Ser du helheten eller ger du blanka fan i den?

”Ät inte någonting som din mormor aldrig heller hade känt igen som mat”

(Michael Pollan)

Under några år har en vän och kollega haft anledning till att kontrollera vad som kastas bort av livsmedel, livsmedel som har gått ut på datum, i tre vanliga livsmedelsbutiker. En försiktig uppskattning var att omkring 90 procent av det fortfarande är ätbart, även för oss människor. Vad tror du han hittade i sopbehållaren?

Det fanns nästan inget kött eller fisk där. Å andra sidan massor av avokado, bananer och långväga transporterad frukt, och ganska mycket bearbetade livsmedel och halvfabrikat. Importerade grönsaker, sallad och kålgrödor. Och gårdagens bröd i mängd och massor. Det är de importerade långväga transporterade livsmedlen som dominerar - grönsaker, bakverk och frukter. Det är i all huvudsak lätt fördärvlig mat och möjligen en oundviklig del av att vi överhuvudtaget kan äta bananer och avokado året runt, men, mån tro, på vilket klimatkonto är det här sakerna satta?

Vi har klarat oss utan smarttelefon, livförsäkring och hamburgerkedjor i tio-tusenvis av år, men vi kan inte leva utan social kontakt och mat. Hela det moderna samhället är uppbyggt omkring- och på grund av- mat och matproduktion. Diskussionerna om mat är någonting av det som upptar oss mest, men, pratar vi över huvudet på varandra?

Kockar, bönder, akademiker, journalister, bloggare, politiker och organisationer vet hur det skall missionera för sin högt värderade förståelse av det etiska sidorna vid en matproduktion. Det vi stoppar i munnen uppstår av obegripligt många mekanismer i naturen och i samhället vårt, därför förenklar vi också efter bästa förmåga, och som regel med en given avsikt och agenda.

Det är bara att erkänna det, lika gott med en gång: det allra flesta, även mig inkluderad, förstår ganska lite, om överhuvudtaget alls, av hur vår komplexa värld egentligen hänger samman, i både stort som smått. Och i stället för utbyte av kunskap får vi obestridbar moralpredikan i stora lass på sociala media, som dessutom ofta är uttryck för flyktiga trender, fixa idéer och markörer för social position.

I frågan om att ”äta kött eller ej” blir det extra känsloladdat. Här möts synen på djurvälfärd, resursanvändning, miljöperspektiv och samhällshälsa till en ofrånkomlig kamp där ingen är vinnare. Lägger vi då ännu till förlusten av matjord och biologisk mångfald samman med en dos av rovdjursproblematiken, ja då har vi en konstellation som kräver att man skall vara särskilt god till att kunna sortera bort kornet från axen eller spekulationer från fakta.

Tycker du att detta räknestycke blir för komplicerat och oöversiktligt, ja så är det bara att utesluta det faktorerna du har minst känsla för. Då kan du också få den summan du önskar dig, och sätta ett rött streck under den. Den här metoden hittar vi också bland forskare och ekonomer.

I en media-serie ” folkupplysning” presenterade en forskare en tabell som skulle illustrera att klimatavtrycket eller det ” ekologiska fotavtrycket” till grönsaker och frukt var extremt mycket lägre en för produktion av kött, faktiskt så sprängde tabellen sig ut över plakatet han hade tecknat och han måste använda sig av en stege för att kunna peka på nötköttets position där högt uppe på väggen, och enligt denna forskare var det betydligt bättre att äta kyckling och svinkött än nötkött.

Kan man lita på dessa påståenden, framsatt av en forskare? Eller har också han en egen avsikt och agenda med det hela. En viktig källa till misforståelser finns i hur klimateffekterna av en matproduktion hängs på det olika samhällssektorerna. För att ge några exempel, produktionen av konstgödsel sorteras under industrisektorn, distributionen av lantbrukets insatsmedel och hyllklara matvaror går under transportsektorn och en del av bränslet går under energisektorn. Energi och andra resurser till att bearbeta råvaror till emballerad färdigmat vänder igen snabbt upp och ned hela räknestycket. Om du transporterar kraftfoder, grönsaker och frukt runt halva jordklotet så kan det gott hända att den reella klimateffekten och det ”ekologiska fotavtrycket” av detta inte är med i det räknestycket du får dig presenterat.

Hur skall du räkna in det långsiktiga klimateffekterna av den skada som monokulturellt jordbruk har i USA? I en sådan produktion, antingen vi talar om plantor eller djurhushållning, så vill det allt mera krävande väderförhållanden som klimatförändringarna ger oss, ge så stora utslag att räknestycket bäst kan beskrivas som skrivet i sand. En direkt konsekvens av monokulturellt jordbruk är ökande koldioxidutsläpp ut i atmosfären direkt från det gedigna kollagret som matjord representerar. Effekten kan vara lika skadlig antingen det är kött eller grönsaker och frukt som produceras.

