Men för att vi skall
kunna göra någon förändring på den här punkten är det allas vårt ansvar att ändra på våra livsmedelsinköp. Vi vuxna har varit dåliga på detta medan
ungdomen tycks ha fattat galoppen. Många ungdomar frågar hur de kan bidra för
miljön. Det enklaste svaret på den frågan är självklart den att inte kasta mat.
Att inte köpa mer än vad man behöver, att planera sina inköp noggrant och inte
alltid handla på impuls.
I den offentliga måltiden
kan man använda lokala råvaror, man kan inom det offentliga köken köpa upp till
20 % av råvarorna direkt från den lokala bonden utan att bryta föreskriften om
offentlig upphandling, men gör man det? I tillägg till detta kan också
kommunerna göra avtal med det stora leverantörerna att också de skall leverera
mest möjligt av råvarorna från lokalsamfundet, det är rent praktiskt
genomförbart, men gör man det?
Minsta möjliga användning av plast är viktigt för att reducera klimatavtrycket och för det offentliga köken har val av produktionsmetod en avgörande roll för om det är möjligt att reducera användningen av plast. Valet står mellan att laga maten och servera den samma dag (cook and serve) eller att laga maten, kyla den ner och värma upp den några dagar senare (cook and chill) När maten lagas för att bli nerkyld blir den lagrad med och i plast. Cook and chill metoden har flera negativa följder för klimatet och miljön. Cook and chill metoden kräver stor lagringsplats av den enkla anledningen att maten blir lagad för en lång tid framöver. Det krävs också mycket ström för att hålla den kyld eller fryst i en längre tid, dessutom bör varje avdelning eller serveringskök ha egna ugnar för att värma upp maten igen. Och som om inte det heller skulle vara nog så kastas det i det offentliga köken och speciellt på skolköken dagligen flera kilo med mat som eleverna inte velat äta upp av en eller annan anledning.
Att elever inte äter upp den här maten men slänger den i soporna är också en ren signal på att något är galet och redan bara det borde också väcka några tankar hos dem som gör besluten om maten och dess tillredning. Jag tror nämligen inte att eleverna kastar maten i en ren protest, det kastar den för att den inte smakar gott eller ens ser aptitlig ut. Med några små steg kunde man här göra mycket för att skolor och de offentliga köken kunde bli "miljöfyrtorn och klimatväktare".
Genom Parisavtalet har
alla länder i världen förpliktat sig till att reducera CO2-utsläpp för att bromsa
den globala uppvärmningen. Målet är att stoppa uppvärmningen av jordklotet innan
den når 2 grader Celsius.
Runt 44 % av det människoskapta CO2 utsläppen lagras i atmosfären och bidrar till den globala uppvärmningen. Hösten 2016 blev det för första
gången dokumenterat ett sammanhang mellan CO2 utsläpp och smältningen av
sommarisen i Arktis. Vetenskapliga fakta påvisade att 1 ton CO2 bryter ner 3
kvadratkilometer sommar-is, ett faktum som också publicerades i tidskriften ”Science”.
I dessa Coronatidevarv kan vi konstatera en positiv faktor för miljön och klimatet, nämligen denna, att Covid-19 påverkade CO2 utsläppen världen över positivt som följd av förminskat resande med bil och flyg.
En liten uppmaning från mig till alla: Vi kan alla med våra
handlingar påverka den fortsatta utvecklingen, antingen till det bättre eller
det sämre, vi kan inom den offentliga måltiden och som enskilda individer medvetet
göra behövliga klimatförändringar också genom det val vi gör med kniv och gaffel.
Bon appetit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar