Den finländska skolbespisningen har redan köttfria dagar men inför kommunalvalet ville man veta om dessa borde utökas. Det här är ju i sig en bra sak, men har man fog för inställningen? Den vegetariska vågen möter nämligen på ett visst motstånd, varför?
Som oftast kan man hitta realistiska och verkliga svar på problematiska måltidsrelaterade frågor om man undersöker bakomliggande faktorer, som hur maten är tillredd, smaksatt, och serverad.
På en lokal finlandssvensk tidning, Österbottens Tidning från den 3 juni kunde man läsa att -"Vegetarisk skolmat delar åsikterna och att i Pedersöre säger både väljare och kandidater ”nej tack” till fler köttfria skoldagar. Påståendet ”skolbespisningen borde ha fler köttfria dagar” fick inget stort stöd bland de österbottniska väljarna i kandidattesten. Sex av tio höll inte med påståendet. Enbart var fjärde höll med.
Kommunala beslutsfattare var mer positivt inställda till att minska på köttet. Bland kandidaterna svarade ungefär lika många att de inte höll med påståendet (58 procent) men de osäkra var färre. En tredjedel av kandidaterna vill se en minskning av köttet i skolmaten.
Ser vi på Österbotten som helhet så finns ett litet intresse för fler köttfria dagar, men de allra flesta vill ha kvar köttet. Gör man jämförelsen stad kontra landsbygd blir svaren mer intressanta".
Hur skall man då vända detta till en positiv och mera attraktiv trend, att äta mera vegetariskt och mindre kött?
Det man allra först borde tänka på är, vilka smaker är det som dagens ungdom är intresserade i och vad är det man erbjuder i vegetarisk väg? Hur blir maten tillredd, vad smakar den av och inte minst hur blir den serverad? Det kalla faktum är att dagens skolmat består till 70 % av helfabrikat, en industriell färdigmat som skolköken inte behöver göra så mycket mera med än att bara värma upp och servera.
Det blir också ganska lätt att förstå varför svinnet är stort under skolmåltiderna när det serveras vegetariskt. Svinnet från skolmaten är ingen nyhet, tvärtom en verklighet det finländska skolorna levt med redan i en längre tid, något som också bekräftar ett redan känt faktum, att skolorna serverar industriell färdigmat.
Kanske man istället för att ställa frågan om vi skall servera mera vegetariskt i skolorna borde ha ställt frågan, borde vi servera mera riktig handgjord och äkta mat och borde vi kanske sluta upp med att servera industriell färdigmat och låta kökspersonalen få sin heder och respekt tillbaka och låta dem få göra det de kan bäst, nämligen laga ordentlig mat.
Mat från grunden av som både smakar och ser god ut, borde vara en milstolpe man kunde sträva efter, men det kräver också en politisk vilja att våga förändra, en egenskap som för tillfället verkar vara en fullständig omöjlighet i Finland.
Tyvärr så är Finland i dag det land som är främst i världen på industriellt tillverkad färdigmat och den offentliga måltiden är dess typiska arena. Det är så synd att vi har kommit i den här positionen att färdigmaten är vår främsta allierade.
Man kan ju alltid hoppas på att det bland dessa nya unga politiska kandidater, någonstans i deras inre själ, finns en stridsvilja för att vända på den här färdigmatstrenden.
Det kan för ett kort ögonblick kännas långsökt påstå att orsaken till varför vegetariskt inte är lockande skulle vara att skolköken bara serverar helfabrikat, men synar vi skolmåltiderna ordentligt i sömmarna så är det faktiskt, och tyvärr så, att det kokar ner till just detta.
När mat och speciellt vegetariska alternativ skall serveras krävs det lite mera finess, teknik, metodik och förståelse för smakkombinationer som gör att konsistensen, munkänslan, och inte minst smaken skall träffa rätt och bli en god upplevelse för den som skall äta maten.
Dessa måltidsindikatorer finns inte med när även det vegetariska alternativen är industriella, det ser både trista och rent oaptitliga ut samtidigt som smaken inte tilltalar varken oss eller ungdomen.
Personlighet och ödmjukhet inför tillredning och presentation av en maträtt är fundamentala egenskaper som hör hemma hos utbildad kökspersonal, och det brukar som regel generera en slutprodukt av både mätta, glada och nöjda gäster.
Den offentliga måltiden i Finland har ett attityds problem mera än ett ekonomisk problem, det är sedan länge känt och när våra politiker inser det, ja då finns det en god chans för att vi kan komma ut ur detta ekorrhjul.
Frågan är inte VAD slags mat som skall lagas och serveras, frågan borde i stället vara HUR skall maten lagas och serveras!
Det finns bildbevis för hur illa den mat som skall ätas blir behandlad och serverad. Det förekommer en uppsjö av bilder på skolmat som elever har tagit och som allt oftare dyker upp på sociala media. Uppsöker man dessutom slumpmässigt en skolmatsal så får man också bekräftelsen på det som ungdomarnas bilder visar. Jag har själv gjort en undersökning där över 200 grundskolor på olika håll i Finland uppsökts för att bilda mig en uppfattning om läget.
En snabb analys insisterar på att det verkar som om det bland kökspersonalen inte finnas något initiativtagande eller behov för matens utseende och uppdekorerande när maten ser så fruktansvärt trist och oaptitlig ut, sällan och nästan aldrig ser den färdiga maten ut att få ens en vacker dill eller persiljekvist, eller annat över sig, och än mindre förekommer det något som helst personligt utförande som skulle hjälpa till att locka fram en god aptit bland ungdomarna, varför?
Det verkar som om kökspersonalen har blivit tvingade till ett "oönskat arbete" och därför protesterar genom av att antingen ignorera och vara likgiltiga eller så försöka förstöra så mycket som möjligt av en skolmåltid? Det är tris att Finländska skolbarn skall behöva bli offer för de vuxnas, läs även myndigheternas, ytterst dåliga val vid det offentliga upphandlingarna för storköken.
Skolmåltiderna är inte längre en fråga om hälsa och välbefinnande för eleverna, den prioriteringen har fått ge vika för den ekonomiska släggan och kökspersonalen är piskad till tystnad. Sist men inte minst: Vegetariska alternativ är självklart välkomna på skolmenyerna så länge de inte är industriell färdigmat!
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar