tisdag 23 oktober 2018

Skollunchen skippas av elever i Jakobstad




Mat och hälsa är något som berör oss alla, det är en ofrånkomlig och väsentlig del av vårt vardagsliv. Vi styrs av en otröttlig aptit som skapar hunger. Aptiten är människans och djurens psykiska behov av att äta och aptiten sammanfaller allt som oftast med hunger, (den känslan som uppstår när magsäcken är tom) aptiten styrs också av andra förhållanden som, ljudintryck, synintryck, känslor, humör och förväntningar, aptiten är en förnöjelse och ett behag, men behaget blir också lika fort till ett obehag om inte alla förhållandena, det fysiska som psykiska är i balans.

Den balansen har vi vuxna haft en stor inverkan på då det gäller våra barn, speciellt för alla de som går i skolan och får en lagstadgad kostnadsfri skollunch, den lunch som i landet vår går under benämningen den Offentliga måltiden. Påståendet om att inget annat land har så bra skolmat som Finland klingar uruselt och illa valt när vi gång på gång får via media serverad en helt annan bild av den offentliga måltiden i landet vårt. Mat som serveras flera dagar gammal, mat som serveras kall, mat som inte räcker till, mat som inte uppfyller alla det näringskrav vi ställer på sund och frisk mat och sist men inte minst, mat som ingen vill äta, detta är tyvärr vardagsmat vi blir serverade genom media, en kost vi svårligen kan smälta.

Vi har ofantligt många exempel på dåliga förhållanden, även om det finns otroligt goda undantag, undantag vi inte kan annat än rosa högt för sina strävanden, men så finns det också skräckexempel på hur illa det kan gå när alla de värsta förhållandena sätts samman i ett konkret exempel, och Jakobstad är ett sådant exempel, dessutom en värsting bland dem alla.

Kapitlet skolmaten i Jakobstad kännetecknas av ett flertal obehagliga förhållanden, förhållanden vi fått bekräftade både från media, tv och nu sist genom tidningsspalter. Barnen i Jakobstad har blivit påverkade av en måltidsverksamhet som är styrd av enfald, likgiltighet, ansvarslöshet, slapphet och slöhet, dålig ekonomisk planering och sist men inte minst dåliga värderingar som smittar av sig på barnen. Måltidsfostran är nu en gång för alla någonting som även skolan är förpliktad att genomföra i ett undervisande syfte, och då just främst i måltidssammanhanget och här har Jakobstad bommat rejält, rent av katastrofalt.

Måltidsfostran handlar om att ge både barn och vuxna en konkret inblick i goda och sunda måltidsförhållanden genom praktisk utövning och goda förebilder, det skall vara intressant, lärorikt, spännande, roligt och inte minst angenämt och behagligt att äta, maten stillar inte bara hunger den stillar också våra innersta behov av fred och ro, och en känsla av förnöjsamhet.

Jag läste till min förskräckelse den 18.10 2018 i Österbottens tidning att ”trettio procent av åttorna och niorna i Jakobstad skippar skollunchen”, och att man, -”serverar pannkakor som kommer från Estland”- vilket ju inte gör saken bättre det heller. Det här är ytterst katastrofala siffror som dessutom talar sitt tydliga språk och som man bör ta på fullaste allvar.

Inget fel på estnisk mat, och det skall inte yppas så mycket som ett negativt ord om estnisk gastronomi så länge vi håller oss till den kulinariska korrektheten som råder bland kockar. Men däremot ställer jag mig högst tvivelaktig till övervakningen av skolmaten i Jakobstad, den är inte varken ärligen ekonomiskt ansvarsfullt eller tillitsfullt genomförd när man låst sig fast i en föreställningsvärld man i Jakobstad är totalt ensam om, man har inte bara skapat misstro och falskhet kring skolmaten man har också bidragit till att Jakobstad är värstingen på skolmat i hela Finland och det är barnen som får ta konsekvenserna av de vuxnas handlingar.

Man skröt för ett antal år sedan med att nu skall det bli ordning i skolmaten i Jakobstad och det togs hjälp av lokala krafter för den saken, men inget hände, och bara några få år efter detta fortsätter man skryta med att äntligen lagar man egna köttbullar i centralköket, och lika förbannat frångår man det egna köttbullarna bara några få månader efteråt och för inte så länge sedan skröts det igen med att nu blir lokala råvaror och ekologiskt mera synligt i Jakobstads skolornas matsalar och lika fullt har Jakobstad enligt tidningsartikeln inte använt en enda ekologisk produkt i skolmaten. Varför dessa ständiga lögner och falska förhoppningar.

Ingenting förvånar mig längre när det gäller skolmaten i Jakobstad, men jag blir smått irriterad över att man fortsättningsvis låter inkompetens och lögnaktighet råda kvar vid övervakandet av den skolmat som serveras i Jakobstad. Att man från myndighetshåll låtsas vara förvånad över att pannkakorna kommer från Estland är orimligt och absurt när vi vet med all säkerhet att den person som övervakar skolmaten i Jakobstad också har total inblick i fakturor och på ett eller annat vis är involverad i alla upphandlingar av livsmedel till skolorna i Jakobstad, varför dessa ständiga lögner och undanflykter när man troligen och högst antagligt visste om dessa pannkakors existens redan före artikel i tidningen ens var påtänkt.

Alla i Jakobstad skyller ifrån sig på andra och ingen tar sitt ansvar, Lisa Kentala sitter som den högsta ansvariga övervakaren av skolmaten i Jakobstad, Carina Lund sitter som Alertes avdelningschefen för kosthållet i Jakobstad, bägge två med ett ytterst stort ansvar, och det verkar inte ha någon som helst kontroll över situationen även om de två också torde vara de som bör ha en helhetsbild över arbetsfältet och vad som där pågår. Detta är mycket, mycket bekymmersamt och ytterst allvarligt.

Och man föreslår (ännu en gång) att en arbetsgrupp tillsätts med uppgiften att förbättra skolmaten, tja, arbetsgrupper är bra så länge det är kompetent folk som sitter i dem och vet vad det håller på med och uppnår verkliga resultat, men det gör man tydligen inte i Jakobstad när man tillsätter arbetsgrupp efter arbetsgrupp, och redan bara alla dessa arbetsgruppers samlade intäkt i löner för deltagarna kunde ha varit ett konkret bidrag till Jakobstads skolkök för att i någon mån uppfylla statens önskan om också ekologiskt i skolmaten.  I regeringsprogrammet för utvecklingen av ekobranschen från 2012 är målet nämligen att andelen ekologisk mat ska vara tjugo procent i offentliga kök år 2020, det målet har Jakobstad tydligen inga intentioner till att medverka i eller ens uppfylla.

Det är mer än sorgligt behöva konstatera att Jakobstad är det största skräckexemplet i Finland över hur illa offentlig måltidsverksamhet drivs, övervakningen i Jakobstad är lamslagen av en dålig omdömesförmåga och likgiltighet och jag hoppas då innerligen att man slipper uppleva det samma någon annanstans. Så påminner jag också om att vi kan inte heller längre acceptera att man skyller ifrån sig på det folk som står i kulisserna och inte rör i grytorna, köksorna bör ta bladet av tungan och våga yttra sina åsikter om förhållandena, ni står grytan närmast, annars blir det aldrig någon förbättring med skolmaten i Jakobstad eller någon annanstans.


Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen