Christians mat och minnen. Min kokbok på nätet.: Kulinariska personligheter

söndag 1 december 2024

Kulinariska personligheter - Astrid Lindgren

Astrid Lindgrens (1907 – 2002) underbara och dubbelbottnade berättelser om Pippi Långstrump, Barnen i Bullerbyn, mästerdetektiven Blomqvist, Nils Karlsson-Pyssling, Emil i Lönneberga, Saltkråkan och alla det andra barnböckerna känner numera väl varenda finländare till. Det man möjligen inte vet är att flertalet av hennes böcker blivit översatta till 53 språk däribland även det afrikanska språket Swahili och Kinesiska Mandarin. Hon är med all rätt älskad över hela världen.

Den som inte ännu läst hennes skildring av föräldrarna, ”Samuel August i Sevedstorp och Hanna i Hult”, har något att se fram emot och vi som redan läst den gör det om och om igen. Där finns också en liten fin sak om mat – vilket förresten inte alls var ovanligt i Astrids böcker.

”MAT SKA MAN TALA MED BARN OM, DET TYCKER DOM OM” sa hon en gång själv.

Hon påminner oss läsare om det första hon varit med om och som satte sig som ett lent och gott minne hos henne – Barndomens kalas.

”Ett par timmar tog det oss att komma dit, och när vi var framme, stod mormor som vanligt på sin farstutrappa och tog emot. ’ Alle mie barn och alle mie barnbarn’, sa hon och grät av rörelse.

Det åts mycket på kalas i Småland. I vardagslag var kosten enkel, men när det var kalas, så var det kalas! Kaffe med vetebröd och kakor serverades så fort man kom vid 11-tiden, sen tog det ungefär en timme, så var det middag som började med stort smörgåsbord. Mer behövde i varje fall ingen unge för att bli proppmätt, sen rymde vi ut och återgick till lekarna. Men vi upphörde aldrig att förvånas över det stora, som såvitt vi förstod inte gjorde någonting annat än åt från det de kom till dess de for.”

I boken om Emil i Lönneberga bland ”nya hyss av Emil i Lönneberga” från 1966 finns det en hel del skrivet också om mat. ”Nu hade alla bråttom i Katthult, för där gjorde de minsann jul ordentligt, först var det den stora julbyken. Så slaktades stora julgrisen, och sedan fick man knappt plats själv i köket, sa Lina, för alla paltar och fläskkorvar och grynkorvar och hackekorvar och potatiskorvar och bräckkorvar som trängdes där med skinkor och sylta och revbensspjäll och jag vet inte allt.

Enbärsdricka hörde också till, när det var jul. Och så bakades det bröd så att man kunde hisna, limpor och sirapsbröd och fint rågbröd och saffransbröd och vanligt vetebröd och pepparkakor och en särskild sort små goda kringlor och maränger och klenäter och smörbakelser, ja, man kan inte räkna upp allt. Och så ljus förstås, det skulle man också ha. Emils mamma och Lina höll på nästan en hel natt och stöpte ljus, stora ljus och små ljus och grenljus, för nu skulle här minsann bli jul.

Alfred och Emil spände Lukas för timmerkälken och for till skogen efter julgran, och Emils pappa gick ner till logen och rotade fram ett par havrekärvar som han hade sparat åt sparvarna, ’det är ett enda stort vansinne, men sparvarna ska ju också leva när det är jul’ sa han.

Det fanns fler att tänka på, fler som också måste få leva när det var jul. Alla hjonen i fattigstugan! Fattigstugan var någonting som fanns förr i tiden, full med fattiga utslitna gamla människor som bor där tillsamman i enda röra. Och det gick väl an om inte den Kommandoran var en sådan mara. Kommandoran satt hela dagen uppe på sitt vindsrum med tänt grenljus på bordet och åt korv och palt och skinka och saffranskusar så att hon kunde spricka, men nere i fattigstugan satt de andra runt väggarna och grät och hade bara lite salt sill att äta, fast det var jul.

