Vad är matkvalitet?

Frågan verkar tämligen enkel medan svaret är desto mer nyanserat när vi tar oss en titt in i kylskåpet. Både Atria och Saarioinen vill absolut säga att deras korvar eller köttbullar och andra färdigmats produkter är kvalitets mat, och kanske det (hör och häpnad, sagt av MIG... till en viss grad har rätt?) Men vad med närproducerad lokal mat då? Är det rätt och riktigt jämföra Atria och Saarioinen med t.ex. en lokalt producerad handgjord rå-korv från Esse när vi talar om matkvalitet? Spelar de i samma matdivision?

Om man som grund lägger hygienisk kvalitet så kan det mesta av finländsk mat lätt ses på som kvalitets mat, säker och ren mat är själva grundpelaren för finländsk som nordisk matproduktion. Och JA, Finländsk mat är faktiskt så genomgående säker och ren att vi konsumenter har blivit bortskämda. Man behöver inte resa så långt bort för att få en helt annan uppfattning om säker, trygg och ren mat. Danmark har en helt annan hygien regim i sina hemmakök och det vet av erfarenhet att de måste ta sina förhållningsregler och man är kanske inte lika "bortskämda" som oss andra nordbor. I både Finland-Sverige-Norge händer det man hemma kommer ihåg att tvätta kniven när man förflyttar sig från grönsaker till kyckling, men det upphör också ungefär där.

Men vad med den näringsmässiga kvaliteten då? Eller den sensoriska kvaliteten som, ett inbjudande utseende, god lukt, härlig smak eller spänst? Storstadens Hipster-barer de lagar sina egna korvar och de ville knappast ens tagit i en av folkets favorit bland korvar ”Atrilli” från Atria. Är korven lagad på ekologisk gris som dessutom fått böka ute i det fria så tillförs en etisk kvalitet, det vill säga för någon. Vad som upplevs och anses som rätt och fel inom djurens hälsa, välfärd, smakupplevelser, hormonanvändning och genteknologi, ja där har vi alla högst olika uppfattningar, hållningar och värderingar.

För det allra flesta av oss handlar ändå matkvalitet om hur vi upplever slutprodukten. Smakar maten gott? Du och jag har säkert olika uppfattningar ut ifrån vad vi lägger i kvalitetsbegreppet, vilka egenskaper som väger tyngst och vilka förväntningar vi har. Men att smaken är essentiell, det tror jag att vi alla kan vara överens om. Vad skall då till för att skapa den här smaken, smaken vi kvalitetsmedvetna konsumenter är på jakt efter? Det är lite som med nyheter, alla nyheter är bäst med en lokal identitet, och det får vi ju bekräftat varje gång journalisterna söker upp en Finländare när stora ting sker i utlandet.

Mat som profileras med historier om ursprung, odlingsförhållande, kulturlandskap, yrkeshantverk eller andra speciella egenskaper bjuder på en kvalitet och ett mervärde vi konsumenter är villiga betala för. Mat producerad på etiskt försvarbara ideal och ett hållbart sätt seglar kraftigt upp som ett tecken på kvalitet och därför spelar också lokal och närproducerad mat i en mycket högre matdivision än Atria eller Saarioinens när vi talar om matkvalitet. Lokalt producerad mat, ”närmat” eller det begreppet jag själv helst använder, ”kort rest mat” har nämligen ett namn och en adress, en tydlig upprinnelse med en högre kvalitet och du vet möjligen också vem som har producerat råvaran och därmed upplevs kanske också smaken som mycket bättre.

Det finns näppe något, med två streck understruket facit, matkvalitet har så många former och betydelser. Sist och slutligen så är det vad vi själva lägger i begreppet ”kvalitet” som styr våra vardagliga val i både butik och på torg och där dras vi stadigt mer mot det lokala om vi får tro det siffror som livsmedelssektorn presenterar, denna kategorin har haft störst växt både på den fria torghandeln och dagligvaruhandeln när den omsätter för över 40 miljoner euro om året och för alla oss som brinner för närodlat, -kort rest mat- och lokala produkter är det en ren glädje och ett väl så starkt och gott bevis på ren och äkta matkvalitet!

Bon appetit