måndag 1 mars 2021

Babettes gästabud.

I vår tid när vi översvämmas av kokböcker är vi underligt nog ändå väldigt lite upptagna av vad en måltid handlar om. Vad är det vi söker bakom all uppmärksamhet om mat? Karen Blixens bok, Babettes gästabud” sätter fokus på måltidsgemenskapen och ger läsaren både en litterär och praktisk tillnärmning till temat. I Babettes gästabud är måltiden den centrala händelsen. På ett mästerligt vis förmedlar Karen Blixen insikt och kunskap om måltidens möjligheter, där både livsglädje, gemenskap, ödet och försoning är stickord. Karen Blixens novell kan läsas på många sätt men det gemensamma för alla sätt att läsa den här novellen är understreckningen av det ”under” som sker i gemenskapen medan man äter och dricker.

Babettes gästabud är ingen kokbok. Det är först och främst en novell och en bok som beskriver måltidens möjligheter. I en postmodern tid var privatiserings- och individualiseringsprocesser griper tag om oss, verkar den goda måltidsgemenskapen både i familjen och bland vänner ha blivit till en sällsynthet och därför blir vi inte bara mer ensamma men också mer egocentriska. Bordsgemenskapen har förmågan att omvandla natur och kultur, det sker genom att måltidens ingredienser förvandlas från råvara till vackra och smakfulla rätter. Men det sker i en ännu större grad genom av att deltagarna förvandlas från en grupp individer till en sammanhållande social gemenskap. I den här sociala gemenskapen finns det rum för att mötas som den man är och rum för att nå varandra som den man vill vara, där man är inkluderade och inte minst – där man är sedd.

Jag rekommenderar alla att läsa Karen Blixens novell ” Babettes gästabud”. Här ett litet utdrag ur den till Norska översatta Novellen. Märk väl i originaltexten föregår händelserna på Jylland i Danmark.

”I Norge finns det en lång och trång fjord mellan höga fjäll. Den heter Berlevåg-fjorden. Vid foten av fjället ligger Berlevåg by, som en leksaks by lagad av små byggklossar målade i gråa, gula, vita och andra färger. För sextiofem år sedan levde det två gamla systrar i ett av de små husen, bägge var inte längre några ungdomar. På den tiden fanns där damer i Berlevåg som gick med turnyr (Turnyr, från franskans tournure, var ett underplagg som användes under 1870-talet och 1880-talet. Det var en anordning som bärs under klänningen för att ge kjolen en bakåt pösande form) och de två systrarna kunde burit dem lika graciöst som vem annan som helst, för de var höga, slanka och smidiga bägge två. Men hela sitt liv hade de levt lyckligt ovetande om modets krav och tyranni, ja, till och med om dess existens, och de hade gått ärbart och stilrent klädda i grått och svart.

De hade blivit döpta Martine och Philippa efter Martin luther och hans vän Philip Melanchton. Deras far hade varit prost och profet och hade grundlagt ett fromt och strängt kyrkosamfund som var aktat och känt och - lite fruktat också – över hela landet. Medlemmarna försakade alla denna världs nöjen, jorden och alla dess väsen. Allt detta var bara glamour, och den sanna verkligheten som det längtade mot med den djupaste hemlängtan, var Det nya Jerusalem. De tog inte Herrens namn förgäves, deras tal var ja, ja och nej, nej och de kallade varandra för bröder och systrar. De två systrarna hade en fransk tjänstepiga som hette Babette. Detta förhållande kan verka så påfallande hos ett par livlösa gamla jungfrun i en liten norsk fjord by att det kräver en förklaring”.

För att göra historien kort så var det så att tjänstepigan hos dessa två gamla systrar rymde från den franska revolutionen för att undslippa allt elände som revolutionen förde med sig. Det är också viktigt att nämna i sammanhanget att Babette hade varit en erkänt god köksmästare på en av Frankrikes allra bästa krogar på den tiden, (detta hade givetvis Babette aldrig berättat för de två gamla systrarna) men revolutionen och ödet förde henne till detta lilla norska fjordsamhället där hon tog tjänst som tjänstepiga hos systrarna. Åren gick och allt eftersom Babette blev mera självsäker och hemmavan så serverade hon både systrarna och det kyrkliga medlemmarna mat som nog var både god och närande men för medlemmarna kanske en aning för lyxig, något som prästen i Berlevåg dessutom ansåg som fullständigt onödvändigt och inte minst okristligt, ett uttalande som prästen senare bittert fick ångra. 

En dag vinner Babette en stor summa pengar i ett lotteri och hon bestämmer sig för att hela summan pengar skall hon ge till det två systrarna för att det hade tagit så gott vara på henne, men när systrarna menar de inte kan ta emot en så stor gåva bestämmer Babette sig för att hon skall bjuda hela menigheten på en oförglömlig middag som de sent skulle glömma. (Och vilken fest det blev, den är omtalad än i denna dag som är).

Sagt och gjort, middagen ordnades oavsett vad man hade för meningar om det, gäster blev inbjudna och bland dem en pensionerad general, general Löwenhjelm som äskade mat och hade haft goda förbindelser till Frankrike och det bästa krogarna i landet. Den lilla byns kyrkliga medlemmar som också var inbjudna till middagen kunde inte tacka nej, om det var på grund av en ren nyfikenhet eller för att en hög militär var inbjuden får vi inte veta men det kyrkliga medlemmarna kom om än dock med en smula skepsis och lite skamsna till middagen.

Det som sedan hände under middagen var att speciellt generalen Löwenhjelm höjer sitt vinglas för att utbringa en skål till måltiden, inte bara för att den var god men för att den påminde honom om en middag han en gång hade ätit på en av det bästa krogar i Frankrike där en fantastisk köksmästare, dessutom en kvinna, hade jobbat, och den här måltiden han nu fick var närmast likadan i både smak, presentation och utförande, ja, den var faktiskt fullkomligt identisk. Hur kunde detta vara möjligt?  Kunde det möjligen vara så att systrarna hade lurat generalen, eller vilken slags hemligheter stod bakom denna ytterst delikata måltid.

Efter att ha läst Babettes gästasbud kan man konstatera att Karen Blixen hade i varje fall rätt i en sak, och det är att en gemensam måltid lyfter upp både sinnesstämningen och lusten till att utforska smak och lukt. Idag kan du här i Norge på hotell Refsnes, ett herrskapligt hotell en bit utanför Oslo få uppleva den samma måltiden i en modern tappning.

Menyn till Babettes gästabud var följande och serveras varje år på Refsnes i en lite omarbetad och modifierad utgåva där man både bokstavligt och bildligt går "Till bords i Babettes gästabud"

Entrérätt. En sköldpadda soppa (Idag är sköldpadda en utrotningshotad art och därför totalfredad så man får i stället en lika god kalvconsommé)

Förrätt: Blini Demidoff

Varmrätt: Vaktlar i smördegskista

Grönsallad

Mellanrätt: Mogna ostar

Efterrätt: Baba med karamelliserad frukt

Fruktfat.

Karen Blixens novell ”Babettes gästabud” finns också som film, dessutom Oscar belönad som bästa utländska film med bland annat Jarl Kulle som General Löwnhjelm. 

Har du inte sett filmen så rekommenderar jag den varmt. 





Bon appetit

Inga kommentarer:


Om mig

Mitt foto
Jakobstad, Österbotten, Finland
Med över 40 år i branschen har Christian Tikkanen stor erfarenhet i Nordisk matlagning. Han är specialist på det Finländska och det Nordiska köket, han har jobbat som köksmästare i ett antal restaurangkök runt om i Finland, även som kökschef på den Finska Ambassaden i Oslo och bofast i Norge sedan 2003. Lokala råvaror är centralt för min matlagning. För mig är det otroligt viktigt att den mat jag lagar är skapad av mig själv och inte någon annans kopia. "-Laga aldrig mat efter kokbok, men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat skall skapas inte kopieras-". (Tore Wretman) Christian är grundaren av Finlands Svenska Måltidsakademi och Finlands Matambassadörer samt skaparen av Måltidens gemenskapsdag som alltid infaller den 23 maj.
Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten alltid skall vara ärlig, uppriktig, välsmakande, ha en tydlig identitet och uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt
. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen
Upphovsrätten:

Vill påminna alla om att all text och alla bilder är upphovsrättsligt skyddade genom lag och tillhör mig om inte annat uppges. Varför denna upplysning? Jo därför att det finns folk som inte kan hålla fingrarna i styr och det har hänt att både text och bild blivit kopierad eller stulen utan att man frågat mig om lov. Jag slår tveklöst ner på all text eller bildstöld för kommersiellt bruk, spelar ingen roll om det skett medvetet eller av misstag, om texten eller bilden varit synlig 1 minut, en dag eller en månad, allt innehåll i denna blogg är min egendom och en del av mitt levebröd så otillåten kopiering får rättsliga påföljder med ersättningskrav. Frågar man om lov få använda text eller bild så är det en helt annan sak. © Christian Tikkanen.

_______________________________________

ORDSPRÅK

_______________________________________
”En kock måste tänka som en forskare. Organisera som en revisor. Inspirera och motivera som en krigare. Röra på sig som en atlet. Lägga upp maten som en artist och laga maten som en Mormor”.

Koka kan en var, steka kan endast en född mästare

"Let no one ever come to you without feeling better and happier when they leave". (Mother Theresa)


För länge sedan kallades folk som offrade sin sömn, familj, mat, skratt och andra glädjeämnen i livet för helgon, nu kallas de för kockar.

(Trad)

Sundhet, friskhet och välbefinnande kommer inte utan lite extra arbete, det är någonting man blir förtjänt av efter att ha tjänat den ärbara vällusten genom ärligt och uppriktigt arbete i köket.

(Christian Tikkanen)

Måltiden: en mänsklig samvaro, det som utspelar sig kring en måltid, öppnar upp sinnena, fördjupar samtalet, det är ett terapeutiskt ögonblick.

(Carl Jan Granqvist)

I Italien föddes måltiden. Frankrike erövrade den. Norden vidareutvecklade den. Tillsammans njuter vi den.

(Christian Tikkanen)

På full mage är det lätt att förlåta, på tom mage förlåter man inte någonting.

(Sicilianskt ordspråk)

Sparris skall så kokas att den fortsatt är så spänstig att en riktig man ej behöver skämmas för den, men ändå så mjuk att en jungfru ej rodnar.

(Italienskt ordspråk)

Det jag hör, det glömmer jag. Det jag ser, det kommer jag ihåg. Det jag gör, det förstår jag.

(Konfucius. 551-479 fr kristus).

Vid matbordet åldras man inte.

(Italienskt ordspråk)

Århundradets bästa bantningskur lyder som följer: ät som en höna och skit som en elefant.

(okänd)

Dåliga kockar och deras tvivelaktiga närvaro i köket har fördröjt den mänskliga utvecklingen mest.

(Nietzsche)

Ät inte tills du är mätt utan ät tills du inte mera är hungrig.

(Norskt ordspråk)

Alderen har ikke stort å si, med mindre du er en ost.

(trad)

Glädjen vid att äta är den ögonblickliga och direkta förnimmelsen av att ett behov blir tillfredsställt.

Den som håller fest för sina vänner utan att visa måltiden som skall serveras sitt personliga intresse, kärlek och omsorg, förtjänar inte några vänner alls.

(Brillat-Savarin)

Aptiten är en förnöjelse och ett behag.

( Voltaire)

Laga aldrig mat efter kokbok men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat ska skapas, inte kopieras"

Det bästa sättet att bli av med kilona, det är att lämna kvar dem på tallriken".

(Tore Wretman)

Upptäckten av en ny maträtt gör mer för mänsklighetens lycka än upptäckten av en ny stjärna".

Hur skulle man kunna säga nej till denna vetenskap som skänker oss hjälp och stöd från vaggan till graven, som förstärker kärlekens livliga lustar, och tilliten mellan vänner, som avväpnar hatet, som lättar alla förhandlingar, och som under den korta tid livets resa är, ger oss den njutning som inte efterföljd av trötthet, också är det enda tidsfördrivet vi njuter av i avsaknaden av de andra njutningarna.

(Jean Anthelme Brillat-Savarin)

I Frankrike är man stolt över att maten blir till konst, men i Italien är man stolt över att konsten är att kunna laga mat.

(Italienskt ordspråk)

_______________________________________

NY NORDISK MAT

_______________________________________

Den Innovativa nya Nordiska maten

Det Nordiska kockarnas köksmanifest

" Vi Nordiska Kockar finner tiden mogen för att skapa ett nytt Nordiskt kök som i kraft av sin välsmakenhet och egenart kan mäta sig med det största köken i världen".

Det nya nordiska köket skall:

* Uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som vi gärna vill förbinda med vår region.

* Avspegla det skifftande årstiderna i en måltid.

* Bygga på råvaror som blir särskillt enastående i våra klimat, landskap, vatten och sjöområden.

* Förena kravet på välsmak med den moderna vetskapen om sundhet och välbefinnande.

* Främja det nordiska produkternas och producenternas mångfaldhet och sprida kunnskap till kulturen bakom dem.

* Främja djurens trivsel och en bärkraftig produktion i havet, den odlade jorden och det vilda landskapet.

* Utveckla nya användningssätt på den traditionella nordiska matvaran.

* Förena den bästa nordiska tillberedningsmetoden och kullinariska traditionen med impulser utifrån.

* Kombinera lokal självförsörjning med regional utväxling av varor med hög kvalitet.

* Invitera konsumenter, andra mathantverkare,lantbruk,
fiskeri, små och stora matvaruindustrier, detaljhandeln, forskare, undervisare, politiker och myndigheter till ett samarbete om denna gemensamma strävan som skall bli till gagn och glädje för alla i Norden.



Stavanger 2004. Norge