lördag 23 januari 2016

Maten och vården.


-"Sjukhuskocken är lika viktig som kirurgen för patientens framtidsutsikter"-

Det här menar Mone Sæland, Første Amanuensis på Fakulteten för hälsoyrken, Högskolan i Oslo och Akershus och jag kan inte annat än hålla fullständigt med i hennes argumentering.

Både äldre och nyare forskning över det sista 40 åren visar på en utbredd undernäring hos en oroväckande hög andel av patienter på våra sjukhus och åldringshem. Med undernäring menar man här både felaktig mathushållning och kosthåll som gör patienterna undernärda.

Antagligen är det här ett gammalt problem och ett problem som förekommer över hela den västliga världen.

Så mycket som 30 % av alla patienter är undernärda vid tidspunkten för inläggning på ett sjukhus. Ytterligare 30 % kommer att bli undernärda under sin sjukhusvistelse, tillsammans blir detta mera än hälften av alla inlagda patienter. Sällan blir undernäring upptäckt och allt som oftast även förbisett, och allt för ofta är det så att ju allvarligare sjukdomsdiagnosen är desto felaktigare blir också kosthållet för patienten.

Hälsomyndigheternas definition av god kvalitet på kosthålls arbetet föreskriver att åtgärderna bör tillpassas patientens behov. Många flere patienter kunde troligen ha blivit helt friska eller i det minsta friskare om övervakningen och upprätthållandet av deras näringsfysiologiska tillstånd genom kosthållet hade varit högre prioriterat inom hälsovården. Det kunde frigöra stora resurser, ett patientdygn kostar samhället nämligen en hel del.

Senast 24 timmar efter inläggning på sjukhus borde individuellt kosthåll och näringsfysiologiska åtgärder verkställas för patienten oberoende om patienten kan eller inte kan äta själv. Farmakologer, psykologer, läkare, sjuksköterskor, ergoterapeuter, kliniska näringsfysiologer och kökspersonal bör vara involverade i detta nödvändiga teamarbete.

Den dagliga värderingen av behandlingsförloppet bör inkludera patientens kosthålls status och näringsfysiologiska tillstånd samt hans eller hennes tillfredsställelse med maten. Huvudmotivet är ju en bättre patientomsorg och inte minst att spara pengar.

Äldre patienter över 65 år är en särskilt utsatt och sårbar grupp, inte minst för att förväntningarna både från patienten själv och behandlingsapparaten är mera dämpade. Vi godtar, felaktigt och allt för lätt, moderat undernäring som en naturlig del av det att åldras. Nyare forskning har emellertid kunnat påvisa att felaktigt kosthåll och därigenom undernäring hos äldre är förbundet med ökad risk för livsstilssjukdomar som diabetes, hjärtkärlsjukdomar, cancer och för tidig död, det vill säga att dö fören man nått en ålder av 75 år.

Felaktigt kosthåll med undernäring som följd hämmar också förmågan att kunna tackla stress situationer, till exempel ett lårbensbrott och den påföljande behandlingen, och lunginflammation är en fruktad komplikation efter ett kirurgiskt ingrepp speciellt hos äldre som dessutom inte sällan leder till dödlig utgång.

Det tragiska utfallet för en 73 år gammal man som låg 15 dagar på ett sjukhus, praktiskt talat utan mat och dryck hela denna tid kunde med största sannolikhet ha undvikits om sjukhuset hade varit lika upptagna av att behandla hans näringssituation som hans lårbensbrott.

Kosten är vår största miljöfaktor. I loppet av ett år äter och dricker en vuxen person mer än ett ton. Ingen annan enskild faktor har så stort inflytande på vår hälsa och vårt välbefinnande som den mat vi stoppar i oss. Men det tar tid förrän kosthållet får synliga följder och kanske det är någonting av en förklaring till den dåliga uppmärksamheten och statusen runt omkring rätt och riktig mat till rätt patient på våra sjukhus.

Det är faktiskt så att sjukhuskocken är lika viktig som kirurgen för patientens prognos.
Att det kräver andra resurser att bli kirurg än att bli kock är en helt annan sak. De som hamnar på sjukhus löper troligen större risk för att bli undernärda än de som hittills hållit sig friska. I Sjukhusens Kosthålls och näringsfysiologiska arbete för inlagda patienter bör man därför också sträva till att hålla människorna friska och glada längst möjligt efter sjukhusvistelsen för det om något är till nytta och glädje både för den enskilda som det alltmer pressade hälsoväsendet.



Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen