SPRÅKET. Vår viktigaste finlandssvenska identitet.

Finland, det tusen sjöarnas land med det oändliga skogarna och det öppna landskapen, ett land vi finländare är förtjusta i och som vi så gärna skulle villa lyfta fram som ett gott land att leva i där alla lever i en samexistens med varandra, även över språkgränserna. Finland är ett tvåspråkigt land, Finland har två lagenliga nationella språk, dvs, Finska och Svenska och det skall vara likställda, heter det i grundlagen i varje fall. Men verkligheten är något helt annan. 

I det offentliga rummet har näst intill varje finlandssvensk mött på språkproblem, problem som egentligen inte alls borde få förekomma men som trots allt finns där och skapar både frustration och ilska. Svenskan har i Finland blivit till ett mobbobjekt och på många håll i landet blir du både hotad och nerslagen om du talar Finlandssvenska, så skall det inte vara, det här är ett problem som tycks öka år för år, varför?

Att begära betjäning på svenska i Finland är en laglig rättighet jag som Finländsk medborgare har och som man alltid skall utnyttja, det uppmuntrar jag alla finlandssvenskar till. Jag är inte så förfärligt förbannad men väldigt, väldigt besviken över hur Finland behandlar sina finlandssvenska medborgare. Finland anses som det lyckligaste landet i världen  samtidigt som man olyckligt nog har en full språkstrid på gång i landet, jag vet inte vem vi skall skylla på men jag tror att vi får alla ta en del av skulden på oss själva, finnarna för att det inte vill eller kan förstå att det är en fördel behålla svenskan som en del av det nationella språket, speciellt i nordiska sammanhang och vi finlandssvenska för att vi inte höjt våra röster för att behålla språket och det därtill hörande rättigheterna, frågan är om vi sist och slutligen är så lyckliga? Det beror nog helt säkert också på vem man frågar.

Vi har varit för slappa och låtit kappan vända efter vinden, precis som Svenska folk partiet, ett finlandssvenskt politiskt parti som tydligt och klart på många områden vänt sina egna väljare ryggen. Vi bör alla inse att den finländska rustningen har fått repor i lacken som borde repareras. Ett land med två nationella språk borde vara stolt över sin rikedom i att ha två nationella språk, någonting att skryta över och någonting man välvilligt borde inse som en fördel i alla sammanhang, varför gör man inte detta, varför undertrycker man svenskan, varför har svenska modersmålet blivit ett mobbobjekt hemma i mitt fosterland, varför?

Jag är inte särskilt intresserad i politik och kommer heller aldrig att bli det, men när mina grundläggande lagstadgade rättigheter som att både yttra mig och be om betjäning på svenska blir inskränkta och krossade är det dags att reagera. Jag har ingen politisk tillhörighet men väljer av en språklig grund och jag understryker endast och enbart av en språklig grund, att rikta min besvikelse mot ett särskilt politiskt parti, som dessutom bär ett finlandssvenskt namn, bara det gör att man reagerar. Det sägs och beskrivs om SFP, att Svenska folkpartiet arbetar för att bevara svenska språkets ställning i Finland och bevakar finlandssvenskarnas intressen.

Tja, svenska språkets ställning, jag undrar jag, hade man försökt bevara det svenska språkets ställning så hade åtminstone alla kommunala och statliga instanser för länge sedan varit tvåspråkiga eller åtminstone välvilligt inställda till att det traskade in en finländare som talade svenska, men så är nu inte fallet. Svenska folkpartiet och många andra bör ta sig ordentligt i kragen och sätta det svenska språket i första rummet, och ack ja, jag är kanske den första att offentligt erkänna det, Finland har ett nationellt problem allt för många sopar under mattan, vi har en språkstrid på gång som inte alls är bra för vårt land, den skadar inte bara oss finländare men den skadar också i allra högsta grad vårt samarbete med andra länder, inte minst med våra nordiska grannar. 

Vi bör kunna ta vara på varandra och se styrkan i att vi har två nationella språk, ett tydligt bevis på detta är vår självständighetsförklaring och inte minst republiken Finlands Presidents årliga tal till nationen som skall ske och sker på både svenska och finska, det om någonting är det yttersta beviset för att vi är ett tvåspråkigt land och att svenska och finskan skall vara likaställda.

Det svenska språket i Finland är under förtryck och det är skrämmande att man tycks förtränga det. Jag kommer att fortsätta vara en aktivist för bevarandet av svenskan i Finland och jag kommer att göra det med alla till buds stående medel även på denna plattform för att nå ut med det budskapet. Jag glömmer aldrig det ord vår tidigare President Martti Ahtisaari, som är en aktiv förespråkare för bevarandet av det svenska språket i Finland, sade under en middag på den Finska ambassaden i Oslo: ”För att bevara svenskan som ett nationellt språk bör man vara aktiv och målinriktad med sin identitet, och när mina svenskspråkiga vänner vill hälsa på mig på en mottagning byter de ofta språk till finska. Jag vill nästan säga: ”Vad fan är fel med er? Jag kan tala svenska, vi är ju trots allt ett tvåspråkigt land".

LÄNGE LEVE SVENSKAN.

Våga stå upp i det offentliga med ditt modersmål