Älskad, hatad och missförstådd!

Marie Antoinette blev världsberömd för ett uttalande hon aldrig sagt: ”Qu’ils mangent de la brioche” – Låt dem äta brioche! Uttalandet härstammar från drottning Marie-Thèrése som styrde landet mer än 100 år tidigare.  Citatet blev praktiskt framhämtat av politiska motståndare och lagt i munnen på Marie Antoinette bara för att skapa missnöje hos befolkningen. Tänk att så mycket makt kunde ligga bakom ett felcitat om ett bakverk. 

Det att vara kock eller konditor för Marie Antoinette måste ha varit en väldigt krävande men samtidigt också en otroligt spännande uppgift. Att laga mat och desserter som kunde skina mitt i rokoko tidens arkitektur, interiör och mode var inte någon lätt uppgift. Drottningen själv var omgiven av pudermoln, pastell, guld och diamanter samt överdådig lyx. Maten skulle behaga och överraska ett mycket kravstort hov. 

Maten var ofta mittpunkt i det kungliga ritualerna och skulle markera kungadömets makt och rikedom på gigantiska fester. Allt sedan Louis den XIV byggde det enorma slottet i Versailles hade borden svämmat över av extravagant mat i flera decennier. När det var fest kunde det bli serverat kakor som det flög levande fåglar ut av när man skar i kakan och det lagades miniatyrträdgårdar av sötsaker vi inte sett maken till, det måste ha varit ett drömjobb för världens bästa konditorer. 

 Marie Antoinette var själv förebilden för den överdådiga rokokostilen. Hon blev född in i det Österrikiska hovet och var det femte barnet i en syskonskara på intet mindre än sexton barn. Föräldrarna hade fått 11 döttrar tillsammans och det var ett stort jobb att få alla gott gifta. Marie Antoinette fick lite språk- och musikutbildning i hemmet men det blev kortvarigt för redan som 14 åring blev hon gift med den två år äldre prinsen Louis av Frankrike och det först och främst för att ”cementera” alliansen mellan Österrike och Frankrike. 

Många vid det franska hovet var emot alliansen. Dessa två länder hade nämligen nyligen varit i krig med varandra och Marie var av den grunden en representant för ett land många vid hovet föraktade. 

Det franska hovet blev en kulturchock för den unga Marie för det var stor kontrast mellan det Österrikiska och det franska hovet. Hon var van vid enklare rutiner och mera frihet. Versailles var uppbyggd som en teater och all aktivitet blev styrd av stränga etiketter och regler. Hovets kvinnor och män betraktade allt Marie gjorde dygnet runt och hon blev stadigt värderad och kommenterad – allt ifrån måltider till hur bröllopsnatten hade förlöpt, hur avklädning och eftermiddagsvilan intogs, allt blev samtalsämne och källor till skvaller. 

Många av måltiderna var som små teateruppsättningar där gästerna kunde se på medan det kungliga paret satt och åt. (Bilden till vänster är från Nationalmuseet i Sverige och föreställer en public måltid från 1700-talet) Omringad av ett hov som ogillade henne och som klandrade henne för att vara både smaklös och barnlös hade Marie det miserabelt och kanske det var så att för att lätta på existensen så fyllde hon vardagen med extravaganta kjolar, stora luftiga frisyrer, långvariga skönhetsrutiner, skor och smycken.  

Enligt den franska hovtraditionen kunde hon aldrig använda den samma kjolen om igen och hon måste byta minst tre gånger om dagen och också övergå alla de andra kvinnorna i hovet och under årens lopp blev kläderna och frisyrerna mer och mer spektakulära därför var också kläd- och frisyr budgeten otroligt enorm. Marie Antoinette blev en trendsättare utanför landets gränser och kontrasten till den svältande befolkningen utanför Versailles portar blev skrikande. 

Många av Frankrikes problem på slutet av 1700-talet blev lagt på hennes skuldror och gradvis växte rykten och skvaller till vrede och hat. Hennes slöseri i en tid när Frankrike kämpade ekonomiskt blev mött med raseri. Hovet och folket gav henne skulden för den ekonomiska krisen och hon fick smeknamnet ”Madame Déficit” – Madame Underskott. 

Då den franska revolutionen bröt ut var inte Marie Antoinette mera upptagen av koketteri, lyx och kjolar, drottningen av elegans och mode var inte mera igenkännbar. Hon var sömnlös och traumatiserad, gräddtårtan hade kollapsat. 

Efter ett par misslyckade flyktförsök och 4 år i husarrest under den franska revolutionen blev Lous XIV avrättad. Maries son blev tvungen till att vittna mot henne i en rättssak där hon anklagades för missbruk  och incest. Hennes sista ord, när hon av misstag trampade på pöbelns fot på väg till giljotinen var: ”désolé monsieur, je ne l'ai pas fait exprès” - förlåt monsieur, jag gjorde det inte med vilja.
 
Under 1700-talet och rokokons storhetstid hade konditorerna blivit oersättliga i det Europeiska hoven. En duktig konditor var mycket högre värdesatt än en kock och bagare och kunde tjäna gott och få en hög social rang. Många av dem startade succéfulla butiker i storstäderna men det allra duktigaste arbetade för aristokraterna och de stora hoven. 

Marie Antoinette föredrog enklare mat som hon åt på sina privata rum så hon kunde inte ha varit en tacknämlig mottagare av en konditors hantverk. Hon drack svart kaffe eller varm choklad till frukost och vid sidan av hade hon ett litet bröd som liknar dagens croissant, den påminde henne om henens hemland Österrike. 

Marie Antoinette gillade en enkel middag med kokt kött och drack helst lemonad och vatten. Men vad är väl så intressant med det?  Det flesta kockar, även jag inberäknad önskar laga mat inspirerad av allt det som man associerar med rokoko och Marie Antoinettes yttre. Det hon levde för med så stor passion, luftiga moln av hår och silke, guld och ädelstenar, det överdådiga och extravaganta, ja allt det som kanske fällde den franska Monarkin. 

Bon appetit!