Tång - Havets näringsrika ogräs!

Japanerna har ätit tång i över 4000 år och där äter man minst 4 kilogram tång per person och år medan vi i Norden äter omkring 50 gram, och det bland annat i Nori-bladen som ingår runt sushin. Vi i Europa och Norden har just så vitt fått upp ögonen för den här råvaran som hos Japanerna är en självklarhet och ingår i den dagliga kosten. Vi vet också att den japanska befolkningen har en medelålder som är bland det högsta i världen, om det då har något samband med tång eller inte, skall vi låta vara osagt men vi har de faktum en hel del att lära oss av den japanska befolkningens överväldigande intresse för tång.

Dessa frodiga växter är så mycket mera än bara ogräs i havet, de är en värdefull resurs med oanade möjligheter, en resurs som vi i norden på det senaste åren har börjat förstå att värdesätta, om än i mycket liten skala, men ändå, man har i varje fall fått upp ögonen och skapat ett intresse för det här, som nu någon kallat det, ”näringsrika ogräs” 

Tång och alger går under samlingsnamnet ”makroalger” och kan delas upp i kategorierna brunalger, grönalger och rödalger. Det finns runt 30 olika makroalger i Norge, där bland annat sockertång, blåstång och fingertång är det mest populära i användning till foder och mat. Vi har även några tångarter i Finland speciellt i södra Finland som ligger ut mot östersjön, men den tången rekommenderas inte per dags datum som föda eftersom östersjön tyvärr är så illa förorenad av både miljögifter och annat avfall. 

De olika arterna av tång finns särskilt i det områdena där tidvattnet spelar en stor roll, en del av arterna växer på grunt vatten medan många andra arter växer på djupare vatten, men alla har det gemensamt att det är beroende av tidvattnet. Tången kan skördas längs hela den norska kusten och den största förekomsten finns längs kusten av Nord Norge där kallt och näringsrikt vatten ger optimala växt förhållanden.

Visste du om att på 1700-talet och 1800-talet blev stora mängder av den här havsväxten uppsammald och bränt längs den norska kusten och askan blev använd till utvinning av soda till glasproduktion. Vissa år exporterades det upp till 6000 ton aska, vilket motsvarar mer än 100 000 ton färsk tång 

Makroalger är en av världens största outnyttjade förnybara globala resurser. Odling av tång kräver inte varken färskvatten, användning av landområden eller förorenande gödsling. I tillägg till mat används makroalger till biogödsel, kosmetik och biobränsle.

Denna havets globala grönsak innehåller kalcium, fosfor, magnesium, järn, C-vitamin, och en massa andra ämnen som är nödvändiga för en hel del processer i kroppen. Tång är speciellt rik på jod som också är viktigt för kroppen, dock kan för stort intag av jod bli hälsoskadligt men det skall också sägas att då skall man nog äta kopiösa mängder, långt mycket mer än vad japanerna äter årligen om vi skall ska kunna påvisa för stort intag av jod genom dagligt ätande av tång.

Den totala tångproduktionen i världen var 36 miljoner ton i 2020, det inkluderade både vildskördad och odlad tång. År 2023 var den Norska produktionen av odlad tång runt 600 ton, men man har inom den här industrin en ambition om att kunna öka produktionen i Norge till 30 000 ton innan år 2030.

Inom den nordiska och europeiska restaurangvärlden blev tång för första gången känd genom Rene Redzépi och hans världskända restaurang NOMA i Danmark, där förekom tång i alla dess former i alla slags delikata utföranden och man kunde till och med få tång presenterad i en dessert. Är tång en del av den framtida maten? Svaret på den frågan är simpelt enkel, JA, så absolut, och en framtidens mat mycket mera värd en alla dessa insekter som påstås bli framtidens mat, insekterna har inte en chans att konkurrera med dessa havets vilda och näringsrika ogräs. 

Insekterna är för vilda entusiaster och folk som bara är ute efter att villa skryta över bedriften att ha ätit en kackerlacka eller en mask. Medan tång appellerar till alla, båda barn som vuxna.

Tång har ätits i över 4000 år i Japan av en befolkning på över 125 miljoner människor, redan bara det vittnar om att det är en resurs att räkna med också i framtiden, en resurs som vi mycket väl kan och borde utnyttja fullt ut. Om japanerna kan det, så varför skulle inte också vi kunna det?

Bon Appetit