Det kostar mer än det smakar!

Mitt ute i den storslagna Hardangerfjorden ligger den flytande restaurangen IRIS, restaurangen i Rosendal som kan få ditt instagram-konto att explodera, men svider av nästan 6000 kronor eller 600 euro från din plånbok. 

Det bubblar i sociala media av spektakulära bilder som kunde ha varit från Dubai, men är i själva verket från en nyöppnad, flytande lyxrestaurang i Rosendal i Hardanger. Renommerade kockar och högt aktade servitörer från Danmark har tagit sina flyttlass in i en norsk fjord och trollar fram 18 rätter till det 24 gäster som får plats varje kväll. Det lyckliga måste punga ut med minst 570 euro per person för mat och dryck. Vad är det egentligen som föregår?

Kvällen startar med en välkomst ute på kajen i Rosendal, där en elektrisk båt därefter tar gästerna ut till den silverglänsande kupolformade flotten, uppriggad till en lyxrestaurang. På vägen ut är det ett obligatoriskt stopp vid en sjöbod på en av det små öarna ute i fjorden, där får vi en ätlig "kvast" blomster och örter som är vackra nog till att vara en brudbukett. Därefter bjuds det på en lättgrillad brioche med syltad pilgrimsmussla, det osar av både umami och sjö medan man förbereder sig för färden vidare till det slutliga målet.

När så båten lägger till vid restaurangen Iris, står serveringspersonalen i blå skjorta, svarta byxor och så väl putsade skor att man nästan kunde spegla sig i dem samtidigt som solen reflekterar en gloria över ingången. Är det här en "sekt" eller är det portalen till en annan galax? Har de någonting ouppklarat med oss? 

Först blir man guidad ner tre meter under havet i "Källaren", där det med avsikt är mörklagt och plötsligt blinkar det till i både vitt och rött, det är en teatralisk åska som går och blixtnedslag dundrar runt omkring oss samtidigt som en storbildsskärm visar dramatiska bilder från vår planet medan en allvarlig stämma förklarar att världen är på väg åt fel håll. 

Restaurang Iris ägs av fiskavelsföretaget Eide Fjordbruk. Nu skall hela världen få se, "att vi måste börja äta och odla på ett annorlunda sätt och inte minst äta mera från havet". VEM var ÄGAREN nu igen sa du?

Vi guidas upp i restaurangsalen där alla får utsikt mot Rosendal och fjällen bakom. I fjorden ligger en laxodling. Ordet fiskodling blir inte ens nämnt under hela vistelsen på denna konstgjorda lilla ö till restaurang, men de som vet, de vet!

Showen fortsätter med en skål prydd med ätliga blommor och fylld med brynta pilgrimsmusslor. Avsikten är att rätten skall imitera Kvinnherads kommunvapen, men den ser stiligare ut än den smakar. Visuella upptåg, överraskande texturer och kreativa råvaror är något som Iris är bäst på. En genomgångsmelodi är "umami" men det är också tidvis allt för mycket salt och fett och saknaden av någonting syrligt dyker ständigt upp. Någon gång blir det även allt för sött, som t.ex. deras version av blinier med råa räkor. 

Man får smaka på ung lax, smolt, (laxyngel) och läppfisk. Servitören påpekar att de gärna vill hitta en nytta för läppfisken, som vanligen blir kastad bort efter att den blivit använd vid avlusning av lax. Läppfisken serveras i en smakbomb av beurre blanc, ett bra sätt att reducera matsvinn på, även om det näppe hjälper alla  läppfiskar som dör i inhägnaderna. 

Strandkrabban har blivit till en soppa som serveras i självlysande glaskulor. Så får man en liten paus när man kan gå ut på "däcket" och får en Krug champagne i glaset, "And as you know: The show must go on".

Vi har kommit till den sista rundan med fler knockouts som t.ex. en tartar på ren och szechuanpeppar dramatiskt format till ett blod-droppande hjärta, sällsynt roligt och lite pirrande gott. Rätten som däremot verkligen svarar till ambitionsnivån, och väl så det, är den silkesmjuka och möra ryggfilén av ren med hallon.

Till efterrätt får vi ett av många visuella höjdpunkter som ser mer spännande ut än det smakar, en is-avgjutning av fjällen man ser i horisonten. " Ett jippo som ville få själv den mest inneslutna norska västlänning att smälta, för hur ofta äter man utsikten?

Servicen då? Det är en sakral stämning. Arton danskar dansar runt och ger en service av yppersta klass, och det är inget tvivel om att det vill in i Michelins stjärnhimmel. Det är en spektakulär upplevelse som tyvärr kostar mer än det smakar, här förväntade man bli lika blåst i backen av maten som av notan och omgivningen. 

Den som drar hit får en 6 timmars lång unik upplevelse späckad med nya smaker, mat och allt för dyra viner, och där det teatraliska nu som då stjäl hela uppmärksamheten och där notan kan få även den främsta matälskare att sätta kaffet i vrångstrupen. Den här slags restauranger med en så överdriven och spektakulär tillställning har en tendens locka till sig bara det rikaste av oss all som dessutom sällan eller aldrig har behov för annat än att skryta över hur dyra upplevelser det berikar sig själva med. Konklusionen blir att det kostar mer än det smakar och blir endast några få förunnat.

Bon appetit!