Att idka måltidsverksamhet för den Finska befolkningen anser jag som en kulturgärning och som en upplysningskampanj för nationella mat och råvaruskatter. Det är en uppgift man sätter hela sin kunskap och yrkesskicklighet samt stolthet i och det är en uppgift jag som kökschef anser främjar den Finländska matkulturen på alla sätt.
Vi har i Finland en myndighet vid namn EVIRA, d.v.s. ett Livsmedelssäkerhetsverk vars primära uppgift som myndighet är att övervaka säkerheten i all livsmedelshantering och försäljning, Evira är den myndighet som övervakar, och ni ser att jag skrivit det med tjocka bokstäver, och det bara för att man skall förstå senare vad jag syftar till med att skriva övervakar i tjocka bokstäver. Allt nog, Eviras sekundära, men ändå inte mindre viktiga uppgift, är att vara informationskälla och en slags upplysningskanal för livsmedelsproducenter och andra som är i kontakt med allt som handlar om just mat och råvaror.
Finland har gått med i EU för ett antal år sedan och det har gett oss vissa förpliktelser och det kan vi ha en hel del åsikter om. Men som nation har vi ändå trots allt ett ansvarsområde där inte ens EU kan gripa in, även om kanske nu någon byråkrat troligen har en helt annan åsikt. Det gäller vårt lands egna råvaror, våra nationella maträtter och fram för allt vår egen matkultur, det jag vill kalla för våra egna matskatter, dem kan ingen ta i från oss än mindre manipulera med.
Så till sakens kärna, som jag redan nämnt så är livsmedelssäkerhetsverket Evira en myndighet som skall övervaka all livsmedelsproduktion och försäljning och den uppgiften har man tydligen tagit på fullaste allvar för övervakandet har blivit en slags besatthet som närmast kan liknas vid ett polisiärt arbete. På livsmedelssäkerhetsverket Evira ser man inte varje ny eller ens gammal livsmedelsidkare som en tillgång och resurs för bevarandet av landets egna intressen på den gastronomiska scenen, nej då varje ny näringsidkare likaväl som gammal är potentiella brottslingar som med alla tillbuds stående medel borde hindras från att kunna bedriva en näringsverksamhet, det är den vardag som Evira står för i den finländska livsmedelssektorn.
Och som om inte det heller skulle vara nog så sätter livsmedelssäkerheten även käppar i hjulet för varje enskild bonde i vårt land, restriktioner på restriktioner och nya direktiv sätts i verket som på alla vis är ämnade att allt det naturliga och vanliga skall viskas ut och in skall metoder som gör att den stackars lilla bonden som vill framhäva sin existens med att bedriva naturenlig och kanske ekologiskt odlande sätts även han på det anklagades bänk.
Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sista tillskott i den här byråkratiska övervakningshysterin är att vissa gamla maträtter som i snart många generationer gett sina konsumenter ett förhållande till den egna regionella matkulturen genom både doft och smak och som skapat en egen identitet för maträtten, inte bara för den lokala befolkningen, men också för hela nationen, den förmågan att kunna idenfiera en viss maträtt, en nationell matskatt, vid ett visst namn, den rätten tar man ifrån befolkningen med att hävda produktens namn inte är beskrivande nog för innehållet även om en fullständig innehållsförteckning är tillgänglig för alla.
Det handlar om livsmedelsprodukten Lörtsy, alltså en produkt som lagas på munkdeg och fylls med antingen något sött eller salt, det kan vara en slags söt sylt fyllning eller det kan vara en salt köttfyllning och så formas det hela till en slags halvmåne formad pirog. Lörtsyn är en typisk regionsrätt och en rätt som satt hela Nyslott (Savonlinna) på den gastronomiska världskartan och det endast och enbart för namnet och självklart smakens skull och det här vill Evira som livsmedelsövervakande myndighet sätta ett slut på. Jag måste få klarlägga en gång för alla att den här slags myndighetsöversitteri tolerera inte jag som varken konsument eller måltidskreatör och som den sanna förespråkare av gott gastronomiskt uppträdande tänker jag göra allt som står i min makt för att både Lörtsyn, kalakukko, karelska piroger och alla det andra regionsförknippade maträtterna skall få behålla sina rättmätiga namn oansett Eviras villkor.
Så vill jag till sist påminna om att allt detta med Livsmedelssäkerhetsverkets övervakande och myndighetsöversitteri fick sin början i den strid som Finland och Italien drog på sig när frågan om vem av länderna som skulle handha enheten för internationell livsmedelskontroll skulle avgöras, d.v.s, i det skedet under denna strid skapade Finland genom sina myndigheter så stränga och nya samt uppdaterade regler i syftet att blidka EU och därigenom kunna, som man trodde, skryta med att vara det land som fått ansvaret för livsmedelstillsyn internationellt, men vi vet ju alla hur det sedan gick! Italien blev det land som tog hem segern och Finland fick lämna arenan med svansen mellan benen.
Och nu sitter den Finländska befolkningen igen med en livsmedelslag och regelverk som närmast kan liknas vid ett fångenskap på ett koncentrationsläger, allt det naturliga har viskats ut och ingen bonde eller livsmedelsproducent kan känna sig godtagen som en ärlig näringsidkare, men mera nog som en brottsling som bör piskas minst en gång om dagen. Som Gastronom, som skall försöka tala för landets eget bästa i matväg skäms jag och menar på fullaste allvar att livsmedelssäkerhetsverket Evira och en del tjänstemän genom dessa förfaranden är ute på mycket tunn is, jag trodde i min enfald att vi alla, även myndigheterna skulle ha ett gemensamt mål med att främja den Finländska matkulturen men ack så fel jag hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar