Från
söndagsstek till sushi!
Varje decennium har sina signaturrätter som speglar tidsandan. Under ett år står man inför många festligheter och märkesdagar som alla kräver sitt. Och vad i all världen skal man servera? Kanske det finns inspiration att hämta med att göra en tillbakablick på historien.
Vedspisen som kom på 1800-talet gav oss många nya möjligheter till att steka, koka och laga flera rätter och 1920-talet omtalas gärna som det stora middagarnas epok med förrätter, huvudrätter och efterrätter allt efter franskt manér. Söndagssteken kom i samband med vedspisen och blev under 1920-talet en riktig festmat, tillbehören var då kokt potatis, brun sås, gröna ärter och lingonsylt och till efterrätt var glass eller bärkrämer populärt.Under 1930-talet kom smörgåsar och snittar för fullt in i sällskapslivet. Det var enkelt att servera när man fick gäster och pålägg och bröd blev sett på som fint och sunt. Vilket slags pålägg man hade var för det mesta styrt av ekonomin.
Då tyska soldater kom till Finland under 1940-talet blev det överraskade över den uppfinningsrikedom den finska befolkningen visade när det gällde att vara kreativ med det få råvaror man hade. Ett exempel var cikoriakaffe och kriskaka, en slags sockerkaka med en potatismosfyllning, malda bruna havregryn och mandeldroppar. Man lagade också gryträtter med endast grönsaker och stadsfolk höll sig med egna grisar, kaniner och hönor och folk bytte gärna bort den egna grisen därför att man tyckte det var obehagligt att äta upp sin egen gris. Efter andra världskriget på 1950-talet frossade man i mejerismör och kött. Folk tog avstånd från allt som var tyskt och man bytte Tysk Bayer öl med Tjeckisk pilsner. Många nya produkter och maträtter kom från USA, till exempel fruktcocktail på konserv blev en mycket vanlig efterrätt och Coca cola var också en dryck till festligare tillfällen. Egna barnmenyer såg för första gången dagens ljus och glass blev mer vanligt. Frysteknologin gjorde det också möjligt att använda frusna råvaror till att tillreda festmat.Potatischipsen blev vanligt under TV-måltiderna på lördagskvällar under 1960-talet och grillning ute i trädgården och sydeuropeisk mat kom också in i bilden med Charterturismens början. Tomatpurén var 1960-talets lilla röda revolution och blev starten på ”tomatiseringen” av köket och idag är tomaten den mest ätna grönsaken i Finland.
Under 1970-talet kom papperstallrikar och pappersservetter in som motvikt till mer formella middagssällskap med finservice. Det samma gjorde den mer oformella fondygrytan man skulle sitta runt och doppa köttet i. Pizzan passade också in i det oformella och kom för fullt på 1970-talet, speciellt på lördagskvällarna. Då pizzan kom blev den sett på som en exklusiv, trendsättande rätt.
Biffen blev väldigt stor på 1980-talet och serverades gärna med bakad potatis och bearnaisesås. Den vita och bruna grundsåsen fick många nya konkurrenter. Räkcocktail blev också en signaturrätt. Food processorn kom för fullt och öppnade för nya blandningar på köket. Restaurangernas kockar började tillreda smakfulla lättare rätter och man lade ökad vikt på presentation av en rätt. Vi blev mer kontinentala och bytte ut det vanliga kaffet på det vanliga kaféerna med kaffebarer där det serverades bland annat cappucino, latte och macchiato.Hela 1990-talet var präglat av en låg matkulturell självkänsla. Den Finländska maten blev sedd på som tråkig och smaklös och allt som var importerat från sydligare trakter var bättre: både det Italienska och Asiatiska. Vi började också äta mer ute på restaurang och den spanska tapasboomen ändrade totalt på det traditionella smörgåsbordet.
2000-talet
Den danska restaurangen Noma blev korad till världens bästa restaurang och många duktiga kockar lyfte fram det nordiska köket med lokala, närodlade råvaror i säsong. Chokladfondant kom på alla menyer. I år 2017 när Finland fyllde 100 år som självständig stat korades rågbrödet till landets nationalrätt. Då sushin kom till Finland i slutet av 1990-talet var många skeptiska och behövde vänja sig men nu på 2000-talet har maträtten blivit mycket populär.
Nutiden och
framtiden.
Det är mycket moral på en tallrik, hälsa, miljö, etik och hållbarhetstanke. Trendsättande kockar är upptagna av att reducera matsvinn genom av att använda hela djuret och det är ganska så säkert att grönsaker får en större plats på tallriken utan att vi nödvändigtvis blir vegetarianer. Det blir lite kött från Brasilien eller Uruguay att se på menyerna men desto mer inhemska fiskar, kött och grönsaker som blir det nya gourmérätterna i framtiden.
Luften har blivit kallare, det är höst. En tid för gyllene färger och rikhaltiga skördar. Hösten är tiden för äpplen, svamp och jakt. Vi lever i en tidsålder var det är lätt att ty till färdigmat och halvfabrikat också när det gäller frukt och grönsaker. En avsikt för oss alla på den här tiden av året bör vara att ta det med ro och njuta av det lokala skördar naturen har att bjuda på.
Vinter är synonymt med mörkertid, men på många sätt också väntetid. I december väntar vi på julen och efter jul och nyår är det kalla vintermånaderna en tid när vi väntar på vårens återkomst och ljusare tider. Vintermörkret har en ro och ett lugn över sig och den friska vinterluften är en god krydda som framkallar matlust, en ärtsoppa smakar långt bättre ute vid skidspåret än inomhus vid det egna matbordet. Det jag vill få sagt är att vi bör äta lokalt och mer i säsong, det ger mervärde och inte minst större respekt och förståelse för inhemska råvaror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar