Smakernas nationalitet!

Smaken av Norge med norska mat skatter har blivit internationellt känt genom många kockars gedigna arbete för att främja den norska matproduktionen som först och främst handlar om bevarande av småskalighet och naturnära produktion och inte minst djurvälfärd, här är nämligen Norge och det norska bönderna världsledande.

Hur kan man då beskriva den norska smaken, vill man göra det kort och koncist så föredrar jag nämna, söt, syrlig, mild och naturlig, och vill man bli retoriskt ovanligt pretentiös vilket inte på något som helst sätt skall tas som en negativ sats så kan man beskriva smaken av Norge som okomplicerad men lukullisk, åtråvärd, nyanserad och nationalistisk.  Så gott som alla Norska kockar har lagt sin själ och sitt hjärta i och fallit för nischprodukter, det vågar man nog påstå och det samma konstaterar också Margarethe Hersleth, Professor och matforskare på Nofima när jag diskuterade detta med henne inför ett annat projekt. Nofima är Forskningsinstitutet för livsmedelsvetenskap i Norge.

Mina närmaste norska kollegor som Arne Brimi, Tom Vicktor Gausdal, Roy Magne Berglund, Kjartan Skjede och Jarle Baer alla är det också överens om att den norska råvaran är något i särklass. Skrei, den Norska vandringstorsken från Lofoten, norska lam och får som fritt betar i fjäll och dalgångar, det norska söta jordgubbarna på östlandet och alla äpplena som kommer från Hardanger, alla dessa råvaror är unika i sitt slag och bör lyfts fram vid en var anledning, det är några av det främsta förebilderna som representerar en smak av Norge.

Smaken av Norge är i alla avseenden mycket lokal och det viktigaste för det norska kockarna är att kvaliteten på råvaran och maten alltid håller mål och som kökschef och kollega till mina norska nära vänner kan jag inte annat än hålla med om att de norska råvarorna är norska mat skatter i världsklass.

Smaken av Norge kan också lätt beskrivas som traditionsmat uppbyggd på lokala råvaror med en förankring i den nordiska smaken, men någonting som också seglade upp i det norska medvetande långt före våra nordiska grannländer ens hade började tala om den nordiska smaken, den som vi idag känner igen i projekt som Ny Nordisk Mat.

Det går heller inte att undgå det kalla faktum att Norge inte bara är världsledande i småskalig lokalproduktion och råvaror av yppersta kvalitet, landet är också världsledande i alla internationella tävlings sammanhang, inte minst det gastronomiska, Norge har inte bara världens bästa råvaror de har också världens bästa kockar som gör allt för att lyfta fram den norska smakpaletten och jag måste erkänna att för mig uppstår det här ett litet dilemma när jag å ena sidan älskar allt som handlar om den norska råvaran och dess främjande samtidigt som jag å andra sidan även vill lyfta fram min syn på den finländska råvaran och det finländska kockarnas strävan efter perfektion i internationella sammanhang men som man allt för ofta får se inte nå upp till ett önskat resultat.

Är vi i Finland inte tillräckligt nationalistiska då det gäller vårt kulinariska beteende och gastronomiska mål eller har jag missat något väsentligt? Vi har ju trots allt även i Finland en minst lika rik och värdefull råvarukälla att ösa upp ur som jag tror också kan nå lika höga gastronomiska höjder som den norska om vi bara blev lite mindre blyga och mera pågående i vårt förhållande till den egna lokala råvarans främjande och inte minst skapar oss en målinriktad nationell konsumentupplysning som idag tyvärr är närmast obefintlig. Finländska kockar, mat och måltidsorganisationer och livsmedelsindustrin har alla skäl att kavla upp ärmarna och jobba intensivare för att lyfta den finländska gastronomin och inte minst bli effektivare språkrör för allt som är inhemskt och inte minst lokalt, på så sätt kan även vi i Finland bli dessa nationalister och patrioter i måltids-sammanhang. Det inhemska och lokala skall gå före allt annat! Vi har matskatter även i vårt land men vågar vi tala för dem lika effektivt och ropa lika starkt för dem som man gör det i Norge?