Finsk bondost och stekt banan
med varma hjortron och en
konjaks-likör sås
Det finns i Finland en efterrätt som inte är kopieringsbar på något
som helst vis, inga substitut eller snarlika ingredienser kan
jämföras med den här efterrätten, den är så speciell och typiskt
Finsk att den rätt och slätt är en raritet i sig. Man skulle kunna
tycka att den här efterrätten ändå skulle vara stulen från tex;
Frankrike då det trots allt är en ost som är huvudingrediensen i
den här desserten, men si nejdå ! den här osten är så Finländsk
och bondaktig att om man skulle försöka spåra den bakåt i tid så
skulle den med all säkerhet kunna härledas till ingen mindre, än
Bonden Paavo själv, den är så genuint fosterländsk och känd
bland alla Finländare att den räknas som en nationalegendom.
Vad är det för en slags ost vi då talar om, jo, Kajnuun Leipäjuusto,
Kajanalands Brödost direktöversatt, men i folkmun, finländsk
bondost. Det är en ost som efter att den genomgått både ystning,
gräddning i ugn och lagring kan sägas vara någonting mitt
emellan en ost och en pudding, en slags Finländsk Pana cotta typ,
lite lik den goda kalvdansen man hittar hos alla bönder överallt i
Norden, bara med den skillnaden att den här bondosten är fastare
i konsistens och otroligt smakfull i sin karaktär, och därför också
ytterst passande som en dessert med just hjortronsylt som
följeslagare, att den också bara kan hittas speciellt i Finland och i
synnerhet i Karelen gör osten till en verklig gastronomisk raritet.
Många Finländare brukar också kalla den här osten för knarooste,
den knarrande osten, just därför att den när man tuggar den
knarrar i munnen, någon har också jämfört den med bilringen
michelin...hur som helst så är den en ost som fått internationellt
erkännande. Normalt skall den serveras med bara en varm
hjortronsylt, ingenting mer, men jag valde att dessutom servera
en stekt banan vid sidan av. Och osten den hittar man i varje
välsorterad livsmedelsaffär, vacumpackad i portionsbitar eller
som en hel puck.
Värm upp självplockade hjortron i en kastrull tillsammans med
1 dl hjortronlikör och 2 msk konjak samt ½ dl socker, rör om
och låt koka ihop en liten stund, häll därefter direkt över osten.
Vill man göra det hela lite mera exklusivt skall man också värma
osten en liten stund i ugnen på 220 grader tillsammans med några
droppar tjock grädde och lite kanel.
som helst vis, inga substitut eller snarlika ingredienser kan
jämföras med den här efterrätten, den är så speciell och typiskt
Finsk att den rätt och slätt är en raritet i sig. Man skulle kunna
tycka att den här efterrätten ändå skulle vara stulen från tex;
Frankrike då det trots allt är en ost som är huvudingrediensen i
den här desserten, men si nejdå ! den här osten är så Finländsk
och bondaktig att om man skulle försöka spåra den bakåt i tid så
skulle den med all säkerhet kunna härledas till ingen mindre, än
Bonden Paavo själv, den är så genuint fosterländsk och känd
bland alla Finländare att den räknas som en nationalegendom.
Vad är det för en slags ost vi då talar om, jo, Kajnuun Leipäjuusto,
Kajanalands Brödost direktöversatt, men i folkmun, finländsk
bondost. Det är en ost som efter att den genomgått både ystning,
gräddning i ugn och lagring kan sägas vara någonting mitt
emellan en ost och en pudding, en slags Finländsk Pana cotta typ,
lite lik den goda kalvdansen man hittar hos alla bönder överallt i
Norden, bara med den skillnaden att den här bondosten är fastare
i konsistens och otroligt smakfull i sin karaktär, och därför också
ytterst passande som en dessert med just hjortronsylt som
följeslagare, att den också bara kan hittas speciellt i Finland och i
synnerhet i Karelen gör osten till en verklig gastronomisk raritet.
Många Finländare brukar också kalla den här osten för knarooste,
den knarrande osten, just därför att den när man tuggar den
knarrar i munnen, någon har också jämfört den med bilringen
michelin...hur som helst så är den en ost som fått internationellt
erkännande. Normalt skall den serveras med bara en varm
hjortronsylt, ingenting mer, men jag valde att dessutom servera
en stekt banan vid sidan av. Och osten den hittar man i varje
välsorterad livsmedelsaffär, vacumpackad i portionsbitar eller
som en hel puck.
Värm upp självplockade hjortron i en kastrull tillsammans med
1 dl hjortronlikör och 2 msk konjak samt ½ dl socker, rör om
och låt koka ihop en liten stund, häll därefter direkt över osten.
Vill man göra det hela lite mera exklusivt skall man också värma
osten en liten stund i ugnen på 220 grader tillsammans med några
droppar tjock grädde och lite kanel.
Bon apetit.
4 kommentarer:
Här har jag letat och letat på nätet efter den osten jag i min barndom åt med förtjusning men inte tänkte på att fråga vad den hette. Din poetiska beskrivning av det mest finska fick mina ögon att tåras och min mun att vattnas. Minnen kommer tillbaka och får mig att längta till mitt andra land. Nu letar jag bara efter ett recept. Tack för dina ord! /Hannah Salo
Vad trevligt om det berörde på ett positivt sätt samtidigt som det gav en viss information, vilket är just vad jag försöker eftersträva. Tack själv för det fina orden, hoppas att du finner receptet du letar efter. Och välbekomme som vi säger här i Norge.
Ser att ni gillar hjortronsylt. Vill ni köpa hjortronsylt som smakar som hemlagad, så är ni välkomna att beställa på.
www.larssens.se
Vänligen
Fredrik
Tack för det Fredrik men eftersom jag anser att de jag själv plockar är bättre än allt annat föredrar jag att fortsätta med det. INGET uppväger det man plockar sjäv och det man lagat själv, så tack men nej tack.
Skicka en kommentar