Det är över 25 år sedan den internationella jordbrukarrörelsen La Via Campesina lanserade principen MATSUVERÄNITET.
Vad är då
matsuveränitet, vad står detta begrepp egentligen för? Matsuveränitet handlar
om att folket i stället för det stora livsmedelsjättarna tar kontrollen över
matproduktion och distribution. Det handlar om folkets rätt till sund och
kulturellt passande mat, producerat genom hållbara metoder.
Matsuveränitet
handlar också om rätten och plikten till att föra den politik som är nödvändig
för att föda
sin egen befolkning utan att hindra andra i att göra det samma.
När bönder och allianser från världens alla
hörn möts, delar man bekymringarna av att förlora kontrollen över egen
matproduktion. På allt flera områden har grunden för matproduktion förvärrats.
Det är per idag mindre fysisk tillgång på jordbruksmark och fiskeriresurser och
den demokratiska kontrollen över produktion blir svagare och bryts upp.
Utfordringarna förstärks genom ett
globaliserat matvarusystem som bidrar till ett större avstånd mellan producent
och konsument som därmed också medför till mindre kunskap om hur och var maten
producerats. Folk flest tjänar inte på den här utvecklingen, de som har
kontrollen över maten har också makten, därför är lokalkontroll av matproduktion,
samt skyddet och arbetet i småskaliga jordbruk och fiskerinäringen så viktigt
för att säkra social välfärd, sund matproduktion och hållbar förvaltning av
naturresurserna.
Livsmedelsproduktion beskrivs ofta som något
väldigt intrikat, men är det egentligen det? Det handlar om att odla mat som är
bra för klimatet och miljön. Matsuveränitet står inte i motsättning till handel
men både miljö, social- och ekonomisk hållbarhet bör värdesättas högre. Vi
måste ta mycket bättre vara på jordens och havets resurser för att möta dagens
och morgondagens utfordringar, därför behövs det strukturella reformer!
Matsuveränitet och ekologiskt står nära
varandra. Det är en rättighet och en plikt att ett land producerar mat till sin
egen befolkning med sina egna resurser. Det skall mycken jordbrukspolitisk vilja
och handlingskraft till för att uppnå bättre marvaruberedskap, matsuveränitet
och en större själv-försörjningsgrad i många land, så även till en viss grad i
Finland, för ingenting skall tas för givet.
Framtidens matproduktion måste i långt
större grad basera sig på det lokala ramvillkor som naturen sätter. Samtidigt
måste man ta större hänsyn till hållbarhetsmålen som FN har bestämt. Agro-ekologi
är ett begrepp som fyller dessa krav och
FN:s Food and Agriculture Organization (FAO)
har uttalat sig om att Agro-ekologi är en av lösningarna på svält och
fattigdom i världen.
Bon appetit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar