Kemikalier och bekämpningsmedel-

Är det så farligt?

Sättet på hur och vad vi äter har förändrats mer under de senaste femtio åren än det har gjort i tusen år tidigare, men hur mat produceras föredrar vi fortfarande att framställa som idylliskt. Kemikalier och bekämpningsmedel används nästan okritiskt för att förbättra livsmedelsproduktionen för en ständigt växande befolkning, men vilka konsekvenser kan detta få för naturen och människors hälsa?

Ord som "Helt naturligt och direkt från havet" ger oss ett gott samvete när vi köper mat. Bilder av bönder, grönt gräs, djur som trivs på åkrarna får oss att tro att verkligheten är densamma. Verkligheten är en fabrik, inte en gård. Tomater ser fräscha och trevliga ut, men vet vi vilken typ av bekämpningsmedel de behandlas med? Kött har en onaturligt fräsch färg. En mur har byggts mellan oss konsumenter och producenterna. Vi har inte längre kontroll över vad som finns i maten och skulle förmodligen ha tappat aptiten om vi visste mer.

Sedan de första bekämpningsmetoderna utvecklades för cirka 4500 år sedan har jordbruksvetenskapen utvecklats mycket, och idag är det mest syntetiska bekämpningsmedel som används. Termen syntetiska kemikalier används ofta för att beskriva ämnen som i allmänhet inte förekommer i naturen men som har syntetiserats av kemister från enklare ämnen. Alla kemiska bekämpningsmedel har den gemensamma egenskapen att de blockerar en vital process i kroppen av organismen de är giftiga för. En av de mest kända av dessa bekämpningsmedel är DDT, som under efterkrigstiden ansågs vara ett mirakelmedel för jordbruket. Den stora fördelen med DDT jämfört med andra bekämpningsmedel var att ämnet är fettlösligt och därför kan tränga igenom insekternas nervsystem och förlama det. Denna billiga och lättillgängliga insekticid gav både bättre och större grödor i flera år. När åren gick upptäcktes fler och fler skadliga effekter, eftersom DDT visade sig vara både extremt giftig och långsamt nedbrytande. DDT förbjöds i Norden på 1970-talet, men används fortfarande i flera länder i världen, bland annat i bekämpningen av malaria. DDT har visat sig vara både cancerframkallande och hormonhämmare. Hormon-efterliknande ämnen härmar kroppens egna hormoner och kan därför påverka kroppens reproduktionssystem. Trots att DDT har förbjudits i de flesta industriländer i årtionden, finns spår av medlet fortfarande i mer eller mindre grad hos alla människor som lever idag.

Bin dör - till ett våldsamt pris. På senare tid har fokus varit på diskussionen om bi-död i den industrialiserade världen och de möjliga orsakerna till detta. En samling bekämpningsmedel som går under samlingsnamnet nikotinamider är nu förbjudna i stora delar av Europa. Detta beror på att medlen skadar biet centralnervsystemet, även vid låga doser. Detta innebär att bin inte gör det viktiga jobbet med att sprida pollen för växterna. Enligt bi-forskare leder detta till dystra utsikter för växtlivet, som täcker cirka 75 procent av vår totala
matkonsumtion. Utan dessa växter och korn som ingår i vår kost, skulle vi vara tillbaka på enkla stenåldersdieter. 

Bekämpningsmedlen som skulle ersätta ämnen som DDT i jordbruket visade sig dock vara katastrofala för bin i efterhand, eftersom bi populationer runt om i världen har minskat avsevärt de senaste åren. Detta har lett till att människor runt om i världen, inklusive äppelbönder i Kina, måste pollinera sina växter för hand. Pollineringsjobbet som insekter (främst bin) ansvarar för har ett ekonomiskt värde på 153 miljarder euro över hela världen - årligen. Det är därför tydligt att den stora massdöden av bin kommer att få allvarliga konsekvenser över hela världen om vi okritiskt fortsätter att använda skadliga bekämpningsmedel. Albert Einstein lär ha sagt följande:

"Om biet försvinner från jordens yta skulle människan bara ha fyra år kvar att leva"

GMO- manipulering med skapandet? GMO är genetiskt modifierade organismer som har förändrat sitt genetiska material med hjälp av genetisk teknik, och kombinerar DNA från olika individer eller arter för att uppnå önskade egenskaper. Norge är det enda Nordiska land där det inte är tillåtet att sälja genetiskt modifierad mat i någon som helst form, men ändå har flera illegala EU-godkända GMO-fyndigheter hittats, som alla har tagits bort från den norska marknaden. Även om resultaten har varit små måste man förbättra kontrollrutinerna och överväga hur detta kommer att utvecklas i framtiden. Både Sverige, Danmark och Finland borde följa den Norska modellen. Industrin har skapat flera typer av växter som antingen producerar toxiner själva eller är resistenta mot bekämpningsmedel. Dessa är dyra frön och starka industriella patent. Industrin hävdar att "högteknologiskt jordbruk" är viktigt. Anledningen till detta är att du då har möjlighet att ändra eller lägga till positiva egenskaper för att optimera växtens egenskaper, till exempel förbättra egenskaper för skadedjursbeständighet.