Andra typer av praxis, som t.ex. att låta husdjuren beta fritt i skog och mark. Kan ha helt andra effekter som till och med är klimatvänliga. Det är bara att vänja sig med det nya begreppet, ”det regenerativa jordbruket” det jordbruket som ger tillbaka minst lika mycket som det tog bort.

I gamla dagars bondekultur skilde man mellan tärande och närande nyttoväxter, och den kulturen kan vi gott lyfta upp till att handla om balans vi måste se i matproduktionen som helhet. Det betyder att där som denna forskare eller andra som yttrar starka meningar i offentligheten blundar för helheten, eller ser enögd på koldioxidutsläppen som är redovisade under lantbrukssektorn, så kan summeringen omöjligen bli riktig. Det som är problematiskt är att varken forskaren i media programmet, ”folkupplysning” eller andra är tydliga nog på vilken del av räknestycket det har tagit med eller utelämnat i sina tabeller. Vi vanliga dödliga får bara se spektakulära tabeller i underhållningsprogram på tv och höra förenklade lösningar och versioner i debatter på nyhetssändningarna, och alla har de en avsikt och agenda med sitt uppträdande.

Hur skall vi klara av att skaffa oss en någorlunda hållbar mening då? Vad med en öppen hållning? Eller fråga sig: Äter du mat som har rest långt? eller äter du den mat som hör till en helt annan säsong? Kan du välja dig kött som är producerat på resurser som inte kan bli använt till en annan matproduktion? Har avokado och bananer en osynlig kostnad som andra betalar för? Hänger din föredragna ide om god djurvälfärd samman med vad slags djurfoder och typ av djurhushållning som används, och är du villig till att betala lite mera eller göra köttproduktionen mindre för att statuera en skillnad? Ser du något sammanhang mellan matkvaliteten och sättet den är producerad och distribuerad på?

Vi ”vanliga dödliga” måste nämligen också försöka att se den stora helheten. Det är obehagligt att tänka på, men du behöver inte resa långt med flyg för att väga gott upp till det eventuella missförhållanden som råder mellan det ekologiska fotavtrycket till en biff och en baljväxt. Det är inte sagt att det som är klimatskadligt i California, Brasilien, Sydafrika eller Australien också är det här i Norden. Vattenförbrukningen för att laga ett kilo köttfärs eller ett kilo mat-vete har inte samma effekt i Norden som i Ukraina eller Argentina. Energikällorna vi använder har också stor betydelse. Och inte minst hur jordbrukspolitik, tullsatser och mat subventioner vill arta sig i åren som kommer.

Vi vet att köttproduktion på industriell nivå är problematisk både för klimatutvecklingen, samhällshälsan och för produktionsdjuren själva, men det går inte att lösriva utmaningarna med köttproduktionen från nästan identiska utmaningar med annan matproduktion. I redlighetens namn måste i varje fall alla väsentliga uträkningsfaktorer vara med om man önskar att basera sina ideologiska värden och dagliga val på faktisk kunskap.  

Vi som bor så pass långt uppe i nord på jordklotet, själv om vi är välsignade av den ljumma Golfströmmen, bör sätta upp räknestycket på ett helt annat sätt än vad man gör det på andra ställen. Vi har en relativt kort växtsäsong och är sårbara för skiftande väderförhållanden, merparten av alla de sädesslag vi odlar håller inte standarden som mänsklig föda, (för det har vi råd till) och blir till djurfoder. Även jag vill också påstå att värderingarna och värdegrundsdiskussionen inte borde gå mellan det att vara köttätare eller att bli och vara veganer, utan i stället bör gå mellan dem som har en bärkraftig matregim baserad på lokala råvaror i en lokalt tillpassad produktionsform och dem som rätt och slätt skiter blanka fan i allt.

Om kosten vår innehåller mer eller mindre kött eller grönsaker är långt mycket mindre viktigt, för på det flesta ställen vill antagligen ett kosthåll som består av både kött, mat från sjö och hav och grönt vara det förnuftigaste och mest hänsynsfulla med tanke på naturmångfald, klimat och hälsa och vi kommer ändå i framtiden oavsett att behöva äta både mångsidigt och varierat, i lagom mängder och fram för allt omvärdera vår syn på globalisering.
Michael Pollan, erkänd matskribent tröstar oss med rådet i tidskriften, In Defence of food: An Eaters Manifesto, följande: ”Ät mat,, inte för mycket, mest växter”.

Källhänvisning: spis noen som har spist gress

Bon appetit.