Emil sa ingenting, men till sist slog han näven i vedskrubben och sa: ’Jag vet en som ska ställa till kalas!’ Och KALAS skulle det bli så att det brakade om det, för nu skulle vart levandes hjon i Lönneberga fattigstuga till Katthult och det tvärt!”

Att Emil fixade den saken det är solklart och det utan att ens ljuga. Han använde bara sin list, Kommandoran skulle hitta en tom fattigstuga medan alla dom andra var i Katthult på kalas.

Så här fortsätter Astrid Lindgren själv:

”Och kalas blev det. Emil och Alfred och lilla Ida hjälptes åt att kånka fram ur skafferiet så mycket de orkade bära. Och nu vill jag du skall veta vad som stod på köksbordet i Katthult den här annandagen, när de hade burit färdigt, där stod:

Ett fat med paltEtt fat med fläskkorv
Ett fat med sylta
Ett fat med leverpastej
Ett fat med bräckkorv
Ett fat med köttbullar
Ett fat med kalvkotletter
Ett fat med revbensspjäll
Ett fat med grynkorv
Ett fat med potatiskorv
Ett fat med sillsallad
Ett fat med salt kött
Ett fat med rimmad oxtunga
Ett fat med hackekorv
Ett fat med stora julskinkan på
Ett fat med stora julosten på
Ett fat med limpbröd
Ett fat med sirapsbröd
Ett fat med fint rågbröd
En stånka enbärsdricka
En kanna mjölk
En karott med risgrynsgröt
En bunke med ostkaka
En skål med katrinplommon
Ett fat med äppelkaka
En skål med vispgrädde
En skål med jordgubbssylt
En skål med ingefärspäron samt
En liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.

Och det satt kring bordet, alla de små hjonen från Lönneberga fattigstuga, mycket tåligt satt de där och väntade, men för varje fat som bars fram tårades deras ögon alltmer.

Alfred och Emil och lilla Ida åt också. Men Ida kunde inte få ner mer än ett par köttbullar, för hon började tänka. Hon kom plötsligt ihåg att i morgon på tredjedagen, oj, då skulle ju alla släktingarna från Ingatorp komma till Katthult! Och här gick kalasmaten alla världens väg! Hon hörde hur det knaprade och knastrade och smackade och sörplade runt bordet. Det var som om en skock rovdjur hade kastat sig över bunkar och karotter och fat. Lilla Ida förstod att så äter bara den som är riktigt utsvulten, men det var hemskt i alla fall. Hon ryckte Emil armen och viskade så att ingen mer än han skulle höra det:

’Är det säkert att det här inte är ett hyss? Tänk på att di kommer från Ingatorp i morron!’

Där är di redan tjocka så det räcker’, sa Emil lugnt. ’Det är väl bättre att maten kommer där den gör nytta’.”

Vem – utom Astrid Lindgren – kan berätta så underbart?

Astrid Lindgren skrev och kämpade för barn hela sitt liv. Först och främst var hon upptagen av barnens rätt till ett tryggt och gott liv med minst en vuxen människa i närheten som älskar dem. Astrid besvarade brev från hundradevis – ja tusenvis av barn, och började på sina äldre dagar engagera sig i både politik och inte minst barns rättigheter.

Jag skulle önska jag kunde resa tillbaka i tid, för att kunna jobba några dagar på en liten svensk gård som i många av Astrids historier, och få tillgång till naturen, närheten till råvarorna och möjligheten till att laga alla det rätterna helt från grunden.

Astrid levde hela sitt vuxna liv i Stockholm, men tillbringade sommardagarna på gården till sina föräldrar. Efter att barnen flyttat hemifrån, insisterade Astrid på att alla skulle komma hem till henne på söndagarna för att äta middag. I årens lopp kom barn, svärsöner- och döttrar och fler och fler barnbarn för att äta köttbullar, kalvstek och andra läckerheter.

Astrid Lindgren var bokstavligen på alla sätt och vis en ”Barnens Ambassadör”

Raggmunk med fläsk och rårörda lingon
Ingredienser:

5 dl lingon
2 dl socker

800 gram potatis
2 dl vetemjöl
1 tsk salt
4 dl mjölk
1 ägg
600 gram fläsk eller bacon
Smör till stekning

(På bilden är raggmunkarna staplade på varandra som ett torn med fläsk i mellan varven)

-Rör ihop lingonen och sockret i en skål och låt det stå och dra på köksbänken i en halvtimme. Det här rårörda lingonen håller sig i några veckor i kylskåpet.
-Skala potatisen.
-Blanda samman mjöl och salt och vispa in halva mängden mjölk till en slet smet. Vispa därefter in ägget och resten av mjölken.
-Skär fläsket eller bacon i strimlor och bryn det tills det fått en gyllen färg, lägg det till sidan och håll det varmt, spara på fettet tills du skall steka raggmunkarna.
-Riv ner potatisen på rivjärnets grövsta del i smeten, blanda väl och stek ungefär ½ dl av smeten per raggmunk, stek dem tills det fått en vacker gyllene färg på bägge sidor.

Servera raggmunkarna med det stekta fläsket eller bacon och rårörda lingon.

Bon appetit!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Vetenskapen om mat och dryck innehåller mer beundran än det flesta andra yrken. Att laga ärlig mat på äkta råvaror har blivit till ett begrepp, och en livsstil för många. Min matfilosofi är den att maten skall vara ärlig, uppriktig, smakfull och ha en egen klar identitet, och det får den bäst igenom äkta råvaror nära dig och din region. Att uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som man vill förbinda med sin egen region klarar bara de närodlade av.

Missförstådd eller smaklös mat är det tristaste jag vet och helfabrikat eller färdigmat hör inte hemma i mitt kök. Jag är endast och enbart vän av ärlig och ren mat och en aktiv förespråkare för det lokalodlade, den kort resta maten, och i det förhållandet finns det inga genvägar för mig, inte ens i form av en ursäkt. Råvaran finns ju där du finns så ta vara på det tillfället, för ärligare än så kan maten inte bli. Claus Meyer har sagt om den nya nordiska maten att den skall vara: Lätt att laga, lätt att hitta, lätt att ha råd med och lätt att älska. Det här är några fundamentala egenskaper i hans och min mat filosofi. Välkomna med in i den gemenskapen. © Christian Tikkanen

Upphovsrätten:

Vill påminna alla om att all text och alla bilder är upphovsrättsligt skyddade genom lag och tillhör mig om inte annat uppges. Varför denna upplysning? Jo därför att det finns folk som inte kan hålla fingrarna i styr och det har hänt att både text och bild blivit kopierad eller stulen utan att man frågat mig om lov. Jag slår tveklöst ner på all text eller bildstöld för kommersiellt bruk, spelar ingen roll om det skett medvetet eller av misstag, om texten eller bilden varit synlig 1 minut, en dag eller en månad, allt innehåll i denna blogg är min egendom och en del av mitt levebröd så otillåten kopiering får rättsliga påföljder med ersättningskrav. Frågar man om lov få använda text eller bild så är det en helt annan sak. © Christian Tikkanen.

_______________________________________

ORDSPRÅK

_______________________________________
”En kock måste tänka som en forskare. Organisera som en revisor. Inspirera och motivera som en krigare. Röra på sig som en atlet. Lägga upp maten som en artist och laga maten som en Mormor”.

Koka kan en var, steka kan endast en född mästare

"Let no one ever come to you without feeling better and happier when they leave". (Mother Theresa)

För länge sedan kallades folk som offrade sin sömn, familj, mat, skratt och andra glädjeämnen i livet för helgon, nu kallas de för kockar.

(Trad)

Sundhet, friskhet och välbefinnande kommer inte utan lite extra arbete, det är någonting man blir förtjänt av efter att ha tjänat den ärbara vällusten genom ärligt och uppriktigt arbete i köket.

(Christian Tikkanen)

Måltiden: en mänsklig samvaro, det som utspelar sig kring en måltid, öppnar upp sinnena, fördjupar samtalet, det är ett terapeutiskt ögonblick.

(Carl Jan Granqvist)

I Italien föddes måltiden. Frankrike erövrade den. Norden vidareutvecklade den. Tillsammans njuter vi den.

(Christian Tikkanen)

På full mage är det lätt att förlåta, på tom mage förlåter man inte någonting.

(Sicilianskt ordspråk)

Sparris skall så kokas att den fortsatt är så spänstig att en riktig man ej behöver skämmas för den, men ändå så mjuk att en jungfru ej rodnar.

(Italienskt ordspråk)

Det jag hör, det glömmer jag. Det jag ser, det kommer jag ihåg. Det jag gör, det förstår jag.

(Konfucius. 551-479 fr kristus).

Vid matbordet åldras man inte.

(Italienskt ordspråk)

Århundradets bästa bantningskur lyder som följer: ät som en höna och skit som en elefant.

(okänd)

Dåliga kockar och deras tvivelaktiga närvaro i köket har fördröjt den mänskliga utvecklingen mest.

(Nietzsche)

Ät inte tills du är mätt utan ät tills du inte mera är hungrig.

(Norskt ordspråk)

Alderen har ikke stort å si, med mindre du er en ost.

(trad)

Glädjen vid att äta är den ögonblickliga och direkta förnimmelsen av att ett behov blir tillfredsställt.

Den som håller fest för sina vänner utan att visa måltiden som skall serveras sitt personliga intresse, kärlek och omsorg, förtjänar inte några vänner alls.

(Brillat-Savarin)

Aptiten är en förnöjelse och ett behag.

( Voltaire)

Laga aldrig mat efter kokbok men läs recepten, begrunda dem, förstå dem och handla sedan efter eget skön. Mat ska skapas, inte kopieras"

Det bästa sättet att bli av med kilona, det är att lämna kvar dem på tallriken".

(Tore Wretman)

Upptäckten av en ny maträtt gör mer för mänsklighetens lycka än upptäckten av en ny stjärna".

Hur skulle man kunna säga nej till denna vetenskap som skänker oss hjälp och stöd från vaggan till graven, som förstärker kärlekens livliga lustar, och tilliten mellan vänner, som avväpnar hatet, som lättar alla förhandlingar, och som under den korta tid livets resa är, ger oss den njutning som inte efterföljd av trötthet, också är det enda tidsfördrivet vi njuter av i avsaknaden av de andra njutningarna.

(Jean Anthelme Brillat-Savarin)

I Frankrike är man stolt över att maten blir till konst, men i Italien är man stolt över att konsten är att kunna laga mat.

(Italienskt ordspråk)

_______________________________________

NY NORDISK MAT

_______________________________________

Den Innovativa nya Nordiska maten

Det Nordiska kockarnas köksmanifest

" Vi Nordiska Kockar finner tiden mogen för att skapa ett nytt Nordiskt kök som i kraft av sin välsmakenhet och egenart kan mäta sig med det största köken i världen".

Det nya nordiska köket skall:

* Uttrycka den renhet, färskhet, enkelhet och etik som vi gärna vill förbinda med vår region.

* Avspegla det skifftande årstiderna i en måltid.

* Bygga på råvaror som blir särskillt enastående i våra klimat, landskap, vatten och sjöområden.

* Förena kravet på välsmak med den moderna vetskapen om sundhet och välbefinnande.

* Främja det nordiska produkternas och producenternas mångfaldhet och sprida kunnskap till kulturen bakom dem.

* Främja djurens trivsel och en bärkraftig produktion i havet, den odlade jorden och det vilda landskapet.

* Utveckla nya användningssätt på den traditionella nordiska matvaran.

* Förena den bästa nordiska tillberedningsmetoden och kullinariska traditionen med impulser utifrån.

* Kombinera lokal självförsörjning med regional utväxling av varor med hög kvalitet.

* Invitera konsumenter, andra mathantverkare,lantbruk, fiskeri, små och stora matvaruindustrier, detaljhandeln, forskare, undervisare, politiker och myndigheter till ett samarbete om denna gemensamma strävan som skall bli till gagn och glädje för alla i Norden.