Motargumenten för GMO är många. För det första är dessa växter inte mer produktiva än andra växter. De är väldigt dyra och flyttar vinsten i jordbruket från den enskilda bonden till de stora bioteknikföretagen som producerar fröna. De hjälper också till att öka mängden bekämpningsmedel som används, förutom att de ökar motståndskraften mot bekämpningsmedel i ogräs. Sist men inte minst finns det en skepsis gentemot GMO bland befolkningen. Detta beror dels på det faktum att mycket fler bekämpningsmedel används, dels för att det uppfattas som ”oetisk manipulering med skapandet”, dels för att köpa GMO-produkter innebär att man måste bidra till vinst för företagen.

Bioackumulering av gifter. Om du tittar på hierarkin i naturen kommer du att se att rovdjur överst i näringskedjan har ett större innehåll av gifter i fettvävnad än djur längre ner i näringskedjan. Anledningen till detta är att gifter i glesa doser absorberas av plankton och krill, som i sin tur äts i stora mängder av liten fisk, som i sin tur äts av större rovfisk. Så här samlas toxiner uppåt i näringsskedjan. Det betyder inte att det är extremt farligt i små doser, men medvetenheten om att det finns kan bidra till medvetenhet om behovet av att begränsa utsläppen av sådana ämnen.

Vissa organiska föroreningar är mycket användbara i samhället för det syfte de har använts för, men det har ett ”dyrt pris”. PCB är till exempel en grupp organiska klorämnen som är svåra att bryta ner och har hög fettlöslighet. PCB användes redan på 1930-talet och tillsattes till elektrisk utrustning och byggnadsmaterial som färger och tätningsmedel. Ämnena kan leda till bland annat försvagat immunförsvar och foster och spädbarn är mest känsliga för effekterna av PCB. Bromerade flam-skyddsmedel är en vanlig benämning för ett antal ämnen som innehåller brom, som används för att minska brandfarligheten främst i elektriska produkter och i transportmedel. Användningen av ämnet minskar men förorenar miljön och kan transporteras över långa sträckor via luft och havsströmmar och ackumuleras i livsmedelskedjan över mycket lång tid. Bromerade flamskyddsmedel kan bland annat vara hormonstörande, minska fertiliteten och kan ha negativa effekter på nervsystemet och fostrets utveckling. Det råder fortfarande stor osäkerhet om de långsiktiga effekter som dessa ämnen kan ha på hälsa och miljö.

Vissa ämnen som människor släpper ut i samband med livsmedelsproduktion är också skadliga för

miljön. Det sägs att man inte borde äta fisk som växer upp i vatten med mycket förorening. På gamla skeppsvarv finns stora mängder PCB vid havets botten och detta absorberas i livsmedelskedjan och kan vara skadligt för miljön, trots att människor inte äter dem. Experter anser att det är olyckligt att vattenbruksindustrin inte gör mer för att förhindra att miljögifter ackumuleras i fisken. Men branschen arbetar för att minska oönskade ämnen i färdigt fisk-foder, bland annat genom att använda vegetabiliska oljor istället för vanlig fiskolja. Så sent som i juni rekommenderades norska konsumenter att kasta tre typer av kosttillskott baserade på fiskolja som producerats i Norge eftersom de innehöll cancerframkallande ämnen över den rekommenderade nivån i EU.

Vi ser en ökning i antal fall av sjukdomar. Trots att hälsostatistiken i världen har förbättrats drastiskt de senaste decennierna, finns det vissa sjukdomar som av mystiska skäl förekommer allt oftare. Bland barn har bland annat en kraftig ökning av antalet fall av autism, leukemi, och hjärntumörer observerats. Man misstänker att det kan finnas en koppling mellan sjukdomar och konstgjorda kemikalier som genomsyrar maten, vattnet och luften vi omger oss med. Det finns för närvarande få vetenskapliga bevis för om detta är sant, men det har visat sig att kemikalier som vi en gång trodde var ofarliga inte är så ofarliga som vi menar.

Reglering av farliga kemikalier. Det finns ständigt nya kemikalier på marknaden. Tidigare kunde kemikalier marknadsföras och sedan kunde den förbjudas om den visade sig utgöra en fara för människor och miljö. EU har infört regler där alla nya kemikalier som ska marknadsföras måste registreras, bedömas, godkännas och begränsas av den så kallade kemikalieförordningen -REACH. På detta sätt kan tillverkaren visa att det de producerar är säkert. Tyvärr tar inte dessa regler hänsyn till cocktaileffekter, vilket innebär att exponering för ett ämne i en viss dos inte i sig utgör en risk utan att risken kan öka om du utsätts för andra ämnen samtidigt. Således kan ett ämne som i grunden är ofarligt visa sig ha skadliga effekter på både hälsa och miljö när det får reagera med andra ämnen.

Människokroppen absorberar kemikalier från maten, drycken och luften vi andas in, och idag vet vi väldigt lite om effekterna de olika kemikalierna och bekämpningsmedlen vi använder kommer att ha över tid. När naturen signalerar att den har nått en toleransgräns, bland annat genom att bin försvinner i en våldsam hastighet, är det dags att öppna ögonen då varningslamporna blinkar rött. Varför gör vi så lite för att ändra på detta när vi trots allt kan se för oss hur dödliga konsekvenser vi har i väntan? 

Primatologen Jane Goodall gav uttryck för detta i ett kraftigt uttalande:

”Someday we shall look back on this dark era of agriculture and shake our heads. How could we have ever believed that it was a good idea to grow our food with poisons?”

Bon appetit