Vi måste bli som vinexperter!

Tänk dig en vinexpert som andäktigt öppnar ett årgångsvin, luktar på korken (som för övrigt inte luktar annat än kork) luktar i flaskan, häller försiktigt över i ett vinglas, rör glaset, analyserar färgen, lukten och smaken. Vinexperter påstår att det kan smaka vilken slags jordmån druvorna har vuxit i. De kan lukta skillnaden på druvor som har vuxit i 2014 och de som har vuxit år 2015 och de känner igen smaken av det ekfat vinet har mognat i.

Tänk dig så en person i en stor livsmedelsaffär där hen går från hylla till hylla för att hitta rätt middag, kontrollerar priset, trycker lite på plastemballaget utanpå tomaterna och ett paket med griskotletter och hur hen skall betala i kassan.

Medan vinet genomgår en kontroll av smak, fyllnad, jordmån och lagring så är det sällan att resten av vår mat genomgår en liknande kontroll. När pratade du sist om vilken slags jordmån tomaterna hade vuxit i och när brydde du dig sist om hur kotletterna dina hade det när det ännu hade ett liv som en levande gris, eller hur hönan hade det som lade ägget du köpte i butiken?

Vinexperter är villig att kasta fram flera hundra euro för en flaska vin. Kotlettköparen ser mest av allt på prislappen. Det ironiska är att tomat- och kotlettköparen och vinexperten är exakt samma person. Hen har bara lärt sig att smaka på vin och bryr sig om hur vinet är producerat, medan kotletten och tomaterna inte genomgår den samma kritiska systematisering, det borde det göra.

I och med den gröna omställningen önskar vi oss ett samhälle med ett lägre fysiskt förbruk. Men det kan helt uppenbart vara ett samhälle där det fortsättningsvis finns värdeskapande, där folk har tillräckligt med pengar. Vad skall man då använda pengarna till? Först och främst bör man få mera fritid och dela på arbetsmängden sin på flera människor, men detta passar kanske inte alla. Därför kan man också använda pengarna på att njuta det goda livet mera än vad man gör det idag, använda pengarna på ickemateriell lyx, på kultur och upplevelser och på vin och mat.

Vinexperterna har förstått detta, den flaskan vin hen sätter flera hundra euro på att köpa sysselsätter flera människor och är bättre producerad i förhållande till ekologi och landskap än den vardagliga och vanliga flaskan på alko. Hantverk kostar därför att det är mer arbetsintensivt. Miljövänlig produktion kostar ofta mer därför att det tar mer hänsyn och därmed har större kostnader i produktion. Djurvälfärd kostar därför att djuren skall ha mera plats, leva längre och äta mera naturligt.

Om vi målinriktat styr mot att öka standarden på våra matprodukter och öka djurvälfärden till en ännu bättre nivå så vill det medföra två ting: högre priser och bättre produkter. Högre priser är inte ett mål i sig själv, men bättre djurvälfärd är det, sundare och mera naturliga produkter är det, flera lokalproducerade hantverksprodukter är det. Finländska bönder bör gå från att vara råvaruproducenter till det stora livsmedelskedjorna till att i högre grad bli leverantörer av produkter baserat på lokala råvaror, från mjölkproducent med största möjliga kvantitet och rimligaste möjlig mjölk som mål till delaktig ost, smör och råvaruproducent med fokus på lokala förutsättningar, specialiteter och kvalitet.

Vi måste bli ”vinexperter” på flera områden, smaka lite mer. Tänka lite mera på varifrån råvaran kommer och betala lite mera för djurvälfärd, ekologi och hantverk. Vi får inte bara ett rikare och bättre liv av detta, det är också grunden för hur vår samhällsekonomi kan fortsätta att växa utan att vi behöver öka vårt fysiska förbruk för att hålla liv i den ekonomiska växten. Vi kan gå från det snabba och stressade till det mera sundare, hälsosammare, hållbarare och varierade, från ett liv som handlar om att konsumera snabbare för att hålla vid liv en konstgjord växthegemoni till ett liv som handlar om att konsumera klokare för att skapa den äkta ”gröna växt” och omställning. En samhällsekonomi som samtidigt gör nedskärningar i utsläpp och skapar ett samhälle i ekologisk balans är ingenting vi behöver vara rädda för.

En samhällsekonomi utan hänsyn till naturens egen bärkraft bör förkastas. Smakar vi lite mera så kan vi få tusenfalt igen. Dyrare och bättre mat förutsätter också en jämnare fördelning av alla förmånerna vi har i samhället. Fördelningspolitik genomförs inte bäst genom att säkra en rimlig och dålig mat baserad på utarmning av naturen och dålig djurvälfärd, det kan bara göras genom av att alla säkras en intäkt man kan leva med och det styrs bäst igenom ett skattesystem och en fördelningspolitik.

Detta kan låta som ett vist partis partiprogram och att jag är en anhängare av det partiet men faktum är att jag inte är anhängare av något parti och kommer heller aldrig att bli det, men däremot en stor anhängare av natur- och miljömedvetenhet och speciellt och i synnerhet en anhängare av hantverk, goda råvaror med kvalitet och en älskare av vin och mat.

Vi behöver lära oss av dessa vinexperter, lära oss att smaka och betala lite mera, förbruka lite annorlunda och tänka lite längre än vad näsan är lång.

Bon appetit!