Den svenska regeringen har en vision om att Sverige ska bli det nya matlandet i Europa, en ganska så hög ambition man lagt upp för sig i Sverige kan man tycka, men det verkar överkomligt och man är redan en god bit på väg till att bli det. Det är en vision som handlar om god mat, upplevelser i världsklass och en levande landsbyggd. Men det handlar också om sysselsättning och nya företag. Minst tio tusen nya jobb, en fördubbling av livsmedelsexporten och fler turistnätter på landsbygden är några av de mål som man vill uppnå.
Ett av delmålen är Offentlig mat
Måltiderna som man serverar på äldreboenden och sjukhus och till barnen i skolan är en viktig del av visionen. Att den offentliga måltiden ska vara både god, trevlig och näringsrik är en självklarhet. Det handlar om att maten skall smaka bra och att den är lagad på bra råvaror, men också att den omgivande miljön är tilltalande.
Mycket av satsningarna på offentlig mat handlar om kompetensutveckling. Både för det som lagar maten, de som köper in maten men också för små- och medelstora företag som kan lägga anbud på marknaden för offentlig upphandling
Man har
ett gott samarbete myndigheter emellan och stöder upp varandra i den gemensamma
strategin för att göra Sverige till det nya matlandet i Europa. Livsmedelsverket,
Jordbruksverket, Exportrådet, Miljöstyrningsrådet och många fler aktörer agerar
för att göra verklighet av visionen.
Den
Svenska visionen med alla sina aktörer borde bli en modell och rollfigur för
alla det andra nordiska länderna, och speciellt för oss i Finland, en modell på
hur man med gemensamma krafter och välvilja bland politiker och beslutsfattande
organ kan samarbeta med varandra i stället för att motarbeta varandra, ”alla drar sitt strå till stacken” så att säga, och
hinder man möter på vägen bearbetas för att bli till nytta för alla.
Men i den här
visionen ingår också problemställningar som man måste göra någonting med, det
nordiska länderna har alla ett gemensamt problem då det gäller den offentliga
måltiden, det slängs bort allt för mycket
mat, mat som man kunde ha gjort någonting med, mat som inte är dålig men
mat som kastas då det blivit över och dels inte ätits upp. Här handlar det om att sätta in kompetensutveckling och förebyggande åtgärder i den offentliga måltiden. Allt
för länge har man gått i tron att färdigmat, hel och halvfabrikat är det
billigaste och bästa alternativet då man slipper undan att kasta maten efteråt,
men sanningen är just den motsatta.
Häri ligger det ett dilemma, samtidigt som
man argumenterar för en hållbar utveckling och att den offentliga måltiden
skall vara både god, trevlig och näringsrik så ser man tendenserna till det
rakt motsatta. Mat slängs bort som aldrig förr och måltiderna begränsas till det minimala, upplevelsen av en god måltid är fjärran och resultatet blir då just bortkastad mat.
Jag har
lovat mig själv som ett slags nyårslöfte, att jag kommer göra allt som står i
min makt för att inte kasta bort mat i onödan och jag hoppas verkligen att
många, många fler också gör det till sin verklighet. Mat, hälsa och välbefinnande handlar inte bara om att få uppleva, det handlar också om att ta ett ansvar. Visst gör också du det!
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar