innehåller en god efterrätt, Fransmännen har ett fint och slående
ordstäv för just detta: där hävdar man att: "man kan ju inte gå som
en hund från bordet heller", och det säger en hel del om den status
som efterrätten har till att var den avslutande delen på en måltid.
Så är det också så att den inbördes tävlan som det olika rätterna
har med varandra, dvs; den tävlan som förrätten för med huvud-
rätten och huvudrätten mellan efterätten, är en slags hävdan det
för för sin egen del, allting skall givetvis vara i harmoni med varan,
men samtidigt som harmonin är där befinner sig det alla tre, fyra
eller kanske ännu flera rätterna i en sorts inre kamp mellan varan.
Den ena försöker överträffa den andra och kulmen nås när man
sedan kommer, just till efterätten. Det betyder att har man lagt en
stor möda på en förrätt så skall det ännu mera möda och smak till
för att få en värdig avslutning på måltiden, dvs; efterätten skall
vara pricken över I:et. Men kom då också ihåg att det behöver
inte och skall inte betyda att efterrätten för den skull skall vara
invecklad eller svår att göra, tvärtom, det kan vara den enklaste
sak i världen med någon få råvara som fått den lilla behandlingen
med finess.
Detta är en sådan, det lilla och enkla men med en finess som gör
det till den värdiga avlutning som en efterätt bör och skall vara.
för 2 personer:
1 st apelsin, skalad och klyftorna utskurna
så att skiljeväggen mellan klyftorna är avlägsnad.
1 st päron, urkärnat och skuret i lagom bitar
1 st nektarin, skalad och urkärnad, skuren i lagom bitar.
1 st banan, skuren i lagom bitar
1 st granat äpple, endast det röda fruktkropparna används.
4 msk Duc D'arthour/ Pommeau de Normandie
eller calvados.
därefter i höga glas, tex; champagneglas och ställ dem i kylen att
vila i någon timme, då har frukten sugit till vätskan och marinerat
sig ordentligt. Detta är efterätten som alla klarar av att göra, och
alkoholen kan man lämna bort och trots det få en kungligt god
efterrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar