Med gastronomiska förtecken ... en god historia med ett smått sorgligt slut.

Jag minns det som igår, den varma sommardagen med en stilla bris som svepte in över land och en klar blå himmel som förebådade vackert väder i flera dagar, och att därmed var också sommaren glassens högtid. Det är det här som är upptakten till den euforiska känsla och det smått hypnotiska tillstånd man så väl känner igen sig i just med att äta glass. Alla har vi känt av den lycka en kall glass skänker och ger oss under sommarens allra hetaste dagar, och ingen har väl någonsin tackat nej till en portion glass, när det väl bjudits, och för en del är till och med glassen så helig att den äts även under vinterhalvåret o ansett väder och vind.

Året var 1928 då Oy Jakobstads Glassfabrik, senare känd som Sun Ice, inledde sin verksamhet i Jakobstad och jag tror att då ännu visste inte bröderna Sundell om hur stor nationell uppmärksamhet deras glass skulle få, det var något man så småningom nog skulle upptäcka. Sun Ice glass blev med tiden allt mer känd bland folk och blev faktiskt också folkets favorit nummer ett, Sun ice varumärket blev till sist även symbolen för glassarnas glass och enligt min mening också en nationell gastronomisk matskatt och därmed en nationell ägendom.

Ni måste ursäkta mig för att jag ger utryck för mina känslor i detta fall, men tyvärr, för att säga det milt, så gick en bit gastronomisk historia och ett kullinariskt arv i graven när Sun ice övertogs av den stora jätten i livsmedelsindustrin, Saarionen Oy.

Året är 1997 då Saarioinen Oy köper glassfabriken Oy Sun Ice Ab. Varefter Sun Ice säljs vidare till Ingman foods. Det är den dagen ett unikt glassrecept i Jakobstad går förlorat och som jag redan nämnde en historiskt värdefull smak, en kullinarisk matskatt går i graven. Det finns säkerligen många ursäkter och orsaker till varför man sålde bort glassfabriken, och förmodligen även godtagbara orsaker till varför, men inget är ursäktbart eller ens förlåtbart när det gäller Saarioinens och Ingmans fumlande och hantering av en så värdefull nationalskatt som Sun Ice, den smaken man på Jakobstads glassfabrik lyckades avla fram genom ett mycket exklusivt och förhoppningsvis, patenterat recept, var så unikt att det egentligen aldrig borde fått komma ens i närheten av någon stor livsmedelsindustri.

Nu kan vi bara försöka minnas den tiden genom dagens glassutbud och  på något slags drömaktigt vis förnimma den smak vi blev uppvuxna med i Jakobstad under ledning av Jakobstads Glassfabrik och när vi väl vaknar upp ur den drömmen konstaterar vi bara att dagens glassar, vems de än måtte vara, är långt ifrån lika smakfulla som Sun Ice glassen var. Om nu någonting ens kan vara till en liten tröst så skulle det kunna vara det att den glassen med sin unika smak har etsat sig fast i så många människors minnen att den svårligen kan glömmas. Vi minns dig än i dag som den du var, världens godaste glass, den om någon hade platsat i Slow foods Smakernas ark, men nu är det dock nog mera: Jakobstads glass Rest in peas !!?