Matsuveränitet!

Vem skall bestämma över maten?

Det är över 25 år sedan den internationella jordbrukarrörelsen La Via Campesina lanserade principen MATSUVERÄNITET.

Vad är då matsuveränitet, vad står detta begrepp egentligen för? Matsuveränitet handlar om att folket i stället för det stora livsmedelsjättarna tar kontrollen över matproduktion och distribution. Det handlar om folkets rätt till sund och kulturellt passande mat, producerat genom hållbara metoder.

Matsuveränitet handlar också om rätten och plikten till att föra den politik som är nödvändig för att föda sin egen befolkning utan att hindra andra i att göra det samma.

När bönder och allianser från världens alla hörn möts, delar man bekymringarna av att förlora kontrollen över egen matproduktion. På allt flera områden har grunden för matproduktion förvärrats. Det är per idag mindre fysisk tillgång på jordbruksmark och fiskeriresurser och den demokratiska kontrollen över produktion blir svagare och bryts upp.

Utfordringarna förstärks genom ett globaliserat matvarusystem som bidrar till ett större avstånd mellan producent och konsument som därmed också medför till mindre kunskap om hur och var maten producerats. Folk flest tjänar inte på den här utvecklingen, de som har kontrollen över maten har också makten, därför är lokalkontroll av matproduktion, samt skyddet och arbetet i småskaliga jordbruk och fiskerinäringen så viktigt för att säkra social välfärd, sund matproduktion och hållbar förvaltning av naturresurserna.

Livsmedelsproduktion beskrivs ofta som något väldigt intrikat, men är det egentligen det? Det handlar om att odla mat som är bra för klimatet och miljön. Matsuveränitet står inte i motsättning till handel men både miljö, social- och ekonomisk hållbarhet bör värdesättas högre. Vi måste ta mycket bättre vara på jordens och havets resurser för att möta dagens och morgondagens utfordringar, därför behövs det strukturella reformer!

Matsuveränitet och ekologiskt står nära varandra. Det är en rättighet och en plikt att ett land producerar mat till sin egen befolkning med sina egna resurser. Det skall mycken jordbrukspolitisk vilja och handlingskraft till för att uppnå bättre marvaruberedskap, matsuveränitet och en större själv-försörjningsgrad i många land, så även till en viss grad i Finland, för ingenting skall tas för givet.

Framtidens matproduktion måste i långt större grad basera sig på det lokala ramvillkor som naturen sätter. Samtidigt måste man ta större hänsyn till hållbarhetsmålen som FN har bestämt. Agro-ekologi  är ett begrepp som fyller dessa krav och FN:s Food and Agriculture Organization (FAO)  har uttalat sig om att Agro-ekologi är en av lösningarna på svält och fattigdom i världen.

Bon appetit