Så inleder Per Brahe den yngre sin självbiografiska Tänkebok. Per Brahe växte upp i en stor och till synes lycklig familj. Modern Elsa Gyllenstierna och fadern Abraham Brahe hade gift sig av kärlek vilket inte var så vanligt på 1600-talet. Per var den äldsta sonen men där fanns också bröderna Joakim och Nils och systrarna Ebba och Margareta. Fadern Abraham, som var riksråd, lagman och hovrättsråd, tog tidigt med sig sonen Per till olika viktiga och högtidliga evenemang.
Så skriver Ingrid Larsson Haglund i sin bok 1600-tals recept ur Greve Pers kokbok. Ingrid Larsson Haglund är inredningsarkitekt SIR/MSA, utbildad vid Konstfack i Stockholm och har även studerat historia och arkeologi vid Göteborgs Universitet. Sedan många år tillbaka bedriver hon arkivforskning kring hushållning, trädgårdar och inredning under den svenska stormaktstiden.
Den 21 november 1637 landsteg Per Brahe i Åbo utsedd till Generalguvernör över ”Storförstendömet Finland, Åland och de bägge Carelerna”. Med sig hade han sin kära Christina Catharina och tillsammans företog de en mängd resor runt hela Finland för att, som han själv beskriver det: ”bese landets läge”, och jag fann mycken oreda i alla saker och botade hvad jag kunde”.
Han mönstrade krigsfolk, inrättade nya barnskolor, katedralskolor och gymnasier, grundade universitetet i Åbo, lät bygga sockenkyrkor, anlade staden Helsingfors och förbättrade stadsanläggningarna Åbo och Viborg och ”bragte lilla Tullen i ordning”.
Han trivdes bra i Finland och prisade folket som arbetsamt och lojalt. Överallt blev han och hans hustru väl mottagna av alla samhällsklasser. ”Jag var med landet, och landet med mig väl tillfreds”, var hans klassiska kommentar till sitt förhållande till Finland. Greve Per Brahe gjorde två besök till Finland och nu vid det andra besöket våren 1648 följer hans hustru honom troget trots att hon var mycket sjuk. Två år senare skriver Greven: 1650 den 14 juni, emellan 12 och 1, avsomnade min kära gudfruktiga och dygdiga hustru och Grefvinna på Åbo slott. Gud fröjde hennes själ evinnerligen”.Per Brahe den yngres hushåll på 1600-talet tillhörde de förnämsta och rikaste i Sverige. Ändå är Brahesläkten inte känd för att ha levt särskilt extravagant eller storslaget. Snarare har det vilat ett sken av sparsamhet över familjens leverne. De nyrika adelsherrarna som skott sig på kriget och lyckats skaffa sig privilegier och gods under drottning Kristinas omyndiga år försökte överträffa varandra i att bygga lyxiga barockpalats och hålla lysande fester medan Per Brahe däremot verkar ha tyckt allmänt illa om tidens överdrivna praktlystnad.
Greven skötte sitt grevskap Visingsborg som en modern företagsledare och Visingsborg blev under Per Brahes tid Sveriges största grevskap. Han höll sig ständigt underrättad om inkomster och utgifter, varje detalj i grevskapets skötsel verkar ha intresserat honom. Greve Pers kokbok ger en mycket god inblick i mathushållningen i ett rikt hem på 1600-talet. Boken innehåller inte bara 600 recept på maträtter av det mest skiftande slag utan är också en vägledning i hur man sköter vardagliga sysslor i köket och ger praktiska råd om alltifrån att koka lim och göra tvål till att bota olika sjukdomar. På 1600-talet blev det populärt ute i Europa att trycka kokböcker och Greve Pers kokbok är inget undantag.
För den plikttrogna och principfasta aristokraten Per Brahe inträffade det något så gott som ofattbart vintern 1654. Drottning Kristina avsade sig kronan och överlät den till sin kusin Karl Gustav, som hon tidigare lovat att gifta sig med. Chockad hade Per Brahe inför riksrådet försökt få drottningen att inse, att hon inte kunde avgå, eftersom: ”hennes Maj:t hade lovat vid sin kröning på knä inför Gud och folket att regera oss efter lag och icke avdanka” I tolv år hade förmyndarregeringen med rådsherrarna, som han uttryckte det: ”fört regementet för hennes Maj:ts omyndiga år å hennes Maj:ts vägnar. Vi hade annat förtjänt än blifva sålunda av hennes Maj:t förlåtna”.
Men alla böner var förgäves och vid en särskild riksdag i Uppsala den 6 juni 1645 fick Per Brahe den för honom smärtsamma uppgiften att lyfta koronan från drottningens huvud vid hennes tronavsägelse på Uppsala slott. Greve Per Brahe vägrade först, men då lyfte Kristina själv av kronan från sitt huvud och räckte den till Brahe, som var tvungen att ta emot den.
Den nya monarken Karl X Gustav skulle visa sig vara av en helt annan kaliber än den intelligenta, kulturintresserade Kristina. Karl X Gustav kände sig mest hemma i fält och i umgänget med sina officerare och soldater. Hans många kostsamma krigståg skulle till slut leda fram till Karl XI:s reduktion, dvs, indragning av alla grevliga gods till kronan. Per Brahe slapp dock uppleva denna för hans grevskap förödande reform, han dog den 12 september 1680 på sitt slott Bogesund. Tre månader senare fattade riksdagen beslutet om att avskaffa riksrådet och genomföra reduktionen.
Det blev slutet på sagan om Visingsborgs grevskap. Delar av inredningen och biblioteket på Visingsborgs slott räddades av släkten Brahe och finns nu på Skokloster, med det mesta såldes på auktion i Jönköping eller skingrades för vinden. Och som Ingrid Larsson Haglund påpekar: Man kan ju fantisera om vad som hände med Greve Pers kokbok. Om den togs om hand av fataburshustrun eller Hopmannen på slottet eller inhandlades av någon på auktionerna i Jönköping. Men tack vare denne någon bevarades boken som enligt gammal tradition är Per Brahes kokbok.Jag skall försöka mig på att återge en 1600-tals Grevlig middag hemma i min egen stuga så som den kunde te sig hemma hos Greve Per Brahe och i så ursprungligt skick som det överhuvudtaget går att få det.
Entrérätt
Ärtsoppa med kapris
***
Förrätt
Stekt vinäger ruda
***
Varmrätt
kalvkött med gräddstuvade palsternackor
och nässlor med korinter
***
Efterrätt
Pannkakor med krusbär
***
Kaffe och Klaret*
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar