Det är ädla saker som växer i mörker på en gård i Stavanger. Saftig, söt och blommande röd rabarber kommer bokstavligt talat upp från ett hårt betonggolv på gården till Jonathan Bucklay. Han har några hektiska veckor framför sig, Jonathan ser nämligen till så att det spirar och gror i en gammal ladugård också under den mörka årstiden.
Vinterrabarbern kräver en hel del för att vara tillfreds. Ändå bristen på fotosyntes och minimala mängder med vatten kan otroligt nog få rabarbern att växa under dessa förhållanden. Vinterrabarbern suger till sig det som finns av energi i rötterna och inom loppet av ett dygn mellan februari och påsk kan rabarbern växa 3 - 4 centimeter i dygnet, ja du läste faktiskt helt rätt.
Jonathan får det till att både höra och se enkelt ut men handlaget hans är garanterat skapat för just detta. Plantorna blir först delade i två delar och står ute i jord utan att bli skördade i tre år. Därefter gräver man upp rötterna och sätter dem på pallar för att det skall få kallt, och allra helst frost varefter det skall gå i en dvala. Det första rötterna sätts så in i mörkret i ladugården runt nyår och inom loppet av 6 veckor tas mindre mängder rötter, några var vecka, in i mörkret på det kalla golvet för att förlänga säsongen.
På golvet i ladugården är det en jämn temperatur runt 12 - 14 grader, precis det som krävs för att man inom få dagar kan börja se en förändring berättar Jonathan. Under ett par veckor odlas det tillräckligt med vinterrabarber så att flera buntar kan levereras till kunder.
Rabarbern är en grönsak som passar till så mycket, den syrliga smaken förenar sig utmärkt med all slags fisk, den blir inte utan orsak också kallad för nordens citron, en ugnsbakad, stekt eller rökt fisk får en mera utvecklad och djupare smak om du serverar fisken tillsamman med några smörstekta rabarberskaft och en grillad köttbit med en syrlig rabarber chutney blir aldrig fel påpekar Jonathan.

Glädjen av att kunna skapa någonting tillsammans är det som betyder någonting och den norska matproduktionen med sina producenter har också alltid haft och har en mycket god och nära kontakt med professionella kockar där man tillsammans bidrar till att du och jag som konsumenter skall få det allra bästa och nyaste trenderna inom gastronomin.
Det märks att det är en ny tid nu, och det att odla och skapa någonting gott appellerar hos fler och fler. Från jord till bord är mer aktuellt än någonsin.
Vem skulle ha trott att den här växten med sitt ursprung i Ryssland, Mongoliet och södra Kina skulle bli en så eftertraktad och begärlig grönsak att näst intill alla med en liten täppa på sin gårdsplan har skaffat sig en rabarberplanta och en planta som man dessutom är villig att dela med sig av till andra.
Rabarbern är en relativt ung kulturväxt, den odlades på 1600-talet som medicinalväxt och först när sockret blev vanligt och billigt under 1700- och 1800-talet började man äta rabarber. Först på 1800-talet beskrevs den för första gången som föda. Det finns uppgifter från 1700-talet att man åt rabarberstjälkar tillsammans med lammkött och som vårprimör, råa med salt och peppar.
Vi kan förmoda att alla vet om att rabarberbladen inte skall ätas på grund av sin höga koncentration av oxalsyra, men det kan ändå vara på sin plats med ett litet varningens finger:
Tidigare användes bladen i matlagning medan stjälkarna kastades. Under andra världskriget avled 5 personer i England efter att de hade ätit både stjälkar och blad. Idag vet vi att det är bladen som bär på den största och giftigaste koncentrationen av oxalsyra som kan medföra till döden medan stjälkarna innehåller en betydligt mindre mängd oxalsyra, det rekommenderas dock att gravida, små barn och personer med njurproblem inte skall äta rabarber även om man genom växtförädling har kunnat skapa rabarber sorter med mindre halter av oxalsyra.
Jonathan Bucklay som är engelsman och bofast i Norge sedan 30 år tillbaka tog med sig denna odlingsteknik till Norge och han har all anledning vara stolt av sin odling. Hans vinterrabarber är en delikatess som har stor efterfrågan och det flesta fine restauranger har denna råvaran som färsk på sina menyer praktiskt taget hela året.
Jag har haft den stora äran få några stjälkar av denna "nordens citron" direkt av odlaren själv och han var även så frikostig att jag förärades med några rötter jag skall sätta i jorden här hemma, mörkläggningen av dem tror jag att jag avstår ifrån, det blir lite för komplicerat för mig, jag får hålla mig till det kommande somrarnas säsongsutbud.
Här några recept på rabarber, god till både kött och fisk.
Rabarber chutney Ingredienser:
2 rabarberstjälkar
100 g socker
1/2 dl konjak
1 dl vitvin
Skär stjälkarna med skal i små bitar och lägg dem i en tjockbottnad kastrull, tillsätt sockret och vitvin och låt det koka på moderat värme tills rabarbern har gått i upplösning och det har blivit till en tjock grötaktig konsistens, tillsätt konjaken och låt det småkoka på svag värme till önskad konsistens, eftersträva en tjock och något trögflytande konsistens, låt det inte bli allt för trögflytande för då riskerar man få en massa som när den stelnat är hård som glas, vi vill ha rabarber chutneyn len och mjuk.
Stekt Rabarber
Ingredienser:
2 rabarberstjälkar
1 msk Socker
finhackad dill och persilja
Finhackade hasselnötter
smör till stekning
Skär rabarbern med skal i lagom långa stavar. Blanda samman det finhackade örterna med hasselnötterna och sockret i en skål och bred massan därefter ut i ett tunt lager på ett skärbräde. Stek rabarberstavarna hastigt i stekpanna med lite smör, ös smöret över några gånger under stekning. Lyft rabarberstavarna direkt över på skärbrädet med ört- nöt- sockerblandningen och rulla rabarberstavarna i blandningen så att det får ett tunt lager av blandningen över sig, servera genast till stekt eller grillad fisk, passar också utmärkt till ugnsbakad kyckling.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar