lördag 1 februari 2020

Välkommen till ölets nordiska rike!


Ut genom sidofönstret på bilen formar sig ett vackert norskt vinterlandskap och det är som om man skulle sitta mitt i ett postkort även om vägen framför oss är spårig och hal, vi snirklar oss fram i sakta mak och chauffören håller blicken stadigt framåtriktad för att inte glida av vägen, det samma gör alla passagerare men samtidigt kan vi inte låta bli att vända blickarna våra till både höger och vänster för att njuta den fantastiska utsikten. En dryg timme senare är vi framme i Trysil och får smaka på mera än bara den vackra utsikten.

Det lilla bryggeriet här i fjällbygden nära gränsen till Sverige är ett gott exempel på den stilla revolutionen Norge har gått igenom. För 50 år sedan var bayersk öl det mest spännande man kunde hitta i norska livsmedelsbutiker, annars var fokuset för det mesta riktat på pilsner och promille. I dag handlar öl om en uppsjö av smaker, om kultur, historia, tradition och inte minst innovation. Hipster-stilen har lämnat festen, folk med stort F har intagit lokalen. Nu går far på kurs för att lära sig hur han kan sätta norskt öl hellre än importerat vin på festbordet. Norsk riks tv, NRK 1, sätter av minst en timme i bästa sändningstid för att täcka ett ”Damer och öl arrangemang”, och detta var något fullständigt otänkbart för bara några få år sedan.

I Trysil lyser entusiasmen. Gänget bakom bryggeriet är synligt stolta över att det som en liten aktör presenterar några av regionens absolut bästa öl med goda tärningskast i media. Entusiasmen och mångfalden är det inte ensamma om. I dag produceras det mer än 2500 unika ölsorter i Norge på närmare 200 anlägg över hela landet. Mångfald medför kontraster och det blir extremt synligt när man en försommardag i juni får chansen besöka en del ölbryggerier. Ett av de närmaste mikrobryggerierna för mig blir Roma, den lilla lemonad-fabriken i Lilleström, 16 km hemifrån, som också är känd för sitt ingefära öl. Bryggeriet ägs och drivs av den samma familjen som då när bryggeriet blev stiftat för 100 år sedan. Här möter du 12 heltidsanställda med en ovanligt stark uthållighet i en marknad där många små företag har fått kasta in handduken.

Nästa dag besöker vi Ringnes anlägg på Gjelleråsen, Norges största bryggerier, bara ett stenkast från där vi bor i Nittedal. Korridorerna i andra våningen känns milslånga och bryggeritankarna ruvar högt upp mot taket och ger associationer till alla det kornsilon man upplevde som barn i sin egen hembygd. Flaskor och boxar glider förbi på långa samlingsband innan det slutligen hamnar upp på ett helautomatiserat plock lager. Skillnaden är slående mot gårdagens besök på det lilla mikrobryggeriet, men det som slår en starkast är att det som jobbar i den här branschen har en sak gemensamt, nämligen, entusiasmen och stoltheten, det brinner verkligen för det de håller på med. All den entusiasm och stolthet bransch visar upp ser man väldigt lite av i det politiska etablissemanget. Det blir en gåta man inte riktig kan förstå.

Den Norska drycks varubranschen har ovanligt mycket att visa fram, traditionsrika produkter som folk har starka känslor för. Med en Innovation som har vänt upp och ner på hela ölkulturen även i andra land och som på lemonadområdet har reducerat socker konsumtionen kraftigare än något annat land i världen. Och med världens bästa patentordning med så goda resultat att internationella delegationer står i kö för att lära sig det norska systemet. Och för att inte tala om alla avgiftsintäkter som kan finansiera hela landets samlade barnbidrag och till på köpet också finansiera bygg av ett nytt operahus för varje år. 

Allt detta och ännu mera därtill är det till att skryta av men likaväl bjuder politiken på mera motbacke än hejarop i den här alkoholhaltiga dryckesbranschen. Entusiasmen i bryggeribranschen förtjänar ett gott hejarop även från landets politiker, bryggerierna är nämligen en del av den allt omfattande mat- och dryckeskulturen och bidrar därmed betydligt till att också du och jag kan få en total måltidsupplevelse. Hur det är med det Svenska och Finländska mikrobryggerierna i dag har jag svårt att uttala mig om eftersom jag bor för tiden i Norge men jag vågar nästan påstå att även där har de fått ett uppsving, men möter kanske också den samma motbacken av det politiska etablissemanget.

Det borde inte vara så, förhållandet borde mera vara så som det är framställt i ysteri sammanhang där målet även bland politikerna är att sätta landet på världskartan med det bästa ostarna i världen. Man kan ju se på detta fenomen lite skämtsamt med att nämna att det var en av Frankrikes presidenter, President Charles De Gaulle som gjorde uttalandet: Hur kan man förväntas styra ett land med 246 sorters ostar… parallellen ligger inte långt undan varken alla dagens norska ölsorter eller ostar. Norge har i dag fler ostar än Frankrike, närmare 390 stycken och borde därmed vara det mest svårstyrda land i världen, men med sina snart 3000 olika ölsorter kanske det är det som skrämt bort alla dessa politikers, vad vet jag, men att det berikar den egna mat och dryckeskulturen råder det inga som helst tvivel om hur skrämda dessa våra politikers sist och slutligen än må vara. Några öl timmar senare styr vi kosan hemåt från Trysil med en massa goda och smakliga minnen i bagaget. 

Bon appetit

Inga kommentarer:



Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen