Enriset, naturens egna smakförstärkare ...

Ett enbär eller ett enris kan göra stor skillnad, enbäret och riset, naturens egna smakförstärkare.

I min hembygd Jakobstad i Österbotten växer det en hel del enbärs buskar, inte det där vackra pelar-enarna man kan se i södra Finland, som dessutom kan få en i ett lyriskt tillstånd, men buskar stora nog för att man ändå även på dem kan bli stum av beundran. Enbärs busken växer så gott som över hela landet och få växter har fått en så fin och grundlig beskrivning över sig själv som enbärs busken och dess bär. Enbär och ris har använts av Samer i urminnes tider som krydda och enbärs riset har varit den självklara följeslagaren i alla fisk och köttröknings sammanhang över hela Norden i århundraden.

Man kan aldrig få nog av att i vackra fraser nämna enbärs buskens förträfflighet då det gäller växtens användningsområde och inte minst både buskens och bärens gastronomiska betydelse i smakernas värld. Man kan läsa i gamla tidskrifter om hur enris blivit använt som pinnar till hästselar, till gärdesgårdar, båtnaglar och snöskor men också till rökning av matvaror.

En Norsk författare, Ove Arbo Høegs skriver i sin bok, Enriset i norsk natur och tradition, att annat bränsle och sågspån kunde utgöra en stor kvantitet för vissa ändamål, men för många var enbäret en oumbärlig smakleverantör som gav många av det färdiga produkterna, matvarorna just exakt den rätta smaken. Och det samma kan vi nog med fog säga om våra egna finländska maträtter som förärats med enrisets förträffliga smak. Det här gäller för kött och fläsk och korvar, sill och lax, strömming och annan fisk, och det gäller för hela landet, överallt där tillgången på enris varit tillräcklig.

Ett av, enligt min mening, landets bästa fiskrökerier, Strandis fiskröker bekräftar också detta, -det har varit långa traditioner i att använda enris till rökning av fisk i hela Österbotten och förmodligen efter hela den Finländska kustremsan-. historiskt sett kommer det nog av att det alltid har varit god tillgång på enris även om vintern och att enriset ger mycket rök när det väl kommer på bålet. -Men som sagt den största och viktigaste orsaken till att enris används vid rökning av både kött och fisk är att den avger en så god smak på både fisken och köttet-.

För många kan nog röksmaken verka lite för kraftig men för mig är det en barndomens smak jag aldrig kan få nog av och om jag får en fisk eller ett köttstycke rökt på annan ved än enris blir smaken fort mera lam och tam än om det är rökt med enris. Men tillbaka till boken "Enriset i norsk natur och tradition", här menar Ove Arbo Høeg att enriset i Norge endast haft en betydelse som smaksättare till brännvin, öl och surkål och även i en annan Norsk bok, Norsk mat, (utgiven av Norges bonde-kvinnolag, 1965) är det mest prat om att enriset var bra att användas till tvätt, till god lukt, till pynt, till rökning, som medicin, i gravfärder och till att lägga i botten på potatiskällaren. Om bara den norska befolkningen visste hur värdefull denna buske med sina bär är för oss finländare, vi finländare använder enriset och bären till så mycket mer, för att inte tala om, till allt vilt, i både såser, soppor och grytor, enbäret och enriset är en naturlig matskatt vi aldrig kan glömma, den tillhör vårt naturliga matförråd och en krydda vi aldrig sparar på ens till det allra bästa tillfällena, den är för att säga det på ett annat sätt en av Finlands bästa och naturligaste ”smakförstärkare”.

Du lägger kanske inte alltid märke till det, men enris har störst utbredning av alla barrträd i världen.

Här några goda men också brännbara ting, "värt att veta om enriset"

1: Bäst känd som kryddan i såser, grönsaker, marinader till vilt kött.

2: Enbär är inte bara en buske, trädet kan bli upp till 12 meter högt och tillhör Cypressfamiljen med 75 arter hos oss i nord Europa förekommer endast Juniperus communis "vår" egna enrisbuske.

3: Allsidig, enris är vätskedrivande och ett antiseptikum som kan vara till stor nytta vid  urinvägsinfektioner. 

4: Visste du att ett par enbär kan vara en värdefull tillsättning i saltlake  om det som ligger där är rökt eller skall rökas.

5: På Island är det en tradition kombinera torrfisk/klippfisk, smör och enbär. Också amerikanska indianer använde enbär som krydda.

6: Brännvin som Gin och Genever har enbär som den viktigaste smaktillsättningen. I gamla dagar blev det bryggt ett öl på enbär, man kokade en så kallad "einerlåg" och tillsatte endast socker och jäst för att framställa ölet, en norsk vikingatids öl brygd.

7: Enbären som är gröna det två första somrarna, är faktiskt en "kotte" formad av skal som är vuxet samman, blir till slut blått med ett tunt lager av vax,

8: Enris lär enligt gammal folktro kunna hjälpa mot astma, kikhosta, njursten, reumatism, ödem, diarré  och luft i magen... kanske värt att prova.

9: Kärt barn har många namn: på samiska: Gaskkas eller Reatká, på Norska: ener, brisk, brakje, bruse, sprakje på olika ställen i Norge.

10: Enris har spelat stor roll i den nordiska folktron, bland annat blev särskilt ädla personer brända på bål av enris. Enbär var också ett skyddsmedel mot djävulen och det underjordiska.

Bon appetit