som en miljöbrottsling i det fallet.

Det kan tyckas som att detta är som en dålig repris och kanske provocerande, och till det replikerar jag med följande. JO, jag provocerar och jag gör det fullt medvetet och med avsikt. Varför. Hm, Tja, ni i Jakobstad lär nog inse det nog så snart att ni blivit lurade på konfekten riktigt ordentligt då det gäller skolmaten och det som blev lovat i våras, men det är upp till er själv om ni vill agera eller låta det passera.

Jag drar till minnes att man i Jakobstad tidigare i vår uttryckligen och bestämt påstod sig vara inte bara vara redo utan också villiga till att börja laga maten från grunden av i centralköket och på utdelningsköken  runt om i staden, kokerskorna var glada dessutom i tidningsspalterna över att äntligen få visa sin  yrkesskicklighet och därigenom också kunna ge uttryck för sina kunskaper. Nu är det däremot så att när jag närmare granskar skolmatsedeln för hösten slår det mig med ett kallt faktum att man fortsättningsvis utövar den där så kallade kartong-kock och konservburksmentaliteten i Jakobstad och när man kontaktar kostchefen för staden är hon fullständigt arrogant och hopplöst avhållsam till att kunna ändra på den attityden. 

Man ursäktar sig med att de är vad eleverna vill ha, kartong och konservmat, och man påstår att detta dessutom är hälsosamt…det är rent ut sagt både vidrigt och groteskt, och så skall vi samtidigt komma ihåg att eleverna, i detta fall måltidsgästerna har inte haft några andra val än att äta det som bjudits, att påstå att detta är det som eleverna vill ha är ett bevis som talar om för mig att här har man inte tänkt igenom vad man vill bjuda sina elever, man har väl följt minsta motståndets lag, eller så har man helt enkelt inte tänkt efter, om man nu alls överhuvudtaget har tänkt. Med vilken lögn anser man sig kunna föra fram detta som ett alternativ för den handgjorda och riktiga maten, jag bara frågar, har inte kosthållet i Jakobstad fört sina måltidsgäster bakom ljuset när burk och kartongmat fortsätter att vara de normala råvarorna på skolköken, inte ens riktiga grönsaker hanterar man utan man leker ännu med frysta förkokta grönsaker på påse. Vart tog den utlovade ärligheten i att göra allt från grunden vägen och är detta klimatsmart tänkande ???? Jag kräver en allmän ursäkt från kostchefen och kosthållet i Jakobstad för att de har fört elever och föräldrar bakom ljuset, nu handlar det inte mera bara om pengar nu handlar de även om beteenden och attityder hos kökspersonalen. Skärpning på er. Man skall hålla vad man lovar, speciellt och i synnerhet om man går ut med det offentligt! Jag vill också påpeka att detta gäller givetvis inte bara jakobstad utan även alla andra städer och kommuner i vårt land. 


Det handlar om planering och organisering och om synen på det egna yrket bland köksorna på skolorna och det som skrämmer mig mest är att samtidigt som vi restaurangkockar skapat oss en yrkesstatus verkar det som om skolköksorna i sin tur har slutat att bry sig.

Bon appetit