och tryffelbakt kungskrabba
framförallt smakfullt, det har också en inneboende glöd med
känsla för det konstfulla i maten, mycket av den Japanska
gastronomin, ja, man kan nästan säga att allt har en egen själ,
en slags urkraft som skall symbolisera både ytterligheter och
en stabil harmoni. Det asiatiska köken har alltid återspeglat en
slags inre gastronomisk filosofi där allting skall ha en otroligt
god och fin balans, inte bara i själva maten och råvaran men
särskilt och speciellt mellan maten och gästen. Maten skall på
ett finkänsligt vis förbereda gästen för en själslig vandring
in i det okända men ändå harmoniska, man träder in i en slags
yin och yang värld full av förväntningar.
Det som jag tycker är det allra elegantaste och raffinerade i
det Japanska köket är nog utan tvivel sättet att fritera på.
Tempuran, och som Tore Wretman så fyndigt beskrivit det
i en av sina kokböcker; "den här skimrande vackra och goda
japanska rätten som inte innebär något stadfäst, exakt recept,
(annat än möjligen frityrsmeten) utan snarare är en metod
att snabbt laga till olika ingredienser som små frasiga muns-
bitar". Och dessa munsbitar är inte bara goda utan även en
vacker syn för ögat, just den slags kulinariska läckerheter
som definierar det Japanska köket.
Den Japanska frityrsmeten (Tempurasmeten) gör du så här:
ta 1 st ägg, 1 äggula, 2 koppar iskallt vatten (låt gärna isbitar
smälta i vattnet), 1/4 tsk bakpulver, 1½ dl mjöl. Vispa ägget
med vattnet och bakpulvret, därefter tillsätter du mjölet och
vispar allting utan att det blir alldeles slätt. Smeten bör inte
göras förrän alldeles innan den skall användas.
Mitt fat innehöll också några bitar Norsk kungskrabba som
på ett västerländskt vis napperades med tryffelbitar och en
god sojasås. Slutprodukten var ett möte med den Japanska
gastronomin, en lek och en social umgängesform sammansatt
i ett enda ord, likt en Haiku, kort och kraftfullt: Tempura.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar